No looking back 2015

1.gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? - Ja. 
2. höll du några av dina nyårslöften? - Alltså vad är nyårslöften ens
3. blev någon av dina vänner förälder i år? - Ja! Flera av dem!
4. dog någon som stod dig nära? - Nej
5. vilka länder besökte du? - Thailand, Italien, Finland, Danmark, Turkiet, Norge
6. är det något du saknar år 2015 som du vill ha 2016? - Ja, men jag har också fått en del saker som jag är väldigt tacksam över så jag vill inte kräva mer egentligen
7. Vilket datum från 2015 kommer du alltid att minnas? - Just det här med datum. Jag vet inte.
8. vad var din största framgång 2015? - Jag har ändå klarat av många saker ur svåra positioner
9. största misstaget? - Skjuter för mycket på saker, även i situationer där det får konsekvenser
10. har du varit sjuk eller skadat dig? - Nej, ingenting värt att nämna
11. bästa köpet? - Kan inte komma på att jag köpt något som gjort någon större skillnad
12. vad spenderade du mest pengar på? - Resorna, om vi pratar klumpsummor. Annars mer avardagliga saker
13. gjorde någonting dig riktigt glad? - Ja!
14. vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2015? - Jonathan Johanssons album, Blank space med Taylor Swift, Running up that hill med Kate Bush
15. var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? - Ledsnare. 
16. vad önskar du att du gjort mer? - Accepterat 
17. vad önskar du att du gjort mindre? - Stressat
18. hur tillbringade du julen? - På släktgården men en mindre del av släkten
19. blev du kär i år? - Ja!
20. hur många förhållanden? - Ett helt
21. favoritprogram på tv? - Tv...Venne 
22. bästa boken du läste i år? - Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk och Dödssynden av Harper Lee
23. största musikaliska upptäckten? - Jonathan! Och att jag satte mig in i Kate Bush på riktigt för första gången
24. något du önskade dig och fick? - Inte vad jag minns
25. något du önskade dig men inte fick? - Ja. 
26. vad gjorde du på din födelsedag 2015? - Hängde i Istanbul med Peter, drack granatäppeljuice och åt baklava
27. finns det något som skulle gjort ditt år bättre? - Ja, jag hade gärna sluppit en del av de saker som hände. 
28. hur skulle du beskriva din stil år 2015? - Ensidig 
29. vad fick dig att må bra? - Människor som kom mig nära
30. vem saknade du? - Jag kan inte minnas att jag saknat någon specifik person
31. de bästa nya människorna du träffade? - En del av de jag träffat genom skolan har varit ordentligt fina, men de bästa människorna är ändå de som jag redan kände men kommit närmare under året

32. årets sötaste? - 
33. årets hetaste? - 
34. årets största kärlek? - 
35. årets besvikelse? - 
36. årets bästa? - 
37. årets snällaste? -

No looking back 2014

 
 gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? - Ja, definitivt. Det har känts som ett relativt progressivt år
2. höll du några av dina nyårslöften? - Avger inte nyårslöften
3. blev någon av dina vänner förälder i år? - Nej. 
4. dog någon som stod dig nära? - Nej, tack och lov
5. vilka länder besökte du? - Finland x3, Tyskland, Danmark, Grekland
6. är det något du saknar år 2014 som du vill ha 2015? - Nej, bara saker jag har haft 2014 som jag inte vill bli av med, mitt sociala umgänge och min stabilitet. 
7. Vilket datum från 2014 kommer du alltid att minnas? - Jag tror inte det finns något specifikt datum.
8. vad var din största framgång 2014? - Min fortsatta anställning och mitt slipande på mina sociala förmågor, dvs hur jag blev bekväm och tog för mig mer än tidigare i relationer eller potentiella relationer. Och ja, egen bostad. Eller inte EGEN men ni fattar.
9. största misstaget? - Förnekelsen när allt inte längre går bra. Måste ta tag i saker på tidigare plan
10. har du varit sjuk eller skadat dig? - Det har varit rätt lugnt, men var förkyld överdrivet många gånger under hösten
11. bästa köpet? - Typsikt sådant jag aldrig kommer på i efterhand
12. vad spenderade du mest pengar på? - Hyra? Mat? LIVET
13. gjorde någonting dig riktigt glad? - Ja!
14. vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2014? - Kings of Leons Pickup truck
15. var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? - Har gått i perioder. Kass vår. Bättre sommar. Bra höst. 
16. vad önskar du att du gjort mer? - Trott på mig själv
17. vad önskar du att du gjort mindre? - Tryckt ner mig själv
18. hur tillbringade du julen? - I mammas nya lägenhet med henne och mina syskon
19. blev du kär i år? - Ja
20. hur många förhållanden? - Inget
21. favoritprogram på tv? - Allt för Sverige kanske. Som jag oundvikligen gråter till.
22. bästa boken du läste i år? - JANE EYRE
23. största musikaliska upptäckten? - Jag har inte gjort någon större upptäckt. Men jag tog tag i mitt Regina Spektor-lyssnande vilket i sig var en framgång
24. något du önskade dig och fick? - Ja. Typ ett par tofflor. 
25. något du önskade dig men inte fick? - Nej
26. vad gjorde du på din födelsedag 2014? - Bjöd på tårta på jobbet och åt thaimat med mamma och syskonen
27. finns det något som skulle gjort ditt år bättre? - Ja. Mindre stress till exempel. 
28. hur skulle du beskriva din stil år 2014? - Mönstrade strumpbyxor och långa linnen. Alla årstider. 
29. vad fick dig att må bra? - Min fasta anställning, mina kollegor
30. vem saknade du? - Sot. 
31. de bästa nya människorna du träffade? - Mina ytterligare nya kollegor (J)

32. årets sötaste? - 
33. årets hetaste? - 
34. årets största kärlek? - 
35. årets besvikelse? - 
36. årets bästa? - 
37. årets snällaste? -

No looking back (2013)

1. gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? - Ja. men inte de där stora grejerna
2. höll du några av dina nyårslöften? - Vad är ens nyårslöften
3. blev någon av dina vänner förälder i år? - Nope
4. dog någon som stod dig nära? - Nej
5. vilka länder besökte du? - Egypten, Kroatien, Danmark, Finland
6. är det något du saknar år 2013 som du vill ha 2014? - Lugn och ro
7. vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas? - Oj. Jag vet faktiskt inte
8. vad var din största framgång 2012? - Min fasta anställning. Att jag fick någon slags ordning på tillvaron. Att jag lyckades göra det till året då jag faktiskt tog tag i saker
9. största misstaget? - Överskattade mig själv lite. Borde kämpat mer. 
10. har du varit sjuk eller skadat dig? - Nä, brukar klara mig undan sånt och så även nu
11. bästa köpet? - Kan inte komma på att jag har köpt något av värde överhuvudtaget
12. vad spenderade du mest pengar på? - Att bjuda min kompis på resa. Att leva anständigt.
13. gjorde någonting dig riktigt glad? - Ja!
14. vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2013? - Trouble will find me
15. var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? - Mer stabil. Inte så mycket up and down
16. vad önskar du att du gjort mer? - Kämpat
17. vad önskar du att du gjort mindre? - Varit ute i dålig tid
18. hur tillbringade du julen? - Hemma med den närmaste familjen
19. blev du kär i år? - Ja
20. hur många förhållanden? - Inget
21. favoritprogram på tv? - Mina och mammas mordprogram
22. bästa boken du läste i år? - Svindlande höjder
23. största musikaliska upptäckten? - 
24. något du önskade dig och fick? - Nej.
25. något du önskade dig men inte fick? - Nej
26. vad gjorde du på din födelsedag 2013? - Jag kollade på hajar på Fjärilshuset och åt hamburgare och hängde med mina syskon och min mamma.
27. finns det något som skulle gjort ditt år bättre? - Nja. Att vissa saker inte förblev halvdana. 
28. hur skulle du beskriva din stil år 2013? - Den har gjort framsteg och kanske till och med landat
29. vad fick dig att må bra? - Jobbet. Att jag kände att jag kom framåt. 
30. vem saknade du? - Jag saknar alltid alla jag haft och mist. 
31. de bästa nya människorna du träffade? - Mina nya kollegor (P, D), Solveig.

32. årets sötaste? - 
33. årets hetaste? - 
34. årets största kärlek? - 
35. årets besvikelse? - 
36. årets bästa? - 
37. årets snällaste? -

No looking back (2012)

1. gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? - Ja men gud ja 
2. höll du några av dina nyårslöften? - Det här med nyårslöften känns så...abstrakt?
3. blev någon av dina vänner förälder i år? - Hihi. Nej. 
4. dog någon som stod dig nära? - Nej
5. vilka länder besökte du? - Åh Gud. Danmark och Norge.
6. är det något du saknar år 2012 som du vill ha 2013? - Ja! Ordning! Översikt! (och ett jobb kanske...)
7. vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas? - Hm. Har nog tagit året med jämnmod och kommer inte på ett specifikt datum jag aldrig glömmer
8. vad var din största framgång 2012? - Överkomma min universitetsrädsla, flytta hemifrån, ni vet - sådana saker.
9. största misstaget? - Övervinna min universitetsrädsla och flytta hemifrån, antagligen
10. har du varit sjuk eller skadat dig? - Nä. Eller jag hostade i tre månader. Men det gjorde inte så mycket
11. bästa köpet? - Ska tänka på saken
12. vad spenderade du mest pengar på? - Tågresor mellan Stockholm och Göteborg. Och tacos med Malou
13. gjorde någonting dig riktigt glad? - Kanske det. Eller jag menar: ja, men jag har inget exempel
14. vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2012? - Paul Simons album Graceland. Säkert många fler.
15. var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? - Tror faktiskt att jag varit gladare. Eventuellt bara samma lika som året innan
16. vad önskar du att du gjort mer? - REST.
17. vad önskar du att du gjort mindre? - Oroat mig. 
18. hur tillbringade du julen? - På bergsmansgården i Dalarna med stora delar av närmaste släkten.
19. blev du kär i år? - Nej. Eller kanske lite.
20. hur många förhållanden? - Inget
21. favoritprogram på tv? - Trinny och Susannah stylar om Sverige
22. bästa boken du läste i år? - Fröken Smillas känsla för snö. LOVE IT.
23. största musikaliska upptäckten? - Paul Simons album Graceland
24. något du önskade dig och fick? - Nej. Men jag brukar inte önska mig saker.
25. något du önskade dig men inte fick? - Nej
26. vad gjorde du på din födelsedag 2012? - Jag firade den med mina Göteborgs-vänner på Sveavägen och sedan på andra lång. 
27. finns det något som skulle gjort ditt år bättre? - Ja. Att jag kunde säga att jag gjort något. Mer än gått en kurs som bara var dålig. Att ha rest mer.
28. hur skulle du beskriva din stil år 2012? - Lite shaped up i jämförelse med tidigare år. 
29. vad fick dig att må bra? - Malou. Självständigheten. Att spendera hela sommaren i trädgården med böckerna.
30. vem saknade du? - Alla, under olika tider av året.
31. de bästa nya människorna du träffade? - Ja men det var ju i alla fall en av de på kursen på GU som föll mig i smaken. 

32. årets sötaste? - 
33. årets hetaste? - 
34. årets största kärlek? - 
35. årets besvikelse? - 
36. årets bästa? - 
37. årets snällaste? -

Ett avsked

Det är tre dagar kvar av tiden på Ölands folkhögskola.
De senaste veckorna har man konstant gått runt med känslan av att tiden räknas ner, känslan av att gå mot något slags avslut. Och även om jag har haft ett fantastiskt år här - verkligen - har jag liksom inte tyckt att det känts jobbigt att veta att det snart är över. Delvis antagligen för att jag inte riktigt förstått att det verkligen är så, allting här är så självklart, det är ju mitt liv alltihop, min vardag. Men också för att jag har andra planer som jag kan luta mig tillbaka på, en hyfsat fullplanerad sommar, en flytt till en ny stad om ett par månader. Hade jag inte haft dem hade jag antagligen befunnit mig i ett stadie av full panik just nu.
Jag känner mig lugn. Men när jag idag började packa ihop mina saker i det minimala rummet jag har haft som bostad sedan augusti, och framför allt när jag började plocka ner sakerna som har hängt på väggarna, konfronterades jag av en känslostorm.
Det är så många blandade känslor.
Det som hänger på väggarna i mitt rum här är fragment och minnen från sådant som hänt under året. Till exempel har jag tretton bildutskrifter med Leonardo DiCaprio över sängen, alla med texten Happy birthday from Leo with love, vilka jag fick på min födelsedag i november men som samtidigt är en referens till den Leo-period vi kollektivt hade i klassen (jaja, vissa av oss) tidigare under hösten.
På anslagstavlan hänger ett gult vykort med två ögon på i egyptisk stil, som Emma köpte till mig när vi var i Köpenhamn i mars och väntade på tåget hem till Öland igen genom att slänga bort tiden på glyptoteket. Bredvid garderoberna hänger en bild på Westlife där samtliga medlemmar är utan byxor, en påminnelse om den tiden jag och Sandra drömde om att få åka till London och se deras konsert, vi var med i en tävling där Sandra sjöng in en av deras låtar.
Det är bara fina minnen och det som egentligen känns jobbigt med detta är att ingenting av det här kommer ha någon betydelse i ett annat sammanhang. Jag kommer aldrig kunna sätta upp Leonardo-bilderna igen för ingen skulle förstå dem och jag skulle känna mig för långt bort ifrån minnet för att uppskatta dem. Egentligen borde jag ta allting och begrava det ute på gården. Men samtidigt känns det väldigt angeläget att spara det, att kunna ta fram det om tio tjugo trettio år och kanske kanske minnas hur det var här. Vilket jävla bra år det var.

Hemma

Det finns så många platser jag kan kalla hemma
jag har mitt Ölands-rum
på inte många kvadratmeter alls, där jag ryms alldeles lagom
där jag bor just nu. Där jag har alla saker jag behöver och som jag kan kalla mitt.
Jag har också min gamla friggebod på gården ute i skogen
där min familj bor.
Där jag har bott i sju år och slitit ut tapeterna och golvet helt på egen hand
för ingen har bott där innan mig och inte efter heller.
Sen har vi staden där jag växte upp,
där jag inte har bott på länge, men som ändå inger hemkänsla
och som fortfarande är min hemstad, en plats jag aldrig skulle kunna bosätta mig men alltid kommer att komma tillbaka till.
Det finns också platser som inte är mina, inte är mitt hem, men där jag känner mig hemma. Som Sandras Ölands-rum, som hon alltid lämnar öppet för att jag ska kunna komma dit även när hon inte är där. Där är inga saker mina (förutom en filt och en haj), jag rör aldrig någonting, men allt som är hennes känns så självklart och så hemma i mig. 
Eller som Antons lägenhet, i trapphuset dit jag har koden, den lämnas också alltid öppen, om än inte för min skull. Jag knackar aldrig när jag kommer dit, jag kliver på och ropar Honey I'm home och han har alltid väntat mig. Det är en fantastisk känsla och hemma hos honom tillhör allt mig.
Det finns en sådan fruktansvärd trygghet i vetskapen om att jag aldrig kommer att bli hemlös.

