It's not personal
Det här har varit en hemsk dag.
Ja, jag har träffat Anton och Julia, Anton för första gången på tre veckor, men det hjälpte inte.
Det började inte så dåligt, jag gick upp och slog in mammas paket, sedan började jag med mitt projekt att klä in hela min värld i tidningspapper. Men Micke förstörde ungefär hela mammas födelsedag, genom att absolut inte anstränga sig ett dugg för att stämningen skulle bli bra, och Emma var ledsen och jag satt framför tv:n och de spelade bara skitmusik på alla musikkanaler, trots att vi har typ fem stycken, och jag ville bara bort. Fort.
Det gick inga tåg. Självklart, vem hade räknat med att tågen skulle gå som vanligt, vem hade trott att man för en gång skull skulle kunna genomföra sina planer.
Det var en dum tanke. Kerstin's körde mig och Kvinnan med barnvakten till stora vägen, och jag vet inte hur länge vi stod där. En halvtimme, säkert, i det kalla regnet, med ett missnöjt barn i bakhuvudet. Det åkte för bi ett par bussar som redan var fulla och inte ville ta med oss. Jag lyssnade på London underground som enda tröst. När Anton ringer till mig när jag är i Jordbro, står han och kokar potatissoppa. Det betyder att han har gått ifrån planen, att han inte alls har tänkt att möta mig i Farsta strand en kvart senare. Så jag åker in till T-centralen och möter honom där istället. Birgitta är med. Första gången jag pratar med henne, men inte första gången jag träffar henne. Nu förstår jag varför Anton alltid varit 'konstig' för mig, för Birgitta är exakt likadan.
Dagen på Julias skola, på deras julbasar, var verkligen inte lyckad, inte för min och Antons del iaf. Vi träffade Molly där, och vi tre gick runt och tittade lite, men hittade ingenting som Julia gjort, så det var inte så intressant. Sedan gick vi spöktunneln, för tio kronor, och träffade Julia som agerade spöke, och det var en fin spöktunnel, effektiv, men jag klarar ju inte av det där. Inte för att det är läskigt, utan mer för att det blir så himla stressigt, och det är mörkt och man snubblar över en massa saker, och det är folk överallt, det var inte trångt, de släppte bara in några åt gången, men det var folk som var utklädda till spöken, och jag vet inte varför jag tycker att det är så jobbigt, men det tycker jag, det var ingen succé.
Det blev mest att vänta. Vänta på att Julia skulle bli klar med städningen, jag och Anton löste korsord, men... det var ingen bra dag, det kändes inte bra att vara med Anton, ingenting kändes bra, och nu känner jag mig jättemiserabel.
Jag fick min födelsedagspresent idag, av Julia och Anton, det enda som var bra. Rökelse, Julia älskar rökelse, och ett örhänge. "Du vet vad det betyder". Julia vill absolut att vi ska ta varsitt hål uppe i örat, och tänkte att om hon köper ett örhänge har jag inget val, så jag har väl gått med på det. Jag känner doften från presentasken, den luktar gott, och jag tänker på Julia. Jag vill träffa henne, snarast, under mindre stressat förhållande.
Ja, jag har träffat Anton och Julia, Anton för första gången på tre veckor, men det hjälpte inte.
Det började inte så dåligt, jag gick upp och slog in mammas paket, sedan började jag med mitt projekt att klä in hela min värld i tidningspapper. Men Micke förstörde ungefär hela mammas födelsedag, genom att absolut inte anstränga sig ett dugg för att stämningen skulle bli bra, och Emma var ledsen och jag satt framför tv:n och de spelade bara skitmusik på alla musikkanaler, trots att vi har typ fem stycken, och jag ville bara bort. Fort.
Det gick inga tåg. Självklart, vem hade räknat med att tågen skulle gå som vanligt, vem hade trott att man för en gång skull skulle kunna genomföra sina planer.
Det var en dum tanke. Kerstin's körde mig och Kvinnan med barnvakten till stora vägen, och jag vet inte hur länge vi stod där. En halvtimme, säkert, i det kalla regnet, med ett missnöjt barn i bakhuvudet. Det åkte för bi ett par bussar som redan var fulla och inte ville ta med oss. Jag lyssnade på London underground som enda tröst. När Anton ringer till mig när jag är i Jordbro, står han och kokar potatissoppa. Det betyder att han har gått ifrån planen, att han inte alls har tänkt att möta mig i Farsta strand en kvart senare. Så jag åker in till T-centralen och möter honom där istället. Birgitta är med. Första gången jag pratar med henne, men inte första gången jag träffar henne. Nu förstår jag varför Anton alltid varit 'konstig' för mig, för Birgitta är exakt likadan.
Dagen på Julias skola, på deras julbasar, var verkligen inte lyckad, inte för min och Antons del iaf. Vi träffade Molly där, och vi tre gick runt och tittade lite, men hittade ingenting som Julia gjort, så det var inte så intressant. Sedan gick vi spöktunneln, för tio kronor, och träffade Julia som agerade spöke, och det var en fin spöktunnel, effektiv, men jag klarar ju inte av det där. Inte för att det är läskigt, utan mer för att det blir så himla stressigt, och det är mörkt och man snubblar över en massa saker, och det är folk överallt, det var inte trångt, de släppte bara in några åt gången, men det var folk som var utklädda till spöken, och jag vet inte varför jag tycker att det är så jobbigt, men det tycker jag, det var ingen succé.
Det blev mest att vänta. Vänta på att Julia skulle bli klar med städningen, jag och Anton löste korsord, men... det var ingen bra dag, det kändes inte bra att vara med Anton, ingenting kändes bra, och nu känner jag mig jättemiserabel.
Jag fick min födelsedagspresent idag, av Julia och Anton, det enda som var bra. Rökelse, Julia älskar rökelse, och ett örhänge. "Du vet vad det betyder". Julia vill absolut att vi ska ta varsitt hål uppe i örat, och tänkte att om hon köper ett örhänge har jag inget val, så jag har väl gått med på det. Jag känner doften från presentasken, den luktar gott, och jag tänker på Julia. Jag vill träffa henne, snarast, under mindre stressat förhållande.
Kommentarer
Trackback