Oouuh, baby, please don't go
Jag har inte skrivit här på fem dagar. Men det är bara för att det inte går att läsa vad jag skriver här längre.
Jag har vädjat om hjälp. Den kanske infinner sig.
Den här veckan har sett ut så här:
Måndag: Film på förmiddagen. Sedan Skansen
Tisdag: Etnografiska museet och get together hos Sabina + Markus-spelning på kvällen
Onsdag: Varken jag eller Julia orkade åka till skolan. Café Fulkatten, biblioteket, Saija
Torsdag: Segling
Fredag: Skolavslutning. Grillfest på Djurgården
Jag hade inte varit på Skansen sedan jag var liten, jag mindes inte hur det såg ut. Jag hakade på Jonas och LillErik, mina favoriter, och vi gick runt och tittade på djuren. Jag klappade lite på älg, och vi satte oss och drack läsk på en servering, och jag förstår inte att våren har gått så fort, men jag vet inte om jag tycker att det är bra eller dåligt att det är sommar nu.
Tisdagen var späckad. Vi gick på museet, satt och fikade och diskuterade (vi pratade mest om lärar-Anders' aggressiva utbrott på en busschaufför), sedan åkte jag hem till Jessica S. Vi gjorde ingenting i en timme och sedan försökte vi hitta hem till Sabina, vilket gick sådär, och Jessica klagade hela vägen och jag försökte inte ens styra upp det, för jag vet att det inte är någon idé. Fast jag hade det iallfall trevligt när vi kom fram. Jag satt i soffan med Niki och Joséphine och skrattade åt allt, särskilt det som inte är roligt. Det är konstigt att man alltid arrangerar alla aktiviteter precis när skolan ska ta slut. Sen mötte jag upp Julia, och vi åt på Hisar innan vi skulle hitta fram till spelningen, och Julia verkade bli förnärmad över att det syntes lång väg var vi var på väg någonstans. Vi såg Markus K, och Julia tyckte att han var patetisk, men jag tycker inte det. Jag tycker att han är bra.
Jag hade inte varit på café Fulkatten sedan i höstas innan onsdagen, och jag minns när jag och Julia satt där jätteofta för att vi verkade i samma stad under den tiden. Det var väldigt mysigt. Sedan gick vi till Kupan och köpte en massa böcker, för böcker kostar bara en krona styck där, och en trevlig man lovade att plocka fram fler Pär Lagerkvist-böcker till oss till nästa gång vi kom förbi. Och jag hittade världens snyggaste glittirga tanttröja som jag bestämde att jag skulle ha på skolavslutningen.
Det var länge sedan jag var på biblioteket, framförallt var det länge sedan jag träffade Anders, det märktes när jag var där .
"Har du nya glasögon"
"Ja.. Fast det var ett tag sedan"
Men det var mest känslan jag märkte det på. Jag har verkligen saknat honom. Anders är bäst.
Jag var väldigt nervös inför seglingen, för jag har en tendens att bli nervös så fort det händer något som jag inte vari med om förut. Men det var jättemysigt, vi klättrade i berg och åt pasta och njöt av svallvågor. Vi kom fram vid sju-tiden, vilket var flera timmar senare än jag räknat med, men det gjorde inget, för jag lyckades att ta mig hem utan att behöva betala för det, och det känns alltid som en prestation att vara stolt över.
Fredag. Jag vet inte. Jag har bara varit med Jonas. Jag följde med honom för att köpa en yogamatta, för han har bestämt sig för att bli häslosam i sommar, han ska sluta med alla beroenden samtidigt. Jag är ungefär som honom. Jag vill att allt ska hända nu. Jag tror att det är allt vi har gemensamt. Jag vet inte om jag klarar av en Jonas-fri sommar. Vi får se vad desperationen hittar på. Jag har i alla fall en ursäkt att ringa till Niki på måndag.
Jag har vädjat om hjälp. Den kanske infinner sig.
Den här veckan har sett ut så här:
Måndag: Film på förmiddagen. Sedan Skansen
Tisdag: Etnografiska museet och get together hos Sabina + Markus-spelning på kvällen
Onsdag: Varken jag eller Julia orkade åka till skolan. Café Fulkatten, biblioteket, Saija
Torsdag: Segling
Fredag: Skolavslutning. Grillfest på Djurgården
Jag hade inte varit på Skansen sedan jag var liten, jag mindes inte hur det såg ut. Jag hakade på Jonas och LillErik, mina favoriter, och vi gick runt och tittade på djuren. Jag klappade lite på älg, och vi satte oss och drack läsk på en servering, och jag förstår inte att våren har gått så fort, men jag vet inte om jag tycker att det är bra eller dåligt att det är sommar nu.
Tisdagen var späckad. Vi gick på museet, satt och fikade och diskuterade (vi pratade mest om lärar-Anders' aggressiva utbrott på en busschaufför), sedan åkte jag hem till Jessica S. Vi gjorde ingenting i en timme och sedan försökte vi hitta hem till Sabina, vilket gick sådär, och Jessica klagade hela vägen och jag försökte inte ens styra upp det, för jag vet att det inte är någon idé. Fast jag hade det iallfall trevligt när vi kom fram. Jag satt i soffan med Niki och Joséphine och skrattade åt allt, särskilt det som inte är roligt. Det är konstigt att man alltid arrangerar alla aktiviteter precis när skolan ska ta slut. Sen mötte jag upp Julia, och vi åt på Hisar innan vi skulle hitta fram till spelningen, och Julia verkade bli förnärmad över att det syntes lång väg var vi var på väg någonstans. Vi såg Markus K, och Julia tyckte att han var patetisk, men jag tycker inte det. Jag tycker att han är bra.
Jag hade inte varit på café Fulkatten sedan i höstas innan onsdagen, och jag minns när jag och Julia satt där jätteofta för att vi verkade i samma stad under den tiden. Det var väldigt mysigt. Sedan gick vi till Kupan och köpte en massa böcker, för böcker kostar bara en krona styck där, och en trevlig man lovade att plocka fram fler Pär Lagerkvist-böcker till oss till nästa gång vi kom förbi. Och jag hittade världens snyggaste glittirga tanttröja som jag bestämde att jag skulle ha på skolavslutningen.
Det var länge sedan jag var på biblioteket, framförallt var det länge sedan jag träffade Anders, det märktes när jag var där .
"Har du nya glasögon"
"Ja.. Fast det var ett tag sedan"
Men det var mest känslan jag märkte det på. Jag har verkligen saknat honom. Anders är bäst.
Jag var väldigt nervös inför seglingen, för jag har en tendens att bli nervös så fort det händer något som jag inte vari med om förut. Men det var jättemysigt, vi klättrade i berg och åt pasta och njöt av svallvågor. Vi kom fram vid sju-tiden, vilket var flera timmar senare än jag räknat med, men det gjorde inget, för jag lyckades att ta mig hem utan att behöva betala för det, och det känns alltid som en prestation att vara stolt över.
Fredag. Jag vet inte. Jag har bara varit med Jonas. Jag följde med honom för att köpa en yogamatta, för han har bestämt sig för att bli häslosam i sommar, han ska sluta med alla beroenden samtidigt. Jag är ungefär som honom. Jag vill att allt ska hända nu. Jag tror att det är allt vi har gemensamt. Jag vet inte om jag klarar av en Jonas-fri sommar. Vi får se vad desperationen hittar på. Jag har i alla fall en ursäkt att ringa till Niki på måndag.
Any fool can see
Idag har jag läst.
Jag vaknade utan feber, tidigare än jag brukar vakna när jag gått och lagt mig sent, och mådde bättre än jag hade förväntat.
Och jag tänkte att jag skulle gå igenom min bokhög som växer sig allt högre. Jag började med Breakfast at Tiffany's, Truman Capote. Det är svårt att inte bli nyfiken på hans litteratur efter att sett filmen Capote. Det är svårt att låta bli att önska att man var som honom.
Från en hyllad örfattare till en annan. Jag avslutade senare min Dostojevskij-bok, och jag kände mig ganska duktig, jag brukar göra det när jag har lyckats ta del av sådant som man faktiskt ska ha upplevt. Klassiker till exempel.
Men jag orkade inte vara kultiverad längre efter det och gick över till grannarna och fikade istället, och fick ett uppslag till något att skriva. Men jag kan inte skriva idag, bara anteckna mina idéer. Någon dag ska jag känna mig riktigt motiverad. Jag saknar dagarna jag brukade ha ibland, förut, med svagt ljus, rökelse och skrivande. Jag misstänker att deras uteblivande kan ha med årstiden att göra.