Du äger

Idag har varit en bra dag
vilket känns konstigt eftersom igår var en sådan dålig dag
och jag knappt trodde att jag skulle överleva
men det gjorde jag tydligen
och idag har jag tytt mig till de som jag vet gör allting bättre (de flesta här).
I mina ensamma stunder hann jag också städa upp på mitt rum och skriva en sida
sedan tittade vi på Mäklarna i tre timmar, fyra personer uppkrupna i ett hörn av soffan för man kan aldrig komma för nära bara för långt ifrån.
Mäklarna med Kjell Bergkvist och Cecilia Frode
hjälpte mig igenom en tid, kanske var jag arton år, jag brukade titta på det med Sot
och dåliga dagar kunde vi använda uttryck som "göra en Vilma" (vilket betyder att man löser problem genom att låsa in sig i badrummet).
Egentligen kommer det inte tillbaka till mig,
egentligen lever jag inte på minnen längre.
Nu tänker jag läsa ut en bok, åtadkomma sådant som går att tabellföra.

Grattis världen!

Hej världen!
Har visst inte skrivit här sen i våras.
Sedan dess har jag varit i Colombia, det var en bra resa.
Och jag har jobbat nästan en hel sommar, det var en ganska trevlig sommar.
Och jag har börjat i en ny skola, det är en fin skola.
Och jag börjat planera framtiden, det är skön känsla.
Livet går framåt alltså.
Alltid något!

No looking back

sammanfattning år 2011

1. gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? - Det gjorde jag minsann!
2. höll du några av dina nyårslöften? - Jag avger inga nyårslöften
3. blev någon av dina vänner förälder i år? - Nej
4. dog någon som stod dig nära? - Ja
5. vilka länder besökte du? - England, USA, Colombia, Danmark, Tjeckien, Irland
6. är det något du saknar år 2011 som du vill ha 2012? - Inte egentligen. Saker kan förvisso alltid bli bättre men jag är rätt nöjd. Självdisciplin kanske.
7. vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas? - Oj. Jag kommer väl alltid att minnas Colombia-resan. Förhoppningsvis kommer jag glömma bort det mesta andra
8. vad var din största framgång 2011? - Hm. Att jag kom in på skolan? Egentligen inte så svårt men antagligen ett bra steg framåt för min självutveckling
9. största misstaget? - Haha. Don't speak about it
10. har du varit sjuk eller skadat dig? - Nej, det kan jag väl inte påstå. Har väl snarare mått bättre än på länge
11. bästa köpet? - Min Houdini-tröja? Lite lamt men det är vad jag kommer på. Galet härlig tröja
12. vad spenderade du mest pengar på? - Resorna antagligen
13. gjorde någonting dig riktigt glad? - Som vanligt; jag hoppas det, ett år utan att vara riktigt glad någon gång känns jobbigt
14. vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2011? - Olika låtar komma snarare att påminna mig om olika delar av året. Sibiria, Säkert!, Bloc party och The Smiths och antagligen många fler
15. var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? - Gladare. Definitivt.
16. vad önskar du att du gjort mer? - Kanske ingenting? Kanske är jag nöjd? Har det varit ett så bra år? Jag har nästan svårt att tro det själv
17. vad önskar du att du gjort mindre? - Tryckt ner mig själv. There's no need. Ältat också.
18. hur tillbringade du julen? - Hemma med närmast sörjande
19. blev du kär i år? - Jag minns inte men antagligen
20. hur många förhållanden? - Inget
21. favoritprogram på tv? - Åh, våra Fångarna på fortet-kvällar!
22. bästa boken du läste i år? - Får återkomma på den punkten
23. största musikaliska upptäckten? - Antagligen att jag äntligen började lyssna på The Smiths
24. något du önskade dig och fick? - Ja
25. något du önskade dig men inte fick? - Ja
26. vad gjorde du på din födelsedag 2011? - Jag var i Stockholm och såg dramatiseringen av SCUM manifestet på Turteatern tillsammans med Julia
27. finns det något som skulle gjort ditt år bättre? - Något finns det väl säkert. Men det har hänt så mycket bra saker att det egentligen skulle vara att kräva för mycket. Kanske att några saker inte hade hänt.
28. hur skulle du beskriva din stil år 2011? - Stil?
29. vad fick dig att må bra? - Känslan av att komma framåt. Resandet, skolan, flyttandet, allt det där
30. vem saknade du? - Jag har nog haft de jag behövde
31. de bästa nya människorna du träffade? - Alla fina i klassen naturligtvis

