Any fool can see
Idag har jag läst.
Jag vaknade utan feber, tidigare än jag brukar vakna när jag gått och lagt mig sent, och mådde bättre än jag hade förväntat.
Och jag tänkte att jag skulle gå igenom min bokhög som växer sig allt högre. Jag började med Breakfast at Tiffany's, Truman Capote. Det är svårt att inte bli nyfiken på hans litteratur efter att sett filmen Capote. Det är svårt att låta bli att önska att man var som honom.
Från en hyllad örfattare till en annan. Jag avslutade senare min Dostojevskij-bok, och jag kände mig ganska duktig, jag brukar göra det när jag har lyckats ta del av sådant som man faktiskt ska ha upplevt. Klassiker till exempel.
Men jag orkade inte vara kultiverad längre efter det och gick över till grannarna och fikade istället, och fick ett uppslag till något att skriva. Men jag kan inte skriva idag, bara anteckna mina idéer. Någon dag ska jag känna mig riktigt motiverad. Jag saknar dagarna jag brukade ha ibland, förut, med svagt ljus, rökelse och skrivande. Jag misstänker att deras uteblivande kan ha med årstiden att göra.
Efter det kände jag mig en aning handfallen och lämnade en notering i form av ett missat samtal hos några av mina vänner. Ingen av dem behagade svara för tillfället. Så jag grävde fram en skiva från tidigt 2000-tal ur min samling och tryckte in i stereon. Jag var tretton år igen.
Inte nödvändigtvis den dåliga sidan av att vara tretton år. Inte för att det fanns så mycket bra med det, men ändå icke-dåligt. Jag minns hög volym och stark bas och den isolerade känslan och..jag vet inte. Bara en massa känslor som inte betyder så mycket, men är så extremt typsika för den tiden i mitt liv. Och det är häftigt hur man kan trycka på och av de här känslorna, styra dem genom vilken skiva man spelar, bok man läser, film man ser och så vidare. Det är intressant.
Samtliga vänner som mottagit mitt rop efter uppmärsamhet har nu sett till att ge mig det jag suktade efter. Några samtal senare känner jag mig lugnare.
Jag drog några filmer ur grannarnas välfyllda bokhylla, jag har att göra ikväll, och jag känner för att stanna uppe sent igen, det var länge sedan jag upplevde nätter. Imorgon ska det inte regna, uppger den i familjen som intresserat följer väderleksrapporterna, och jag tycker inte om tanken på att de senaste dagarnas regnande ska ta slut, avbrytas av det för årstiden mer passande vädret. Imorgon ska jag sitta på gräsmattan och läsa August Strindberg's samlade verk högt för mig själv. Det är sådant man gör om söndagarna.
Nästa vecka är dock full av aktiviteter, vilket gör mig glad. Jag ska se Markus! Jag ska segla. Jag ska utöva diverse aktiviteter med klassen för att ta adjö, vilket känns en smula.. jag vet inte, men efter vad jag vet så är det bara ett par ur klassen som försvinner efter den här terminen, de allra flesta kommer jag att möta upp med igen efter sommaren. Det låter bra.
Nu ska jag ansluta mig till en familjär lördagkväll.