Drömmen.
Tisdag morgon.
Jag har haft en hemsk dröm i natt, jag vaknade fem och kände mig... Jag brukar aldrig få obehagliga känslor av mina drömmar, men jag fick det idag.
Den första delen av drömmen var vi i en liten stad, det kändes lite som Visby. Lee var där, och Popaganda pågick, det var någon sorts festivalvecka. På kvällen, när vi hade missat Popaganda, gick vi 'hem', vi satt i någon slags bastu, och av någon anledning behövde jag gå ut. På gatorna pågick protester, Låt svenskarna styra Sverige, jag antar att det beror på att jag läser Svenne som jag har det i mina tankar. Jag hamnade i tåget iaf, och var livrädd, lyckades kasta ifrån mig plakatet och springa hem. Det var inte den läskiga delen av drömmen, jag tror inte att de hörde ihop.
Det här kommer inte att kunna berättas så att känslan kvarstår i texten, det kommer låta som ett utkast på en ny Vi fem-bok.
Jag vet inte vilka som var där, kanske var det Julia och jag, kanske inte. Vi var ute i skogen, på en sådan där otroligt öde grusväg, absolut mitt ute i skogen. Det var varning för mördare. Eller kanske någon annan typ av grova brottslingar. Jag var livrädd, absolut livrädd, och vi gick längs den öde vägen och varje gång vi hörde röster, eller om det kom en bil, blev vi tvungna att gömma oss, och varje gång gällde det bara tur om de inte såg oss. Vi träffade några killar på cyklar vid en övergiven brandstation. När jag tänker tillbaka på det ser det ut som en brandstation, men det är inte säkert. Iaf, skogen tog slut där och det bredde ut sig ett stort ökenfält, eller mer som Grand canyon, fast lite..plattare. De tog sina cyklar, vi sprang, jag minns inte om de var goda eller onda, och drömmen tog slut ungefär där, och när jag vaknade mådde jag jättedåligt.
Jag har också fragment från en del av drömmen när jag skulle låsa en dörr, som hade badrumsdörrlås, fast jag vet inte om det var en badrumsdörr. Jag vred och vred på det där låset, men varje gång jag provade dörren gick den att öppna, och jag fick panik, jag kunde inte stänga in mig, jag kunde inte få vara i fred.
Jag har haft en hemsk dröm i natt, jag vaknade fem och kände mig... Jag brukar aldrig få obehagliga känslor av mina drömmar, men jag fick det idag.
Den första delen av drömmen var vi i en liten stad, det kändes lite som Visby. Lee var där, och Popaganda pågick, det var någon sorts festivalvecka. På kvällen, när vi hade missat Popaganda, gick vi 'hem', vi satt i någon slags bastu, och av någon anledning behövde jag gå ut. På gatorna pågick protester, Låt svenskarna styra Sverige, jag antar att det beror på att jag läser Svenne som jag har det i mina tankar. Jag hamnade i tåget iaf, och var livrädd, lyckades kasta ifrån mig plakatet och springa hem. Det var inte den läskiga delen av drömmen, jag tror inte att de hörde ihop.
Det här kommer inte att kunna berättas så att känslan kvarstår i texten, det kommer låta som ett utkast på en ny Vi fem-bok.
Jag vet inte vilka som var där, kanske var det Julia och jag, kanske inte. Vi var ute i skogen, på en sådan där otroligt öde grusväg, absolut mitt ute i skogen. Det var varning för mördare. Eller kanske någon annan typ av grova brottslingar. Jag var livrädd, absolut livrädd, och vi gick längs den öde vägen och varje gång vi hörde röster, eller om det kom en bil, blev vi tvungna att gömma oss, och varje gång gällde det bara tur om de inte såg oss. Vi träffade några killar på cyklar vid en övergiven brandstation. När jag tänker tillbaka på det ser det ut som en brandstation, men det är inte säkert. Iaf, skogen tog slut där och det bredde ut sig ett stort ökenfält, eller mer som Grand canyon, fast lite..plattare. De tog sina cyklar, vi sprang, jag minns inte om de var goda eller onda, och drömmen tog slut ungefär där, och när jag vaknade mådde jag jättedåligt.
Jag har också fragment från en del av drömmen när jag skulle låsa en dörr, som hade badrumsdörrlås, fast jag vet inte om det var en badrumsdörr. Jag vred och vred på det där låset, men varje gång jag provade dörren gick den att öppna, och jag fick panik, jag kunde inte stänga in mig, jag kunde inte få vara i fred.
Kommentarer
Trackback