32. årets sötaste? -
33. årets hetaste? -
34. årets största kärlek? -
35. årets besvikelse? -
36. årets bästa? -
37. årets snällaste? -

Om att flyga

Jag hatar att flyga.
Det spelar ingen roll hur långt jag ska, jag hatar det oavsett om jag bara ska fyrtio minuter till Oslo.
Anledningen är inte att jag är flygrädd, för det är jag inte. Egentligen vet jag väl inte direkt varför jag tycker att det är så hemskt att flyga, jag klarar av alla andra färdmedel, tycker till och med om att åka bil och buss och tåg, det stör mig inte om det är långa sträckor.
Fast det är klart, båt tycker jag inte heller om. Nu menar jag större båtar, rent av färjor. Gotlandsbåten är ett bra sådant exempel. Jag hatar att åka Gotlandsbåt. Turen mellan Nynäshamn och Visby tar ungefär tre timmar och det är alltid timmar av lidande. Återigen, det har alltså inte med tiden att göra, tre timmar är för mig ingenting. Bussen till Kalmar, som jag är väldigt bekant med, tar sex timmar ungefär och det är alldeles lagom. Om det tog sex timmar till Visby med den där båten hade jag nog hellre låtit bli att åka dit. För vad är alternativet? Just det, flyg.
Jag kan tänka mig att jag hatar att flyga på grund av en del lösa omständigheter som sätts ihop till en enda jobbig massa. Dels är det väldigt omständigt, och även om det inte är omständigt så upplever jag det så. Det tar alltid tre tusen år att flyga för man ska alltid ut till någon flygplats som ligger långt utanför staden, sen ska man stå i en miljon olika köer för att få komma in och sen ska man vänta vid gaten och sen är det ändå något tekniskt fel på planet som gör att man måste vänta en timme till (okej, det har bara hänt en gång..).
Sen är man ombord på planet och bara inställd på att få tiden att gå. Det är trångt och trycket gör det svårt att höra någonting och man får ont i huvudet och man får platsen längst in vid fönstret så man vill inte resa sig och gå någonstans för då blir allt så bökigt, både för en själv och de andra i raden. Man kan visserligen beställa en plats vid gången istället men då störs man hela tiden av de som går på toaletten eller den där kaffevagnen som MÅSTE dras fram och tillbaka i mitt gången även om flygningen bara tar fyrtio minuter.
Allt det här hade väl kanske kunnat gå bra, kanske kunnat bli lite avdramatiserat, om jag bara fick ha min musik på. Icke.
Jag kan i och för sig köpa att det är bättre att planet funkar som det ska och alla signaler går fram och så där, än att jag stör dem med mina radiovågor, så jag anklagar ingen, jag bara konstaterar att det är så otroligt jobbigt att det dröjer så länge innan säkerhetsbälteskylten släcks och man är tillåten att slå på mp3-spelaren. När man väl fått igång den har man ändå sådant otroligt lock för öronen att man inte hör musiken man spelar.
Jag ser flygning som ett enda stor gissel. Jag hatar det från att man kliver ombord på Arlanda express till att man kliver av motsvarigheten från vilken flygplats man nu ska till.
Imorgon ska jag ut och flyga, och inte vilken flyresa som helst, utan min första långflygning. Tvärs över Atlanten och sedan lite längre. Jag kan ju säga att jag inte är särskilt motiverad (men hoppas så klart att det blir värt det).

Något jag inte alls vill berätta om

Egentligen vill jag inte alls skriva om att jag inte tycker om sommaren.
Under höstarna och vintrarna blir jag så otroligt trött på folk som klagar på årstiden, men så fort det blir lite mer seriös vår, som nu, och senare sommar, är det jag som klagar.
Antagligen är det för att jag är i otakt med alla andra som jag tycker att det är jobbigt, jag gillar egentligen att klaga. Det är bara det att jag möts av sådant oförstånd när jag pratar om hur jag känner inför sommaren. Det är klart att jag också önskar att jag kunde tycka om sommaren, som jag tycker om de andra årstiderna, som jag älskar hösten, som jag inte alls har så svårt att stå ut med vintern som alla andra verkar ha.
Men nu gör jag inte det. Jag glädjs alltså inte över att det börjar bli varmare ute eller att det är ljust långt in på kvällarna. Tvärtom, jag tycker att det är jättejobbigt. Jag tycker så mycket om mörker.
Idag blev jag väckt av att grannen drog fram motorsågen och fällde ett träd på sin tomt. Någon ur min familj eldade gammalt gräs, röken kom in genom ventilerna på mitt hus. Ingen skulle få för sig att göra något av det under vintern. Snart kommer alla i mitt bostadsområde plocka fram sina gräsklippare och oavbrutet dra dem genom trädgårdarna.
Jag ogillar all aktivitet som plötsligt kommer fram så fort det börjar bli lite soligt.
Allt är naturligtvis inte dåligt. I alla fall inte än, det är inte så varmt redan att jag plågas. Idag var jag till exempel ute och gick i skogen och tyckte att det var ganska behagligt. Men jag vet att så fort temperaturen börjar ligga på över tjugo grader kommer jag inte vara så nöjd längre.
Men ja. Jag kan också njuta av sommarnätter och bada i havet och ha picnic i en park. Fast mest är jag glad att jag åker till Colombia om en och en halv vecka, det lär vara det landet i världen där det regnar mest. Jag är också glad över att jag ska jobba hela sommaren så att jag får sitta inne med luftkonditionering och tjäna en massa pengar som jag kan bränna på storstadsresor sen i höst när vädret passar mig lite bättre.

