Tyst nu
Krispigt i luften
Börjar bli kväll
Unkna lukten av två som låtsas
det är okej att vara själv
"Hur har du haft det?"
Du vet som det är -
som om tio kampsportshundar tuggat taktfast på min halspulsåder
Kan du inte vara tyst nu?
Kan jag inte vara tyst nu?
Tyst nu - Säkert!
Stranger than fiction.
Den absolut coolaste personen jag vet är...
helt och hållet påhittad.
Om jag skulle få frågan (föga troligt) om vem den personen är skulle jag utan tvekan svara Will Freeman. Det svaret är förvisso en gammal övertygelse som hänger kvar, men han håller fortfarande måttet.
Will Freeman är alltså en av två huvudpersoner i boken Om en pojke (Nick Hornby, 1998), för övrigt den bok jag läst flest gånger (14, tror jag).
Första gången jag läste Om en pojke var jag tretton år. Det var efter att jag sett filmen, när jag och min vän Helena hade Hugh Grant-kväll i sexan. Jag minns inte vilka filmer vi såg, jag minns att vi frågade om Engelsmannen som gick upp för en kulle och ner för ett berg (ja, den heter så på riktigt) i videobutiken, men den fanns inte, så vi såg Notting hill (otippat!) och Om en pojke och antagligen någon mer film istället. Jag minns att vi cyklade ner till Statoil-macken från hennes hus för att köpa ostbågar för den stora kvällen.
Jag tyckte inte om filmen Om en pojke den gången, men jag gillade storyn, så jag fick min farmor att köpa boken åt mig (jag är själv förvånad av hur mycket jag minns). Jag tror allstå att det här var 2003.
Jag minns inte hur jag kände när jag läste den boken första gången, jag kan bara utgå ifrån att den gjorde intryck på mig, men tanke på att jag har läst den tretton gånger till efter det.
Boken handlar alltså om en man som är 36 (han är 38 i filmen, jag har aldrig fattat varför. Jag kan komma upp med teorier men alla känns långsökta) och en pojke som är tolv. Titeln på boken, Om en pojke, ska vara tvetydig och syfta på båda eller kanske helst på den medelålders mannen, Will Freeman, eftersom att det är hans beteende som är mest "omoget".
Will Freeman har varit min idol i många år.
När jag var fjorton ville jag vara precis som Will. Han var självständig i den mån att han inte behövde någon annan männsika för att hans liv skulle kännas meningsfullt, men också för att hans pappa skrev en extremt populär och känd julsång vars royalties Will kunde leva av och därmed behövde han inte jobba alls. Någonsin. Han var ändå ganska belevad och smart och på det hela taget väldigt cool.
Jag antar att man kan läsa Om en pojke på många sätt, jag läste den så. Jag blev besatt. Jag har liksom läst den fjorton gånger sedan 2003, det är två gånger om året, en gång på våren, en gång på hösten, jag kan hela boken utantill (i stort sett..jaja, ni fattar).
När jag var fjorton ville jag bli precis som Will.
Sju år senare har jag förvisso ändrat mig ganska drastiskt på den punkten, men jag tycker fortfarande att han är otroligt cool. Cool är ett ganska roligt adjektiv eftersom det är väldigt subjektivt, och jag brukar inte värdesätta det så mycket, eller ens tänka i de termerna. Men eftersom det första kapitlet i Om en pojke som handlar om Will Freeman (varannat handlar om tolvåringen Marcus, varannat om Will, tills de båda historierna vävs ihop), börjar, i den svenska översättningen: Hur cool var Will Freeman?, jag antar att jag tagit uttrycket därifrån.
Min tonårsdröm var alltså att bli självständig, känslokall och ensam. Så där svart på vitt låter det ju inte jättelockande, men det är verkligen vad Will Freeman är. Speciellt i filmen där de försöker få honom att framstå som mer patetisk än han är i boken ("verkligheten" - hallå boken kom först), genom att göra honom äldre och dessutom ta ifrån honom de fotbollskompisar och pubquiz-kompisar han har i boken och därmed göra honom ensam.
När jag var femton hängde jag väldigt mycket med Sot och Anton, vi brukade skämta (i alla fall jag och Sot) om att vi tre var som de tre karaktärerna i Om en pojke (även om det bara var jag som var Om en pojke-nörd, jag vet inte varför vi skämtade om det, kanske för att det verkligen passade in bra), jag var Will, Sot var Fiona, tolvåriga Marcus hippie-mamma, och Anton var Marcus. Tyvärr passande ingen av oss in på att vara Rachel, den enda i boken som är normal, konstnärlig, allmänbildad, intressant. Om man ska tro våra egna paralleller var vi egoistiska, suicidala, infantila, korkade, känslokalla, förvirrade och helt och hållet uppslukade av våra enskilda problem. De egenskaperna skulle antagligen passa in på vilken tonåring som helst.
Jag tror att jag tillät mig själv att älska karaktären Will Freeman så mycket för att jag visste att jag aldrig skulle kunna bli som honom, jag visste också att ingen jag någonsin kommer träffa kommer vara som Will. Jag kunde alltså älska Will helt utan risker.
Det är också det tråkiga i att börja tycka extremt mycket om, imponeras av, identifiera sig med, ni vet - alla positiva saker - en karaktär som är absolut påhittad. Som i tv-serier. Det händer hela tiden. Man älskar doktor House (House), David Fisher (Six feet under), Barney Stinson (How I met your mother) bara av den anledningen att man aldrig kommer behöva träffa någon som är exakt så. Tanken kan först vara förlamande uttråkande, för att sedan göra en otroligt lättad och återge en känslan av något slags hopp.
helt och hållet påhittad.
Om jag skulle få frågan (föga troligt) om vem den personen är skulle jag utan tvekan svara Will Freeman. Det svaret är förvisso en gammal övertygelse som hänger kvar, men han håller fortfarande måttet.
Will Freeman är alltså en av två huvudpersoner i boken Om en pojke (Nick Hornby, 1998), för övrigt den bok jag läst flest gånger (14, tror jag).
Första gången jag läste Om en pojke var jag tretton år. Det var efter att jag sett filmen, när jag och min vän Helena hade Hugh Grant-kväll i sexan. Jag minns inte vilka filmer vi såg, jag minns att vi frågade om Engelsmannen som gick upp för en kulle och ner för ett berg (ja, den heter så på riktigt) i videobutiken, men den fanns inte, så vi såg Notting hill (otippat!) och Om en pojke och antagligen någon mer film istället. Jag minns att vi cyklade ner till Statoil-macken från hennes hus för att köpa ostbågar för den stora kvällen.
Jag tyckte inte om filmen Om en pojke den gången, men jag gillade storyn, så jag fick min farmor att köpa boken åt mig (jag är själv förvånad av hur mycket jag minns). Jag tror allstå att det här var 2003.
Jag minns inte hur jag kände när jag läste den boken första gången, jag kan bara utgå ifrån att den gjorde intryck på mig, men tanke på att jag har läst den tretton gånger till efter det.
Boken handlar alltså om en man som är 36 (han är 38 i filmen, jag har aldrig fattat varför. Jag kan komma upp med teorier men alla känns långsökta) och en pojke som är tolv. Titeln på boken, Om en pojke, ska vara tvetydig och syfta på båda eller kanske helst på den medelålders mannen, Will Freeman, eftersom att det är hans beteende som är mest "omoget".
Will Freeman har varit min idol i många år.
När jag var fjorton ville jag vara precis som Will. Han var självständig i den mån att han inte behövde någon annan männsika för att hans liv skulle kännas meningsfullt, men också för att hans pappa skrev en extremt populär och känd julsång vars royalties Will kunde leva av och därmed behövde han inte jobba alls. Någonsin. Han var ändå ganska belevad och smart och på det hela taget väldigt cool.
Jag antar att man kan läsa Om en pojke på många sätt, jag läste den så. Jag blev besatt. Jag har liksom läst den fjorton gånger sedan 2003, det är två gånger om året, en gång på våren, en gång på hösten, jag kan hela boken utantill (i stort sett..jaja, ni fattar).
När jag var fjorton ville jag bli precis som Will.
