En gnällig människas dagbok

Är på jobbet igen.
Det är jobbigt att gå upp klockan sex på morgonen när man brukar gå upp klockan tolv på förmiddagen. Man kan ju tycka att jag borde gå och lägga mig i tid men det är svårt att somna klockan elva på kvällen när man brukar somna klockan tre på morgonen.
Jag har alltså vänt på dygnet, sov tre timmar i natt och orkade inte äta frukost, eftersom jag hatar att äta frukost även om jag vet att det är livsnödvändigt och ni vet dagens viktigaste mål. Därför är jag lite grinig idag men försöker att inte ta ut det på barnen som hänger här (just nu är det bara barn och så kallade ungdomar som hänger här för biblioteket fungerar som skolbibliotek på förmiddagarna). Istället försöker jag göra det lite trevligt för mig själv, jag spelar Säkert! högt i cd-spelaren på kontoret och försöker att inte sjunga med eftersom jag tänker att det skulle uppfattas som lite konstigt. Jag letar också efter fina böcker jag kan läsa i den händelse att det skulle bli lugnt, det vill säga att alla barnen har lektion och inte hänger här längre. Det händer ibland att det inte finns någonting att göra. Då kan man läsa Människor helt utan betydelse eller 365 saker du kan göra. Så även om jag är grinig för att jag inte sovit och inte ätit och även om jag klagar jättemycket så är det inte ett dugg synd om mig.
Ändå räknar jag ner timmarna lite tills det blir lunch, jag jobbar längre än jag trodde att jag skulle göra så jag hade inte med mig någon lunch, även om det för en gång skull fanns mat hemma som jag hade kunnat ta med mig. Istället måste jag gå till butiken som ligger i krokarna där utbudet är väldigt begränsat och slösa bort dyrbara pengar (pengar blir ju extra dyrbara när man inte har så många av dem) på mat. Det är ju också något man kan bli sur över, men jag väljer att låta bli.
Det var min status för tillfället.
För övrigt har jag brutit av två naglar så jag har ont i två fingrar, vilket också är extremt irriterande, men idag är det Antikrundan på tv så det gör ingenting.

(För övrigt är det bästa med jobbet att det står så himla många koppar i köket med namn på, kvinnornamn som var populära på femtiotalet och inte har någon som helst förankring i vilka som jobbar här, typ Birgitta och Yvonne)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback