Något jag inte alls vill berätta om
Egentligen vill jag inte alls skriva om att jag inte tycker om sommaren.
Under höstarna och vintrarna blir jag så otroligt trött på folk som klagar på årstiden, men så fort det blir lite mer seriös vår, som nu, och senare sommar, är det jag som klagar.
Antagligen är det för att jag är i otakt med alla andra som jag tycker att det är jobbigt, jag gillar egentligen att klaga. Det är bara det att jag möts av sådant oförstånd när jag pratar om hur jag känner inför sommaren. Det är klart att jag också önskar att jag kunde tycka om sommaren, som jag tycker om de andra årstiderna, som jag älskar hösten, som jag inte alls har så svårt att stå ut med vintern som alla andra verkar ha.
Men nu gör jag inte det. Jag glädjs alltså inte över att det börjar bli varmare ute eller att det är ljust långt in på kvällarna. Tvärtom, jag tycker att det är jättejobbigt. Jag tycker så mycket om mörker.
Idag blev jag väckt av att grannen drog fram motorsågen och fällde ett träd på sin tomt. Någon ur min familj eldade gammalt gräs, röken kom in genom ventilerna på mitt hus. Ingen skulle få för sig att göra något av det under vintern. Snart kommer alla i mitt bostadsområde plocka fram sina gräsklippare och oavbrutet dra dem genom trädgårdarna.
Jag ogillar all aktivitet som plötsligt kommer fram så fort det börjar bli lite soligt.
Allt är naturligtvis inte dåligt. I alla fall inte än, det är inte så varmt redan att jag plågas. Idag var jag till exempel ute och gick i skogen och tyckte att det var ganska behagligt. Men jag vet att så fort temperaturen börjar ligga på över tjugo grader kommer jag inte vara så nöjd längre.
Men ja. Jag kan också njuta av sommarnätter och bada i havet och ha picnic i en park. Fast mest är jag glad att jag åker till Colombia om en och en halv vecka, det lär vara det landet i världen där det regnar mest. Jag är också glad över att jag ska jobba hela sommaren så att jag får sitta inne med luftkonditionering och tjäna en massa pengar som jag kan bränna på storstadsresor sen i höst när vädret passar mig lite bättre.
Under höstarna och vintrarna blir jag så otroligt trött på folk som klagar på årstiden, men så fort det blir lite mer seriös vår, som nu, och senare sommar, är det jag som klagar.
Antagligen är det för att jag är i otakt med alla andra som jag tycker att det är jobbigt, jag gillar egentligen att klaga. Det är bara det att jag möts av sådant oförstånd när jag pratar om hur jag känner inför sommaren. Det är klart att jag också önskar att jag kunde tycka om sommaren, som jag tycker om de andra årstiderna, som jag älskar hösten, som jag inte alls har så svårt att stå ut med vintern som alla andra verkar ha.
Men nu gör jag inte det. Jag glädjs alltså inte över att det börjar bli varmare ute eller att det är ljust långt in på kvällarna. Tvärtom, jag tycker att det är jättejobbigt. Jag tycker så mycket om mörker.
Idag blev jag väckt av att grannen drog fram motorsågen och fällde ett träd på sin tomt. Någon ur min familj eldade gammalt gräs, röken kom in genom ventilerna på mitt hus. Ingen skulle få för sig att göra något av det under vintern. Snart kommer alla i mitt bostadsområde plocka fram sina gräsklippare och oavbrutet dra dem genom trädgårdarna.
Jag ogillar all aktivitet som plötsligt kommer fram så fort det börjar bli lite soligt.
Allt är naturligtvis inte dåligt. I alla fall inte än, det är inte så varmt redan att jag plågas. Idag var jag till exempel ute och gick i skogen och tyckte att det var ganska behagligt. Men jag vet att så fort temperaturen börjar ligga på över tjugo grader kommer jag inte vara så nöjd längre.
Men ja. Jag kan också njuta av sommarnätter och bada i havet och ha picnic i en park. Fast mest är jag glad att jag åker till Colombia om en och en halv vecka, det lär vara det landet i världen där det regnar mest. Jag är också glad över att jag ska jobba hela sommaren så att jag får sitta inne med luftkonditionering och tjäna en massa pengar som jag kan bränna på storstadsresor sen i höst när vädret passar mig lite bättre.
Kommentarer
Trackback