Sju år senare har jag förvisso ändrat mig ganska drastiskt på den punkten, men jag tycker fortfarande att han är otroligt cool. Cool är ett ganska roligt adjektiv eftersom det är väldigt subjektivt, och jag brukar inte värdesätta det så mycket, eller ens tänka i de termerna. Men eftersom det första kapitlet i Om en pojke som handlar om Will Freeman (varannat handlar om tolvåringen Marcus, varannat om Will, tills de båda historierna vävs ihop), börjar, i den svenska översättningen: Hur cool var Will Freeman?, jag antar att jag tagit uttrycket därifrån.
Min tonårsdröm var alltså att bli självständig, känslokall och ensam. Så där svart på vitt låter det ju inte jättelockande, men det är verkligen vad Will Freeman är. Speciellt i filmen där de försöker få honom att framstå som mer patetisk än han är i boken ("verkligheten" - hallå boken kom först), genom att göra honom äldre och dessutom ta ifrån honom de fotbollskompisar och pubquiz-kompisar han har i boken och därmed göra honom ensam.
När jag var femton hängde jag väldigt mycket med Sot och Anton, vi brukade skämta (i alla fall jag och Sot) om att vi tre var som de tre karaktärerna i Om en pojke (även om det bara var jag som var Om en pojke-nörd, jag vet inte varför vi skämtade om det, kanske för att det verkligen passade in bra), jag var Will, Sot var Fiona, tolvåriga Marcus hippie-mamma, och Anton var Marcus. Tyvärr passande ingen av oss in på att vara Rachel, den enda i boken som är normal, konstnärlig, allmänbildad, intressant. Om man ska tro våra egna paralleller var vi egoistiska, suicidala, infantila, korkade, känslokalla, förvirrade och helt och hållet uppslukade av våra enskilda problem. De egenskaperna skulle antagligen passa in på vilken tonåring som helst.
Jag tror att jag tillät mig själv att älska karaktären Will Freeman så mycket för att jag visste att jag aldrig skulle kunna bli som honom, jag visste också att ingen jag någonsin kommer träffa kommer vara som Will. Jag kunde alltså älska Will helt utan risker.
Det är också det tråkiga i att börja tycka extremt mycket om, imponeras av, identifiera sig med, ni vet - alla positiva saker - en karaktär som är absolut påhittad. Som i tv-serier. Det händer hela tiden. Man älskar doktor House (House), David Fisher (Six feet under), Barney Stinson (How I met your mother) bara av den anledningen att man aldrig kommer behöva träffa någon som är exakt så. Tanken kan först vara förlamande uttråkande, för att sedan göra en otroligt lättad och återge en känslan av något slags hopp.
Bambi
Förra veckan postade jag en lista här på bloggen om året som gått, dvs 2010. På frågan om det årets bästa köp svamlar jag lite om någon resa och någon dator.
Det är naturligvis fel. Då, förra veckan, i skrivande stund, var det väldigt svårt att försöka få någon slags översikt av alla köp jag gjorde under ett helt år och jag kom således inte på något bättre svar just då. Det behövde inte gå så lång tid efter att jag postat inlägget till att jag kom på ett mycket bättre svar, och det är ett svar som borde varit självklart från början.
Det var alltså i höstas, kanske oktober, jag minns inte så noga. Jag hade varit på biblioteket på Medborgarplatsen och mycket ambitiöst pluggat tillsammans med min grupp, jag höll fortfarande på med rapporten om flyktingförläggaren vi hade intervjuat. Det var fredag.
Jag skulle träffa Sot, hon hade bjudit med mig på någon fest i någon förort, vilken skulle ta plats på kvällen och jag slutade grupparbetet på eftermiddagen och det var ganska många timmar kvar. Och eftersom jag bor tre hundra mil (lögn) från stan så var det knappast lönt att åka hem emellan, så jag hade redan bestämt mig för att åka till Skärholmen och köpa en ny mobil till mig själv för jag hade sett en annons i tidningen. Jag ringde till Sot och hon ville följa med mig.
På tunnelbanan till Skärholmen kom det dock fram att Sot hade uppfattat det som att vi var på ett helt annat uppdrag än det, i hennes uppfattning, extremt tråkiga att åka till Media markt och köpa en mobiltelefon till mig. Vilket är helt förståeligt eftersom när jag och Sot åker till Skärholmen, vilket händer ibland, brukar det alltid vara för att gå på Ikea eller träffa Tony, i något enstaka fall också gå på teater, men aldrig att köpa mobiltelefoner, så jag klandrar henne inte för missuppfattningen.