Efter det kände jag mig en aning handfallen och lämnade en notering i form av ett missat samtal hos några av mina vänner. Ingen av dem behagade svara för tillfället. Så jag grävde fram en skiva från tidigt 2000-tal ur min samling och tryckte in i stereon. Jag var tretton år igen.
Inte nödvändigtvis den dåliga sidan av att vara tretton år. Inte för att det fanns så mycket bra med det, men ändå icke-dåligt. Jag minns hög volym och stark bas och den isolerade känslan och..jag vet inte. Bara en massa känslor som inte betyder så mycket, men är så extremt typsika för den tiden i mitt liv. Och det är häftigt hur man kan trycka på och av de här känslorna, styra dem genom vilken skiva man spelar, bok man läser, film man ser och så vidare. Det är intressant.
Samtliga vänner som mottagit mitt rop efter uppmärsamhet har nu sett till att ge mig det jag suktade efter. Några samtal senare känner jag mig lugnare.
Jag drog några filmer ur grannarnas välfyllda bokhylla, jag har att göra ikväll, och jag känner för att stanna uppe sent igen, det var länge sedan jag upplevde nätter. Imorgon ska det inte regna, uppger den i familjen som intresserat följer väderleksrapporterna, och jag tycker inte om tanken på att de senaste dagarnas regnande ska ta slut, avbrytas av det för årstiden mer passande vädret. Imorgon ska jag sitta på gräsmattan och läsa August Strindberg's samlade verk högt för mig själv. Det är sådant man gör om söndagarna.
Nästa vecka är dock full av aktiviteter, vilket gör mig glad. Jag ska se Markus! Jag ska segla. Jag ska utöva diverse aktiviteter med klassen för att ta adjö, vilket känns en smula.. jag vet inte, men efter vad jag vet så är det bara ett par ur klassen som försvinner efter den här terminen, de allra flesta kommer jag att möta upp med igen efter sommaren. Det låter bra.
Nu ska jag ansluta mig till en familjär lördagkväll.
You need three at least
Det känns onödigt att skriva här eftersom ingen kan läsa det, även om jag har blivit lovad att det ska fixas snarast.
Idag har jag legat framför diverse tv-apparater hela dagen, det är faktiskt godkänt när man är sjuk. Visserligen hade febern sjunkit över natten, men en resolut känsla av sjukdom satt ändå kvar i kroppen.
Jag har tittat på film oavbrutet, men bara sett sådant som faller under det ganska medelmåttiga, i alla fall i den synvinkel att jag har bedömt alla med en trea utav fem.
Jag har verkligen börjat känna mig otacksam på senare tid. Som igår, när jag fick ett samtal, om ett jobberbjudande, och jag fick lov att säga, att jag inte kunde komma någon av de dagarna de ville att jag skulle komma, för att jag ska vara bortrest. Å andra sidan så längtar jag otroligt mycket tills jag ska få resa upp till min pappa.
Egentligen skulle jag använda den här helgen till att 'fixa saker'. Gå ärenden. Men nu får jag stanna här hemma, och svettas ut sjukdomen.
Jag förstår inte att jag har varit så sjuk det här året. Jag brukar aldrig bli sjuk, men plötsligt var det någon som bestämde att det skulle bli ändring på det. Jag var magsjuk tidigt i år, jag var sjuk i London, jag var sjuk strax efter att Sarah åkte, och nu är jag sjuk igen. I hate it.
Men om en vecka är det sommarlov och jag får massor av veckor att fylla ut. Helst vill jag bara dra härifrån, men resesällskap saknas. Frivilliga är välkomna att höra av sig. Annars ska jag bara promenera fram och tillbaka längs Nybrokajen om dagarna, och sova under stjärnorna om nätterna. Fast sommar är ju totalt hopplöst, för det blir aldrig mörkt. Jaja, det har i alla fall regnat de två senaste dagarna, det är väldigt bra. Dåligt väder är sådant som får mig att må bättre.
Nu tänker jag gå ut och kika i brevlådan. Det kan faktiskt ha kommit ett paket.
