I'm talking to the ceiling

Sådana här dagar är bra.
Dagar när man uteslutande får träffa folk som man tycker om.
Jag jobbar tillsammans med Niki Jonas och Camilo, och det är bra, för jag kommer överens med dem. Även om idag har varit en sådan dag när jag tycker att det är extremt jobbigt när folk inte håller med mig.
Imorse var allting mariginellt. Bussar och tåg och sånt, mestadels. Och jag kunde inte låta bli att lyssna på Markus K, och jag vet att intensiviteten i mitt Markus-lyssnande innebär att det snart kommer vara över, och jag kommer lämnas ganska handfallen, och antagligen gå bakåt i utvecklingen, men det är inget som jag orkar oroa mig över just nu.
Jag har ätit någonting med vitlök i.
Någon nämnde igår att någon kultur trodde att lök framkallar agressioner. Det skulle vara skönt att kunna bli arg när man känner för det. Men det är inte det jag oroar mig för gällande vitlöken. Jag tyckte bara att smaken blev lite obehaglig när den etsade sig fast i munnen.
Jag har velat skriva hela dagen, men jag har inte kunnat, för jag har inte haft något att skriva på. Bara om. Inget speciellt då, förstås, bara någon slags lust. Eller instinkt.

Jag önskar att jag hade ett paket tuggummin.
Ikväll måste jag slutföra diverse skolarbeten som jag inte kommer hinna färdigt med, och jag har bara mig själv att skylla.
Nu ska jag leta reda på Jonas.