I alla fall, eftersom att det var så pass lång tid kvar innan vi kunde dyka upp på den där festen i den där förorten så skadade det ju inte att gå på Ikea också, som traditionen bjuder, det fanns dessutom saker på vår gemensamma shoppinglista som gott och väl kunde inhandlas där och då (vi skulle köpa lakan).
Jag älskar Ikea. Först och främst älskar jag att det är så billigt och att det finns så många onödiga saker man kan köpa och tycka är kap bara för att de inte kostar någonting och som kan göra en lycklig åtminstone ett tag. Men framför allt älskar jag barnavdelningen. Jag har nämligen någon slags konstig besatthet av Ikea-gosedjur. Jag själv tycker visserligen inte att den är särskilt konstig, jag tycker att det är en helt naturlig besatthet, det borde vem som helst förstå som någonsin kramat ett Ikea-gosedjur.
Det första jag ser när jag kommer in på barnavdelningen på Ikea i Kungens kurva den här fredagen i oktober 2010 är ett berg av mjukdjurshajar. Hajar liksom. Enorma dessutom, en meter långa. Jag skulle ha gjort vad som helst för att få ta med mig en haj hem, men jag behövde bara betala 159 kronor.
När jag och Sot gick genom resten av varuhuset, jag klamrandes till min haj, försökte jag komma på ett namn till hajen. Jag kastade ut frågan till Sot och gav henne det enda kriteriet att det skulle börja på B. Sot var mest nöjd med förslaget Bikini, vilket jag ratade. Hon upprättade dock sin heder som namngivare när hon istället föreslog Bambi, vilket kändes direkt klockrent.
Efter Ikea-besöket gick vi och köpte en mobiltelefon till mig på Media markt, men det inköpet hamnade ganska mycket i skuggan av Bambi.
Eftersom Sot bor åt ett håll, festen var åt ett helt annat håll och vi befann oss åt ett helt tredje håll fanns det ingen ork eller lust att åka och lämna alla inhandlade saker (mobil lakan haj) hos Sot, så Bambi fick helt enkelt följa med på fest. Jag kan lova att hon gjorde succé. Jag kan också lova att ta med sig en enorm vithaj på fest är en bra isbrytare.
(Det finns för övrigt en redan klassisk bild på mig på tunnelbanan på väg bort från Skärholmen när jag sitter och krampaktikt håller i hajen - dessvärre har jag inte tillgång till den. Jag fick för övrigt också tvätta hajen dagen efter festen. Hon var blöt av något som jag tror och hoppas var champagne när vi åkte därifrån.)
Bambi tar igen sig på soffan
Det är naturligvis fel. Då, förra veckan, i skrivande stund, var det väldigt svårt att försöka få någon slags översikt av alla köp jag gjorde under ett helt år och jag kom således inte på något bättre svar just då. Det behövde inte gå så lång tid efter att jag postat inlägget till att jag kom på ett mycket bättre svar, och det är ett svar som borde varit självklart från början.
Det var alltså i höstas, kanske oktober, jag minns inte så noga. Jag hade varit på biblioteket på Medborgarplatsen och mycket ambitiöst pluggat tillsammans med min grupp, jag höll fortfarande på med rapporten om flyktingförläggaren vi hade intervjuat. Det var fredag.
Jag skulle träffa Sot, hon hade bjudit med mig på någon fest i någon förort, vilken skulle ta plats på kvällen och jag slutade grupparbetet på eftermiddagen och det var ganska många timmar kvar. Och eftersom jag bor tre hundra mil (lögn) från stan så var det knappast lönt att åka hem emellan, så jag hade redan bestämt mig för att åka till Skärholmen och köpa en ny mobil till mig själv för jag hade sett en annons i tidningen. Jag ringde till Sot och hon ville följa med mig.
På tunnelbanan till Skärholmen kom det dock fram att Sot hade uppfattat det som att vi var på ett helt annat uppdrag än det, i hennes uppfattning, extremt tråkiga att åka till Media markt och köpa en mobiltelefon till mig. Vilket är helt förståeligt eftersom när jag och Sot åker till Skärholmen, vilket händer ibland, brukar det alltid vara för att gå på Ikea eller träffa Tony, i något enstaka fall också gå på teater, men aldrig att köpa mobiltelefoner, så jag klandrar henne inte för missuppfattningen.
I alla fall, eftersom att det var så pass lång tid kvar innan vi kunde dyka upp på den där festen i den där förorten så skadade det ju inte att gå på Ikea också, som traditionen bjuder, det fanns dessutom saker på vår gemensamma shoppinglista som gott och väl kunde inhandlas där och då (vi skulle köpa lakan).
Jag älskar Ikea. Först och främst älskar jag att det är så billigt och att det finns så många onödiga saker man kan köpa och tycka är kap bara för att de inte kostar någonting och som kan göra en lycklig åtminstone ett tag. Men framför allt älskar jag barnavdelningen. Jag har nämligen någon slags konstig besatthet av Ikea-gosedjur. Jag själv tycker visserligen inte att den är särskilt konstig, jag tycker att det är en helt naturlig besatthet, det borde vem som helst förstå som någonsin kramat ett Ikea-gosedjur.
Det första jag ser när jag kommer in på barnavdelningen på Ikea i Kungens kurva den här fredagen i oktober 2010 är ett berg av mjukdjurshajar. Hajar liksom. Enorma dessutom, en meter långa. Jag skulle ha gjort vad som helst för att få ta med mig en haj hem, men jag behövde bara betala 159 kronor.
När jag och Sot gick genom resten av varuhuset, jag klamrandes till min haj, försökte jag komma på ett namn till hajen. Jag kastade ut frågan till Sot och gav henne det enda kriteriet att det skulle börja på B. Sot var mest nöjd med förslaget Bikini, vilket jag ratade. Hon upprättade dock sin heder som namngivare när hon istället föreslog Bambi, vilket kändes direkt klockrent.
Efter Ikea-besöket gick vi och köpte en mobiltelefon till mig på Media markt, men det inköpet hamnade ganska mycket i skuggan av Bambi.
Eftersom Sot bor åt ett håll, festen var åt ett helt annat håll och vi befann oss åt ett helt tredje håll fanns det ingen ork eller lust att åka och lämna alla inhandlade saker (mobil lakan haj) hos Sot, så Bambi fick helt enkelt följa med på fest. Jag kan lova att hon gjorde succé. Jag kan också lova att ta med sig en enorm vithaj på fest är en bra isbrytare.
(Det finns för övrigt en redan klassisk bild på mig på tunnelbanan på väg bort från Skärholmen när jag sitter och krampaktikt håller i hajen - dessvärre har jag inte tillgång till den. Jag fick för övrigt också tvätta hajen dagen efter festen. Hon var blöt av något som jag tror och hoppas var champagne när vi åkte därifrån.)
Bambi tar igen sig på soffan
Upp till kamp
En gång i tiden var jag besatt av att fylla i listor. Det har lagt sig. Nu tar jag upp kampen igen, men bara tillfälligt.
2. Vem var den sista du träffade? Micke
3. Hur lång är du? 171 cm
4. Vilken var den senaste film du sett? Jag och mamma såg något daytime-drama med Uma Thurman
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? "I promise I will never be your friend, no matter what, ever". Det kanske låter lite hårt men jag hoppas att Sot, mottagaren, förstår vad jag menar.
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Jag gillar sms väldigt mycket, men att ringa har ju klart sina fördelar...
13. Har du någon gång hittat en katt? Ja, när jag var typ fem. Vi adopterade henne och jag döpte henne till Mimmi
14. Vilken är din favoritplats? Den stora kyrkogården i Kalmar nedanför slottet, helst på natten, kanske i snöstorm
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Oj. Inget jag kommer på låter troligt.
17. Vad skrämde dig som barn? Jag var rädd för det mesta när jag var barn, men det har gått över
18. Vem fick dig att skratta senast? Emma
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Det är väl upp till en själv
20. Har du stationär eller bärbar dator? Numer har jag en ytterst bärbar
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Med, så klart
22. Hur många kuddar har du i sängen? Fyra.
23. Hur många landskap har du bott i? Två. Dalarna och Södermanland
24. Har du någon gång spytt på fyllan? Ja, herregud..
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Det beror ju på situationen.