Idag har jag legat framför diverse tv-apparater hela dagen, det är faktiskt godkänt när man är sjuk. Visserligen hade febern sjunkit över natten, men en resolut känsla av sjukdom satt ändå kvar i kroppen.
Jag har tittat på film oavbrutet, men bara sett sådant som faller under det ganska medelmåttiga, i alla fall i den synvinkel att jag har bedömt alla med en trea utav fem.
Jag har verkligen börjat känna mig otacksam på senare tid. Som igår, när jag fick ett samtal, om ett jobberbjudande, och jag fick lov att säga, att jag inte kunde komma någon av de dagarna de ville att jag skulle komma, för att jag ska vara bortrest. Å andra sidan så längtar jag otroligt mycket tills jag ska få resa upp till min pappa.
Egentligen skulle jag använda den här helgen till att 'fixa saker'. Gå ärenden. Men nu får jag stanna här hemma, och svettas ut sjukdomen.
Jag förstår inte att jag har varit så sjuk det här året. Jag brukar aldrig bli sjuk, men plötsligt var det någon som bestämde att det skulle bli ändring på det. Jag var magsjuk tidigt i år, jag var sjuk i London, jag var sjuk strax efter att Sarah åkte, och nu är jag sjuk igen. I hate it.
Men om en vecka är det sommarlov och jag får massor av veckor att fylla ut. Helst vill jag bara dra härifrån, men resesällskap saknas. Frivilliga är välkomna att höra av sig. Annars ska jag bara promenera fram och tillbaka längs Nybrokajen om dagarna, och sova under stjärnorna om nätterna. Fast sommar är ju totalt hopplöst, för det blir aldrig mörkt. Jaja, det har i alla fall regnat de två senaste dagarna, det är väldigt bra. Dåligt väder är sådant som får mig att må bättre.
Nu tänker jag gå ut och kika i brevlådan. Det kan faktiskt ha kommit ett paket.
Uppdrag granskning.
Jag gjorde som jag sa till mig själv igår. Jag tog mig ut till Kastellholmen. Jag satt bakom kastellmuren, på det enda stället jag hittade där det var lä. Jag satt där över halva skrivlektionen, fikat och matten. Jag satt där i två och en halv timme. Det syns i ansiktet idag, att jag har suttit länge med vänster sida mot solen.
Idag har inte varit så mycket att hurra för, jag menar, jag försov mig en timme, plus att alla tågen var inställda, så jag kom lagom till andra lektionen, och vi skulle jobba fritt, men vi är så gott som klara med radion. Det enda som var bra är att jag hade utvecklingssamtal. Jag fick reda på en massa saker som är bra att veta. Typ att jag har 76% närvaro, Therese tycker inte att det är någon katastrof, men ser gärna att jag höjer till över åttio procent. Jag ska verkligen se till att komma de här sista dagarna. Jag slutar faktiskt skolan nästa vecka, om tio dagar, det känns helt..sjukt.
Och jag åkter till pappa om femton dagar, det känns bra att planerna tar vid ganska snabbt, jag blir lätt galen av för mycket tid att kasta bort.
Jag har inte hört något om jobb än, det är jobbigt, jag menar, det skulle vara skönt att kunna planera sommaren ordentligt. Augusti är min heliga månad, då ska jag bara vara bortskämd.
Doften av solkräm som nu börjar sprida sig framförallt hos de yngre medborgarna, påminner mig om alla somrar i Danmark, och jag längtar dit, och jag vet att jag ska dit, om några månader, och att jag till slut ska bosätta mig där, men det blir om många år.
Just det! Jag glömde ju berätta det bästa som Therese sa till mig på utvecklingssamtalet.
Jag behöver bara gå två år på folkhögskolan, inte tre som jag befarat. Två år är perfekt. Nu har jag gått en fjärdedel. Heja Björn! (Jag måste bara ringa till Helen och fixa intyg, plus vara allmänt duktig, men det känns inte som något jag inte skulle klara av.)
Så ser det ut i mitt liv för tillfället, det känns rätt bra om jag ska vara ärlig. Jag har till och med mer pengar på kortet än jag räknat med. Jag tror att jag ska klaga mindre. Just nu klagar jag bara över att Julia jobbar för mycket, så att jag inte kan ringa till henne. Morr.