Längtan

Förra året den här tiden var jag i Kalmar.
Jag åkte fram och tillbaka dit jättemycket, jag kunde lika gärna ha flyttat in permanent.
April är den bästa månaden att vara i Kalmar, förutsatt att man alls tycker om att vara i Kalmar, vilket jag gör. Väldigt mycket.
Dels tycker jag att Kalmar är en väldigt fin stad med fina hus och slott och parker och kyrkogårdar. Dels så har jag ju en fin vän som bor där som jag kan göra fina saker med när jag är där och därmed har jag nästan bara bra saker att förknippa staden med.
Dels tycker jag väldigt mycket om att romantisera saker och ting. Jag bestämmer mig helt enkelt för att tycka om någonting. Det kan leda till, som nu, att jag får för mig att allting skulle lösa sig och kännas mycket bättre om jag bara hade det där som jag har bestämt mig för är så otroligt bra.
Jag längtar alltså efter Kalmar.
Jag vet inte alls vad som skulle bli bättre av att jag befann mig där istället för här, men jag har verkligen fått för mig att det är så det är.
Och jag skulle naturligtvis kunna åka dit imorgon om jag ville. Bara det att det inte tjänar så mycket till för min Kalmarboende vän är inte där, har inte varit där sedan december, kommer inte vara där förrän efter sommaren.
Det är väl i och för sig inte så konstigt att man längtar efter något man bara har positiva saker att säga om när saker börjar kännas lite jobbigt, det är inte heller konstigt att det man längtar efter är något man inte kan få (för stunden) för det finns en viss förtröstan i bara att ha någonting att längta efter.
I höst tänker jag verkligen hänga i Kalmar.

...










Let's make the world's stupidest stand and truly mean it.







(Plus ones - Okkervil river)




Just nu...

...upptäcker jag Håkan Hellströms senaste album 2 steg från Paradise.
Det kanske låter märkligt att jag fortfarande måste upptäcka en artist som jag har lyssnat på sedan jag var tolv år gammal, men jag tror att det är just det som är anledningen. Det finns ju inte särskilt många artister som har hängt med så länge, visst kan jag av nostalgiska skäl plocka fram skivor som jag brukade lyssna på som yngre, men jag skulle aldrig få för mig att köpa något nytt från dem, inte ens ladda ner dem, jag har helt enkelt inget intresse av det. Håkan Hellström spelade en stor roll för mig när jag var tolv-tretton år och även senare i tonåren, han kommer aldrig betyda så mycket för mig igen, jag tror inte att någon musik som helst kommer betyda det för mig igen. Man var så hängiven sina artister på den tiden, numer lyssnar jag bara på musik för att jag tycker att det är bra, inte för att engagera mig i det, inte för personerna bakom den.
Så när jag nu lyssnar på 2 steg från Paradise är det bara för att jag tycker att den är väldigt bra. Håkan Hellström är fortfarande bra. Det är svårt att lyssna på de tidigare skivorna på ett annat sätt än det sätt jag lyssnade på dem när jag var tretton år, det går inte att komma ifrån alla gånger jag har gråtit till dem, sjungit med i dem, känt dem som inuti mig, alla gånger jag har känt att jag är de där låtarna.
Textrader som Hon skär sig i handleden i solskenet för hon säger att hon redan sett Spanien var hela min existens när jag mådde som sämst när jag var yngre.
Jag är glad att jag är förbi det, jag är glad över att jag kan lyssna på de senare Håkan-skivorna, höra textrader som Få mig av den här jävla gatan och känna att den linen i sig är värd att köpa skivan för, men inte låta hela mig bero på den.
Så, jag är inte samma person nu som då, och inte Håkan Hellström heller. Jag kan inte säga att vi åldras i takt, för han är så vuxen nu och vet vad han gör och inte jag, men vi har båda kommit vidare från där vi befann oss och vi kommer alltid röra oss vidare och det kommer alltid finnas ett skäl för mig att lyssna in hans nya skivor, han kommer alltid ha en anledning att spela in dem.
(Dessvärre kommer han aldrig kunna göra en skiva som jag kan tycka är bättre än hans andra album Det är så jag säger det från 2002 av samma anledning, inget kommer betyda så mycket för mig igen. Det känns lite sorgligt. Det känns väldigt bra.)
Och ja, jag vet att jag är sist i Sverige med att lyssna på 2 steg från Paradise. Hur som helst, bästa låten:


Jag vet vilken dy hon varit i - Youtube






Allt sedan sist

Sedan jag sist skrev här har jag hunnit:
- Vara i Borlänge och Falun för att träffa släkt och vänner
- Vara i Norrland tillsammans med Anton
- Vara i London tillsammans med min pappa
- Tatuera mig
- Bestämt mig för vad jag vill göra i höst
- Få ett jobb
- Komma långt i planeringen av en resa jag kommer göra väldigt snart

Det är alltså the major stuff. Just nu är jag väldigt mycket uppe i reseförberedelserna och de ganska omfattande ansökningarna till de diverse saker jag hoppas kunna ägna mig åt efter sommaren. Jag ser något slags ljus någonstans. Det var ett tag sedan sist.

Rapport från ett arbete

Jag är dödligt trött, mycket tröttare än jag brukar vara under liknande omständigheter. Omständigheterna är alltså rubbad dygnsrytm, fyra-fem timmars sömn och förmiddagspasset på jobbet som börjar åtta och slutar ett.
Det är illa när man längtar hem innan man hunnit hemifrån. Jag brukar tycka att det känns helt okej att jobba så fort jag kommer fram, för jag tycker om lokalerna, jag tycker om att ha ett ställe som under tiden jag är här är bara mitt och sköts bara av mig. Idag känner jag inte så, idag räknar jag ner minuter tills jag kan åka härifrån. Fast man får ju göra det bästa av situationen förstås, och det är inte så svårt här. Just nu stjäl jag skorpor ur skafferiet och läser boken med världens mest underbar titel: Gunillas man försvann. Jag plockade den random från biografihyllan eftersom jag inte kan låta bli att skratta så fort jag upprepar titeln i mitt huvud, den känns både urkorkad och genial på samma gång.
När man inte är på topp är det ändå skönast att jobba förmiddag istället för eftermiddag, efter som det bara är skolbarn/ungdomar som är här på förmiddagarna, och de sköter sig själva väldigt mycket, även om det förstås finns sådana som inte kan föra sig - men de behöver jag ju inte heller vara trevlig mot. Det som jag har mest problem med när jag är trött är att vara trevlig, jag får anstränga mig för att inte bara snäsa åt folk. Det är svårt att ha ett socialt jobb när man inte orkar bemöta människor. Det här gäller alltså bara de dåliga dagarna. De bra dagarna, och de är trots allt flest, älskar jag att få besökare.
Det är också ett plus förstås att jobba ensam, vilket jag gör nästan alltid. Då blir det ännu mindre trevlig fasad att försöka upprätthålla.
Slutligen ska det ju också framhävas att jag så klart är hur glad som helst över alla jobbtimmar jag får. De får gärna ringa mig hela tiden. Fast nästa vecka är det sportlov för de som går i skola här så vi behöver inte hålla öppet mer än halvtid. Då lär mina insatser inte behövas och jag kan passa på att åka härifrån, bege mig till mina hemtrakter. Det ser jag fram emot också.

Just nu...

...upptäcker jag indierockbandet Bloc party.
Bloc party är ett band som mina kompisar brukade lyssna på när vi var femton men de spelade det aldrig för mig och jag har alltså under alla de här åren mycket väl känt till att det finns ett band som heter Bloc party men inte haft en aning om hur de låter.
Sen råkade jag se en film häromdagen där låten The Pioneers spelades och jag tänkte Oj vilken bra låt! så jag letade i eftertexterna och fann att bandet som framförde låten heter Tunng. Så youtubade jag Tunng men läste i kommentarerna till videon att det tydligen är en Bloc party-cover.
På den vägen är det.
När jag sedan lyssnade in på mig på albumet där The Pioneers ligger, Silent alarm, upptäckte jag snabbt att det här är precis vad jag behöver just nu. Då spelar det inte så stor roll att alla mina kompisar kom över den här perioden för fem år sedan. Det känns skönt att ha en ny musikperiod eftersom det var ett tag sedan den förra stagnerade och lämnade bara tystnad efter sig. Nu är det Bloc party för hela slanten. Tills jag tröttnar även på det.