30. Tycker du om kaffe? Nej
31. Vad dricker du till frukost? Juice
32. Sover du på någon särskild sida? Ofta på mage
33. Kan du spela poker? Nej
34. Tycker du om att mysa? Ja!
35. Är du en beroendemänniska? Jag vill inte tro att jag är det
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Ja, åtminstone en
37. Vill du ha barn? Ja, ge mig ett barn
38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska.
39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej
41. Vad spenderar du helst pengar på? Det som får mig att må bra för stunden, brukar vara choklad, konstiga kläder eller filmer jag har sett förut
42. Äger du dyra smycken? Nej
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Julmust
45. Vem är den roligaste människan du känner? Jag vet inte om jag uppskattar egenskapen 'rolig' så mycket
46. Välj ett ärr på din kropp? D:et i David
50. Vart togs din profilbild för din blogg? Jag har ingen profilbild för min blogg
51. Kan du byta olja på bilen? Nej...
52. Har du fått fortkörningsböter? Nu har jag ju inte körkort, men även om jag hade det har jag svårt att se att jag skulle få en fortkörningsböter
53. Vilken var den senaste bok du läste? Jag håller på att läsa De apatiska av Gellert Tamas. Den senaste boken jag läste ut var dock Dr. Jekyll och mr. Hyde.
54. Läser du dagstidningen? Dagens nyheter, ibland i efterhand
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej.
56. Dansar du i bilen? Haha, va?
1. Hur gammal är du om fem år? 25
2. Vem var den sista du träffade? Micke
3. Hur lång är du? 171 cm
4. Vilken var den senaste film du sett? Jag och mamma såg något daytime-drama med Uma Thurman
5. Vem ringde du senast? Sot, tror jag
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? "I promise I will never be your friend, no matter what, ever". Det kanske låter lite hårt men jag hoppas att Sot, mottagaren, förstår vad jag menar.
7. Vad är dagens planer? Dagen är förbi men planen för kvällen är att se en massa skidskytte och äta en massa godis
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Jag gillar sms väldigt mycket, men att ringa har ju klart sina fördelar...
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Separerade
10. När såg du senast din mamma? Ganska nyss
11. Vilken ögonfärg har du? Grön
12. När vaknade du idag? Jag minns inte så noga, tio-tiden typ
12. När vaknade du idag? Jag minns inte så noga, tio-tiden typ
13. Har du någon gång hittat en katt? Ja, när jag var typ fem. Vi adopterade henne och jag döpte henne till Mimmi
14. Vilken är din favoritplats? Den stora kyrkogården i Kalmar nedanför slottet, helst på natten, kanske i snöstorm
15. Vilken plats föredrar du minst? Jag kommer inte på någon, det hänger ju mest på omständigheterna
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Oj. Inget jag kommer på låter troligt.
17. Vad skrämde dig som barn? Jag var rädd för det mesta när jag var barn, men det har gått över
18. Vem fick dig att skratta senast? Emma
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Det är väl upp till en själv
20. Har du stationär eller bärbar dator? Numer har jag en ytterst bärbar
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Med, så klart
22. Hur många kuddar har du i sängen? Fyra.
23. Hur många landskap har du bott i? Två. Dalarna och Södermanland
24. Har du någon gång spytt på fyllan? Ja, herregud..
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Det beror ju på situationen.
26. Är du social? Inte direkt
27. Vilken är din favoritglass? Italiensk hemlagad glass
28. Vad skulle du gör om du vann en miljon? Antagligen åka någonstans och kanske köpa ett rangligt hus i Norrland
28. Vad skulle du gör om du vann en miljon? Antagligen åka någonstans och kanske köpa ett rangligt hus i Norrland
29. Tycker du om kinamat? Nej, fy så tråkigt
30. Tycker du om kaffe? Nej
31. Vad dricker du till frukost? Juice
32. Sover du på någon särskild sida? Ofta på mage
33. Kan du spela poker? Nej
34. Tycker du om att mysa? Ja!
35. Är du en beroendemänniska? Jag vill inte tro att jag är det
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Ja, åtminstone en
37. Vill du ha barn? Ja, ge mig ett barn
38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska.