Idag har inte varit så mycket att hurra för, jag menar, jag försov mig en timme, plus att alla tågen var inställda, så jag kom lagom till andra lektionen, och vi skulle jobba fritt, men vi är så gott som klara med radion. Det enda som var bra är att jag hade utvecklingssamtal. Jag fick reda på en massa saker som är bra att veta. Typ att jag har 76% närvaro, Therese tycker inte att det är någon katastrof, men ser gärna att jag höjer till över åttio procent. Jag ska verkligen se till att komma de här sista dagarna. Jag slutar faktiskt skolan nästa vecka, om tio dagar, det känns helt..sjukt.
Och jag åkter till pappa om femton dagar, det känns bra att planerna tar vid ganska snabbt, jag blir lätt galen av för mycket tid att kasta bort.
Jag har inte hört något om jobb än, det är jobbigt, jag menar, det skulle vara skönt att kunna planera sommaren ordentligt. Augusti är min heliga månad, då ska jag bara vara bortskämd.
Doften av solkräm som nu börjar sprida sig framförallt hos de yngre medborgarna, påminner mig om alla somrar i Danmark, och jag längtar dit, och jag vet att jag ska dit, om några månader, och att jag till slut ska bosätta mig där, men det blir om många år.
Just det! Jag glömde ju berätta det bästa som Therese sa till mig på utvecklingssamtalet.
Jag behöver bara gå två år på folkhögskolan, inte tre som jag befarat. Två år är perfekt. Nu har jag gått en fjärdedel. Heja Björn! (Jag måste bara ringa till Helen och fixa intyg, plus vara allmänt duktig, men det känns inte som något jag inte skulle klara av.)
Så ser det ut i mitt liv för tillfället, det känns rätt bra om jag ska vara ärlig. Jag har till och med mer pengar på kortet än jag räknat med. Jag tror att jag ska klaga mindre. Just nu klagar jag bara över att Julia jobbar för mycket, så att jag inte kan ringa till henne. Morr.
En familjegrav, vad skönt med lite sällskap
Någon spelar melankolisk rock högt i datorsalen och jag kände att jag skulle kunna gå sönder i vilket ögonblick som helst.
Första lektionen är inställd, och det är inte nyttigt för mig att få en massa överflödig tid. Nästa lektion är matte. Jag funderar på att förflytta mig ut till Kastellholmen och lyssna på aggressiv musik tills det blir lunch, det är ungefär vad jag orkar med just nu. Det händer att jag känner mig instängd här, jag tror att det har med människorna att göra. Jag vill inte ha dem omkring mig.
Folket på centralen försökte få mig att missa bussen i morse, jag tror att det är en konspiration mot mig. Och jag ville forma Markus ord på mina läppar, men jag var rädd att uppfattas som sinnessjuk, så jag lät bli.
Egentligen vill jag bara ringa till Julia, typ kom och rädda mig. Men det är kanske svårt att sticka svärd i drakar som inte finns, egentligen.
Jag har inte ens träffat Jonas idag, men jag tvivlar på att han skulle kunna göra det bättre, och om det är en dag som Jonas inte kan rädda, då är det en riktigt dålig dag.
Det sitter någonstans i magen. Jag vet inte vad jag behöver. Terapi. Eller förståelse.
Första lektionen är inställd, och det är inte nyttigt för mig att få en massa överflödig tid. Nästa lektion är matte. Jag funderar på att förflytta mig ut till Kastellholmen och lyssna på aggressiv musik tills det blir lunch, det är ungefär vad jag orkar med just nu. Det händer att jag känner mig instängd här, jag tror att det har med människorna att göra. Jag vill inte ha dem omkring mig.
Folket på centralen försökte få mig att missa bussen i morse, jag tror att det är en konspiration mot mig. Och jag ville forma Markus ord på mina läppar, men jag var rädd att uppfattas som sinnessjuk, så jag lät bli.
Egentligen vill jag bara ringa till Julia, typ kom och rädda mig. Men det är kanske svårt att sticka svärd i drakar som inte finns, egentligen.
Jag har inte ens träffat Jonas idag, men jag tvivlar på att han skulle kunna göra det bättre, och om det är en dag som Jonas inte kan rädda, då är det en riktigt dålig dag.
Det sitter någonstans i magen. Jag vet inte vad jag behöver. Terapi. Eller förståelse.