Like eating glass - Bloc party


En gnällig människas dagbok

Är på jobbet igen.
Det är jobbigt att gå upp klockan sex på morgonen när man brukar gå upp klockan tolv på förmiddagen. Man kan ju tycka att jag borde gå och lägga mig i tid men det är svårt att somna klockan elva på kvällen när man brukar somna klockan tre på morgonen.
Jag har alltså vänt på dygnet, sov tre timmar i natt och orkade inte äta frukost, eftersom jag hatar att äta frukost även om jag vet att det är livsnödvändigt och ni vet dagens viktigaste mål. Därför är jag lite grinig idag men försöker att inte ta ut det på barnen som hänger här (just nu är det bara barn och så kallade ungdomar som hänger här för biblioteket fungerar som skolbibliotek på förmiddagarna). Istället försöker jag göra det lite trevligt för mig själv, jag spelar Säkert! högt i cd-spelaren på kontoret och försöker att inte sjunga med eftersom jag tänker att det skulle uppfattas som lite konstigt. Jag letar också efter fina böcker jag kan läsa i den händelse att det skulle bli lugnt, det vill säga att alla barnen har lektion och inte hänger här längre. Det händer ibland att det inte finns någonting att göra. Då kan man läsa Människor helt utan betydelse eller 365 saker du kan göra. Så även om jag är grinig för att jag inte sovit och inte ätit och även om jag klagar jättemycket så är det inte ett dugg synd om mig.
Ändå räknar jag ner timmarna lite tills det blir lunch, jag jobbar längre än jag trodde att jag skulle göra så jag hade inte med mig någon lunch, även om det för en gång skull fanns mat hemma som jag hade kunnat ta med mig. Istället måste jag gå till butiken som ligger i krokarna där utbudet är väldigt begränsat och slösa bort dyrbara pengar (pengar blir ju extra dyrbara när man inte har så många av dem) på mat. Det är ju också något man kan bli sur över, men jag väljer att låta bli.
Det var min status för tillfället.
För övrigt har jag brutit av två naglar så jag har ont i två fingrar, vilket också är extremt irriterande, men idag är det Antikrundan på tv så det gör ingenting.

(För övrigt är det bästa med jobbet att det står så himla många koppar i köket med namn på, kvinnornamn som var populära på femtiotalet och inte har någon som helst förankring i vilka som jobbar här, typ Birgitta och Yvonne)

Help me help you

Jag vet inte vad som är viktigast.
Räcker det med en bra berättelse eller krävs någon typ av kunnande inom skrivkonsten om man ska författa en bok?
Människor som har varit med om hemska saker vill ibland skriva en bok om det. Det behöver nödvändigtvis inte vara självbiografier, även om det är otroligt trendigt (och oändligt tjatigt) just nu, det kan också vara självhjälpsböcker eller helt enkelt romaner med verklighetsförankring.
Ibland kan jag bli så trött på att alla som någonsin varit med om något jobbigt - vad som helst! - vill dela med sig av sina erfarenheter. Alltid för att skydda och hjälpa andra, enligt dem själva. Jag misstänker att det ligger en del annat bakom också. Min irration över detta kan mycket väl ha att göra med att jag själv aldrig varit med om allt det där som de drabbade berättar om, det är de med föräldrar som är alkholiserade eller har psykiska problem, de som blivit utsatta för våld eller övergrepp, de är de som hamnat i dåligt sällskap, som umgåtts i kriminella kretsar. Eller så är det någon som har varit gift med någon som har varit med om något av det.
Det blir ju onekligen en bra berättelse. Det är ju alltid de hemska händelserna som lockar läsare. Jag vet inte om det handlar om att gotta sig i andras problem, att vara glad över att det inte är en själv som är drabbad, eller om det ligger något annat bakom intresset. Och var går gränsen egentligen för det som man gottar sig i och det som man medvetet undviker att läsa om för att det kommer för nära och blir för jobbigt?
Kanske är det så att enskilda människors problem går bra att ta till sig (yes! det är inte jag som drabbas), och när man inser att det är ett utbrett världsproblem blir det jobbigt, för man förstår att man har skuld i det och ett ansvar över det.
Anledning till mitt val av ämne är att jag snubblade över en av alla dessa böcker på jobbet, dvs biblioteket. Och eftersom jag hade en stund över började jag läsa i den. Den handlar om en pojke som växte upp under extremt dåliga förhållanden. Berättelsen kanske kan vara till hjälp för någon, någon som är i samma situation, ni vet du-är-inte-ensam-snacket. Men det är en riktigt dålig bok. Texten känns totalt obearbetad, författarens minnen dyker upp i en enda osorterad röra, det blir ingen berättelse och meningarna känns plumpa (skulle kunna skyllas delvis på översättningen, det vet jag ju inte). Så rent litterärt blir det en plåga att ta sig igenom texten, men jag antar att alla inte har samma krav på en bok, och det är uppenbart att bokförlaget prioriterade annorlunda än vad jag skulle ha gjort.
Men, det är klart. Kan boken hjälpa en enda person till ett bättre liv så är det värt att jag plågas lite.

Tyst nu

Krispigt i luften
Börjar bli kväll
Unkna lukten av två som låtsas
det är okej att vara själv

"Hur har du haft det?"
Du vet som det är -
som om tio kampsportshundar tuggat taktfast på min halspulsåder

Kan du inte vara tyst nu?
Kan jag inte vara tyst nu?



Tyst nu - Säkert!




Tidigare inlägg