Ett herrans liv
Jag har precis kommit tillbaka efter Filip och Fredrik.
En något nästan absurd situation, verkade det i början, med någon som Mikael i en intervju med Filip och Fredrik. Det lättade upp, visserligen.
Började jag gråta?
Ja.
Det här var ett av de värsta avsnitten, reaktionsmässigt från min sida, på väldigt länge. Kanske mest för att det var den där blandningen, mjuka mjuka Filip och Fredrik, tillsammans med hårda Mikael Persbrandt. Samtidigt har jag alltid tyckt om Mikael, och med tanke på att jag såg en Persbrandt-film tidigare idag, Alla älskar Alice, jag hade skillsmässotema, kändes det både relevant och ganska nära till hands.
När jag ser det här programet, det enda raka underhållningsprogram som alltid, vecka efter vecka, väcker samma starka känsla hos mig, känns det otroligt långt borta, otroligt orealistiskt, att de två programledarna praktiskt taget har tackat ja till ett ledande av Melodifestivalen i framtiden, enligt en artikel. Istället för att modernisera upplägget - lägg ner programet. Hörde förresten att The Ark ska vara med, är det sant?! Om det är det, ska jag nog lägga mig ner och dö när vi börjar närma oss deltävlingspremiären.