39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej
40. Föredrar du havet eller en pool? Havet! Eller någon fin sjö
41. Vad spenderar du helst pengar på? Det som får mig att må bra för stunden, brukar vara choklad, konstiga kläder eller filmer jag har sett förut
42. Äger du dyra smycken? Nej
43. Har du någon gång testat narkotika? Nej.
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Julmust
45. Vem är den roligaste människan du känner? Jag vet inte om jag uppskattar egenskapen 'rolig' så mycket
46. Välj ett ärr på din kropp? D:et i David
47. Vad har du för ringsignal? Temat till Mysteriet på Greveholm
48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Jag tror det finns några lådor på vinden
49. Flirtar du mycket? Hela tiden. Nej.
49. Flirtar du mycket? Hela tiden. Nej.
50. Vart togs din profilbild för din blogg? Jag har ingen profilbild för min blogg
51. Kan du byta olja på bilen? Nej...
52. Har du fått fortkörningsböter? Nu har jag ju inte körkort, men även om jag hade det har jag svårt att se att jag skulle få en fortkörningsböter
53. Vilken var den senaste bok du läste? Jag håller på att läsa De apatiska av Gellert Tamas. Den senaste boken jag läste ut var dock Dr. Jekyll och mr. Hyde.
54. Läser du dagstidningen? Dagens nyheter, ibland i efterhand
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej.
56. Dansar du i bilen? Haha, va?
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? Den jag personligen satte igång var P3, men andra kanaler kan stå på i huset ibland
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Ingen aning, även om det nog inte var så länge sen
59. När var du i kyrkan senast? Jag har faktiskt ingen aning. Det var nog länge sen. Kanske när jag och Sot och Anton gick i kyrkan i Visby på allhelgona. Om vi pratar om gudstjänst. Jag går gärna in i kyrkor annars bara för att känna lukten eller se hur de ser ut. Senast Uppsala domkyrka, den är otroligt fin.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Ingen aning, även om det nog inte var så länge sen
59. När var du i kyrkan senast? Jag har faktiskt ingen aning. Det var nog länge sen. Kanske när jag och Sot och Anton gick i kyrkan i Visby på allhelgona. Om vi pratar om gudstjänst. Jag går gärna in i kyrkor annars bara för att känna lukten eller se hur de ser ut. Senast Uppsala domkyrka, den är otroligt fin.
No looking back
sammanfattning år 2010
1. gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? - Ja!
2. höll du några av dina nyårslöften? - Jag avger aldrig några nyårslöften
3. blev någon av dina vänner förälder i år? - Nej
4. dog någon som stod dig nära? - Nej
5. vilka länder besökte du? - Norge, Danmark, Polen, England
6. är det något du saknar år 2010 som du vill ha 2011? - Det kan ju alltid bli bättre. Ett sammanhang kanske
7. vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas? - De två sista dagarna i Polen när jag och Anton besökte Schindler's factory-museet och Auschwitz
8. vad var din största framgång 2010? - Haha, framsteg. Tror inte jag gjorde något sådant värt att tala om
9. största misstaget? - Jag tror inte att jag gjort något direkt fatalt misstag. Jag tänker att det kommer något bra ur allt som kändes dåligt
10. har du varit sjuk eller skadat dig? - Nej, inte nämnvärt. Antagligen var jag förkyld några gånger
11. bästa köpet? - Jag är glad att jag köpte resan till Polen, om den räknas. Annars har jag nog blivit given det mesta som känns avgörande, typ den här datorn
12. vad spenderade du mest pengar på? - Helt klart bussbiljetter till Kalmar. Jag har verkligen hängt i Kalmar.
13. gjorde någonting dig riktigt glad? - Jag hoppas det.
14. vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2010? - Hela High violet-skivan med The National, plus Factory med Band of horses och Dancing on my own med Robyn
15. var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? - Ungefär hälften hälften. Våren var fin, hösten mest jobbig.
16. vad önskar du att du gjort mer? - Träffat folk
17. vad önskar du att du gjort mindre? - Oroat mig
18. hur tillbringade du julen? - Hemma med de närmast sörjande
19. blev du kär i år? - Antagligen
20. hur många förhållanden? - Inget
21. favoritprogram på tv? - Jag minns inte att jag sett så mycket på tv. Förutom Rickard.
