I'm talking to the ceiling

Jag vet inte riktigt vad det är med mig.
I måndags missade jag tåget, igår fick jag springa för att hinna, och idag missade jag det igen.
Jag har aldrig missat ett morgontåg.
Jag börjar gå tillbaka till det som var förra året. Kanske borde man kunna dra slutsatsen att det har med årstiden att göra, men jag vill inte tro på det, hösten är min, sommaren är alla andras.
Jag var nära att bryta ihop imorse, det var den där skolkänslan, det var den där känslan av att vilja...låsa in mig och stanna där i resten av mitt liv och glömma. När man skulle göra vad som helst för att slippa. Jag slapp inte, jag satt på perrongen en halvtimme och väntade på nästa tåg. På väg upp från tåget fick jag svälja hårt och lyssna på Meet Virginia för att samla ihop mig.
Helen hade inte saknat mig, de hade haft personalmöte, jag fick ta hand om kaffeautomaten. Visst att det är jättetråkigt att göra rent kaffeautomaten, men samtidigt är det mitt jobb, och ingen lägger sig i det, och så länge det är så, så länge jag får mina egna uppgifter, klarar jag av det.
Jag trivs så bra där, på biblioteket, förutom att det är så otroligt kallt där. Lagom stort, tyst, trevlig stämning bland personalen, trevliga uppgifter för det mesta.
Fick sitta med på bokmötet, intressant, men främst slapp jag ställa upp så mycket böcker, Jag slapp faktiskt det över huvudtaget idag, fick bara ställa om lite böcker på vuxen skön. B, Dorota hade fått för sig att ordningen var jättekonstig, men det var bara sex-sju böcker som stod för tidigt. Sedan ville Johanna ha hjälp med att sätta upp dikterna i konsthallen, till prisutdelningen som sker imorgon vid tre. Roligt att läsa alla dikterna som nioåringar skrivit, jag skulle vilja komma över något jag skrev i den åldern, men jag tvivlar på att något sådant material har sparats. Synd. Jag kunde dock lära mig något av Daniel i femman, som talade om för mig att det alltid kommer en ny sommar, och man har hört det förut, men det lät så enkelt när han skrev det att jag nästan blev imponerad.
Fick stå i disken med Inger och Johanna, Inger är mycket roligare än hon ser ut, det är så tragiskt att hon ska flytta ifrån stan. Jag ska bli som hon när jag blir gammal, och som Tomas när jag blir stor. Bibliotikarier kanske är tråkiga, men då är det tråkig jag vill vara.
När jag lyssnade på Train imorse (Meet Virginia), kom jag på att jag verkar befinna mig i en country-rock period. Jag tänkte på Wallflowers-låtarna jag skaffade in igår, de är inte jättebra, förutom I started a joke, som jag hade tidigare, men de är mysiga, och Counting crows har jag lyssnat på i snart ett år, jag kanske ska gräva djupare i den genren. [Jag ser här att det står att Counting crows och Wallflowers har spelat in en av Wallflowers-låtarna akustiskt tillsammans, men de uppgifterna är inte av det säkra slaget]
Jag skulle vilja titta på Kenny Starfighter nu, men det kan jag inte, för den filmen är på Torö, jag borde ha nekat Julia att låna den innan jag kommit ur min Kenny-period.

I started a joke
Which started the whole world crying
But I didn't see
That the joke was on me, oh no

I started to cry
Which started the whole world laughing
Oh, if I'd only seen
That the joke was on me

I looked at the skies
Running my hands over my eyes
And I fell out of bed
Hurting my head from things that I said

Till I finally died
Which started the whole world living
Oh, if I'd only seen that the joke was on me
Oh no! that the joke was on me

Wallflowers