Not much for you to belong to
Idag har jag haft fördelen att vara hemma med sjuk lillasyster.
Jag menar, mamma har sitt nya jobb, och Micke också för den delen, och jag missar ingenting, och jag vill vara hemma, så det var bara bra. Förutom att jag gick upp klockan halv sju, vilket är en hel timme tidigare än jag brukar.
Sedan har jag legat i soffan hela dagen och tittat på tecknad film med Emma.
Hon tyckte att jag var jättetråkig först, när klockan var runt nio och jag fortfarande var jättetrött och inte ville lägga några fler pussel och inte orkade kasta boll i köket.
Men det är väl sådant man får ta om man är ett sladdbarn, tycker jag, att de äldre syskonen inte alltid har ork och tid och lust. Fast tid hade jag ju. Mellan Karlsson på taket och Lady och Lufsen.
Jag har inte varit på biblioteket sedan i torsdags, och det känns rätt bra, men imorgon, eller onsdag för den delen, måste jag dit och lämna tillbaka en massa filmer och några böcker.
På torsdag kanske jag åker in till stan. Kanske. Det kommer att vara mycket folk där då. Men jag måste ha tag på en skiva, den finns på Bengans. Den kostar sextio kronor och är till pappa, sedan måste jag köpa saker till Pakkespelet, kanske på Lagerhaus, kanske någon annanstans, men billigt ska det vara.
Pappa ringde mig igår.
Jag som tänkt ringa till honom.
Det kändes bra.
Han antydde att han hade planer på att vi ska åka någonstans innan nyår, men det är ju sånt där som pappa brukar säga, och sedan blir det aldrig någonting, men det är klart att jag hoppas på att få komma härifrån. Det har jag velat länge, och Sarah har ju åkt. Till Jönköping iofs, men jag skulle nöja mig med det.
Detta kallas understimulans.
När jag lyssnar på Vindicated på hög volym och smiter ifrån middagen och tänder ljusen i mitt rum så att vaniljdoften sprids, samtidigt som jag tänder jasminrökelser utan att riktigt veta vad det är jag vill dölja med alla ljud och alla dofter.
Det är tur för mig att det är måndag. Måndagar betyder Filip och Fredrik, Filip och Fredrik betyder tillfredsställelse i själen.
Imorgon vill jag till biblioteket. Imorgon ska jag fråga Dorota om jag får vara nere i Magasinet. Helst vill jag vara där ensam, helst vill jag låsa in mig där, Christians dikter, de gamla böckerna, alla tavlorna, alla lådorna. Och jag. I ett rum där ingen hör mig skrika.
Can you look at yourself and feel proud of all the things you've done?
Det är två dagar kvar till jullovet, jag tror att jag står ut, om jag bara fick prata med Sarah. Jag tänker sitta här vid datorn hela kvällen för att se om hon dyker upp.
Jag känner mig så otroligt desperat, och jag har inte träffat Julia på hur länge som helst. Jag måste ringa till henne. Jag vågar inte ringa till Sarah när hon är hos sin pappa, jag vågar knappt ringa henne när hon är hemma. (Vilket påminner mig om när Julia ringde hem till min farmor och farfar när vi var i Norge, det var rätt roligt. )