22. bästa boken du läste i år? - Jag minns inte, jag läste verkligen mest deckare.
23. största musikaliska upptäckten? - Lugnt The National.
24. något du önskade dig och fick? - Ja! Min dator till exempel.
25. något du önskade dig men inte fick? - Jag brukar inte önska mig så mycket
26. vad gjorde du på din födelsedag 2010? - Jag hände med Sot och Anton. De fixade tårta, tog med mig på bio, lagade mat och tittade på skräckfilm med mig. Det var fint.
27. finns det något som skulle gjort ditt år bättre? - Det hade det verkligen
28. hur skulle du beskriva din stil år 2010? - Stil? Tror knappt att jag hade någon. Antagligen mycket slapp och ogenomtänkt
29. vad fick dig att må bra? - Kalmar
30. vem saknade du? - Jag saknade nog alla jag känner på någon punkt, det brukar vara så
31. de bästa nya människorna du träffade? - Hela familjen Fisher i Six feet under. De hjälpte mig genom sommaren. Speciellt David, han är mitt livs kärlek.
1. gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? - Ja!
2. höll du några av dina nyårslöften? - Jag avger aldrig några nyårslöften
3. blev någon av dina vänner förälder i år? - Nej
4. dog någon som stod dig nära? - Nej
5. vilka länder besökte du? - Norge, Danmark, Polen, England
6. är det något du saknar år 2010 som du vill ha 2011? - Det kan ju alltid bli bättre. Ett sammanhang kanske
7. vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas? - De två sista dagarna i Polen när jag och Anton besökte Schindler's factory-museet och Auschwitz
8. vad var din största framgång 2010? - Haha, framsteg. Tror inte jag gjorde något sådant värt att tala om
9. största misstaget? - Jag tror inte att jag gjort något direkt fatalt misstag. Jag tänker att det kommer något bra ur allt som kändes dåligt
10. har du varit sjuk eller skadat dig? - Nej, inte nämnvärt. Antagligen var jag förkyld några gånger
11. bästa köpet? - Jag är glad att jag köpte resan till Polen, om den räknas. Annars har jag nog blivit given det mesta som känns avgörande, typ den här datorn
12. vad spenderade du mest pengar på? - Helt klart bussbiljetter till Kalmar. Jag har verkligen hängt i Kalmar.
13. gjorde någonting dig riktigt glad? - Jag hoppas det.
14. vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2010? - Hela High violet-skivan med The National, plus Factory med Band of horses och Dancing on my own med Robyn
15. var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? - Ungefär hälften hälften. Våren var fin, hösten mest jobbig.
16. vad önskar du att du gjort mer? - Träffat folk
17. vad önskar du att du gjort mindre? - Oroat mig
18. hur tillbringade du julen? - Hemma med de närmast sörjande
19. blev du kär i år? - Antagligen
20. hur många förhållanden? - Inget
21. favoritprogram på tv? - Jag minns inte att jag sett så mycket på tv. Förutom Rickard.
22. bästa boken du läste i år? - Jag minns inte, jag läste verkligen mest deckare.
23. största musikaliska upptäckten? - Lugnt The National.
24. något du önskade dig och fick? - Ja! Min dator till exempel.
25. något du önskade dig men inte fick? - Jag brukar inte önska mig så mycket
26. vad gjorde du på din födelsedag 2010? - Jag hände med Sot och Anton. De fixade tårta, tog med mig på bio, lagade mat och tittade på skräckfilm med mig. Det var fint.
27. finns det något som skulle gjort ditt år bättre? - Det hade det verkligen
28. hur skulle du beskriva din stil år 2010? - Stil? Tror knappt att jag hade någon. Antagligen mycket slapp och ogenomtänkt
29. vad fick dig att må bra? - Kalmar
30. vem saknade du? - Jag saknade nog alla jag känner på någon punkt, det brukar vara så
31. de bästa nya människorna du träffade? - Hela familjen Fisher i Six feet under. De hjälpte mig genom sommaren. Speciellt David, han är mitt livs kärlek.