Inget mer med det
Sådana här dagar är bra.
Dagar när man uteslutande får träffa folk som man tycker om.
Jag jobbar tillsammans med Niki Jonas och Camilo, och det är bra, för jag kommer överens med dem. Även om idag har varit en sådan dag när jag tycker att det är extremt jobbigt när folk inte håller med mig.
Imorse var allting mariginellt. Bussar och tåg och sånt, mestadels. Och jag kunde inte låta bli att lyssna på Markus K, och jag vet att intensiviteten i mitt Markus-lyssnande innebär att det snart kommer vara över, och jag kommer lämnas ganska handfallen, och antagligen gå bakåt i utvecklingen, men det är inget som jag orkar oroa mig över just nu.
Jag har ätit någonting med vitlök i.
Någon nämnde igår att någon kultur trodde att lök framkallar agressioner. Det skulle vara skönt att kunna bli arg när man känner för det. Men det är inte det jag oroar mig för gällande vitlöken. Jag tyckte bara att smaken blev lite obehaglig när den etsade sig fast i munnen.
Jag har velat skriva hela dagen, men jag har inte kunnat, för jag har inte haft något att skriva på. Bara om. Inget speciellt då, förstås, bara någon slags lust. Eller instinkt.
Jag önskar att jag hade ett paket tuggummin.
Ikväll måste jag slutföra diverse skolarbeten som jag inte kommer hinna färdigt med, och jag har bara mig själv att skylla.
Nu ska jag leta reda på Jonas.
Dagar när man uteslutande får träffa folk som man tycker om.
Jag jobbar tillsammans med Niki Jonas och Camilo, och det är bra, för jag kommer överens med dem. Även om idag har varit en sådan dag när jag tycker att det är extremt jobbigt när folk inte håller med mig.
Imorse var allting mariginellt. Bussar och tåg och sånt, mestadels. Och jag kunde inte låta bli att lyssna på Markus K, och jag vet att intensiviteten i mitt Markus-lyssnande innebär att det snart kommer vara över, och jag kommer lämnas ganska handfallen, och antagligen gå bakåt i utvecklingen, men det är inget som jag orkar oroa mig över just nu.
Jag har ätit någonting med vitlök i.
Någon nämnde igår att någon kultur trodde att lök framkallar agressioner. Det skulle vara skönt att kunna bli arg när man känner för det. Men det är inte det jag oroar mig för gällande vitlöken. Jag tyckte bara att smaken blev lite obehaglig när den etsade sig fast i munnen.
Jag har velat skriva hela dagen, men jag har inte kunnat, för jag har inte haft något att skriva på. Bara om. Inget speciellt då, förstås, bara någon slags lust. Eller instinkt.
Jag önskar att jag hade ett paket tuggummin.
Ikväll måste jag slutföra diverse skolarbeten som jag inte kommer hinna färdigt med, och jag har bara mig själv att skylla.
Nu ska jag leta reda på Jonas.
Norröver
"Vi kan äta popcorn och se på DVD och se på midnattssolen"
sa min pappa angående om att jag ska åka upp till honom om några veckor.
I want it to be now.
sa min pappa angående om att jag ska åka upp till honom om några veckor.
I want it to be now.
Man saknar inget som man aldrigt haft
Julia skickar ett sms till mig. Hon berättar om ett sommarregn som har släppts lös. Jag ser ut genom fönstret. Regnet har inte nått hit än. Hon bor några mil ifrån mig. Jag väntar tålmodigt.
Jag önskar alltid att det ska regna.
Jag tänker på det Annika Norlin skrev i sin Säkert!-blogg, att hon var tudelad i frågan om vädret under hennes kommande turné 2007. Å ena sidan ville hon att det skulle vara sol för alla som kom och bildade en publik, men å andra sidan önskade hon att det skulle regna för att det skulle bli svårt att sjunga låtar som Det kommer bara leda till något ont i strålande vackert väder.
Jag sitter i min säng och försöker skriva, men det går inte. Det går att skylla den utevarnade inspirationen på mycket, men jag vet att jag skriver bättre i regn. Jag trivs bättre i regn. Jag hittar lättare mig själv i regn. Jag tycker inte om sommaren. Det är en hopplös tid. Det enda som är bra är att det inte är långt till hösten.
Jag har haft ett Säkert!-uppehåll över vintern. Kanske inte uppehåll direkt, men hon hör sommaren till. Jag läser igenom hennes blogg, och hon presenterar alla kommande speldatum, men jag är inte alls sugen på att se henne live. Jag har gjort det en gång, och det räcker. Hon håller på att falla undan, ger plats åt nya. Det är inget konstigt, inget skräckfyllt över det. Kanske mest för att jag redan har hittat ersättare. Ny indiepop som jag kan koppla ihop med en ny sommar. Markus Krunegård till exempel. Fast det är bra med Säkert! för man blir inte Markus-lös när man lyssnar på hennes skiva, för han hjälper henne mycket i låten Det kommer bara leda till något ont, och jag blev glad över att han var med på konserten, precis som medhjälparen i låten Sanningsdan, som heter Martin någonting, men som jag av någon anledning bestämt mig för att jag inte gillar.
Jag hatar youtube. Eller, jag har kommit att hata allas besatthet av Youtube. Typ Nu har vi tråkigt, så vi kollar upp några inte alls roliga klipp på nätet som vi kan skratta åt. Mest tror jag att jag hatar folks oförmåga att ha tråkigt.
Men nu youtubar jag Säkert! för att få höra några låtar som inte finns med på skivan men som har spelats live. Typ Rotary. Eller Tre månader sedan idag.
"Smärtan av att ha ett tråkigt liv är i alla fall utdragen och konstant"
Är du alltid bättre än jag?
Du skulle ha sagt 'Det heter bättre än mig'.
Jag vet inte vad jag skulle skriva om från början. Regnet har i alla fall inte kommit än. Jag kommer fortsätta att vänta, tills det kommer, tills det stannar kvar.
Jag önskar alltid att det ska regna.
Jag tänker på det Annika Norlin skrev i sin Säkert!-blogg, att hon var tudelad i frågan om vädret under hennes kommande turné 2007. Å ena sidan ville hon att det skulle vara sol för alla som kom och bildade en publik, men å andra sidan önskade hon att det skulle regna för att det skulle bli svårt att sjunga låtar som Det kommer bara leda till något ont i strålande vackert väder.
Jag sitter i min säng och försöker skriva, men det går inte. Det går att skylla den utevarnade inspirationen på mycket, men jag vet att jag skriver bättre i regn. Jag trivs bättre i regn. Jag hittar lättare mig själv i regn. Jag tycker inte om sommaren. Det är en hopplös tid. Det enda som är bra är att det inte är långt till hösten.
Jag har haft ett Säkert!-uppehåll över vintern. Kanske inte uppehåll direkt, men hon hör sommaren till. Jag läser igenom hennes blogg, och hon presenterar alla kommande speldatum, men jag är inte alls sugen på att se henne live. Jag har gjort det en gång, och det räcker. Hon håller på att falla undan, ger plats åt nya. Det är inget konstigt, inget skräckfyllt över det. Kanske mest för att jag redan har hittat ersättare. Ny indiepop som jag kan koppla ihop med en ny sommar. Markus Krunegård till exempel. Fast det är bra med Säkert! för man blir inte Markus-lös när man lyssnar på hennes skiva, för han hjälper henne mycket i låten Det kommer bara leda till något ont, och jag blev glad över att han var med på konserten, precis som medhjälparen i låten Sanningsdan, som heter Martin någonting, men som jag av någon anledning bestämt mig för att jag inte gillar.
Jag hatar youtube. Eller, jag har kommit att hata allas besatthet av Youtube. Typ Nu har vi tråkigt, så vi kollar upp några inte alls roliga klipp på nätet som vi kan skratta åt. Mest tror jag att jag hatar folks oförmåga att ha tråkigt.
Men nu youtubar jag Säkert! för att få höra några låtar som inte finns med på skivan men som har spelats live. Typ Rotary. Eller Tre månader sedan idag.
"Smärtan av att ha ett tråkigt liv är i alla fall utdragen och konstant"
Är du alltid bättre än jag?
Du skulle ha sagt 'Det heter bättre än mig'.
Jag vet inte vad jag skulle skriva om från början. Regnet har i alla fall inte kommit än. Jag kommer fortsätta att vänta, tills det kommer, tills det stannar kvar.
