Tisdag.
Such a day.
Ganska lik de andra dagarna, på förmiddagen plockade jag böcker, på eftermiddagen stod jag i disken. Men det gör mig ingenting. Tvärtom, det är skönt att alltid veta vad jag ska göra, att få vara för mig själv, bara jag och böckerna och bokstavsordningen. I bokhyllorna hemma i vardagsrummet får aldrig min bokstavsordning vara kvar, det är aldrig någon som orkar följa den, men på biblioteket gör de det, det är till och med krav på att allting måste stå perfekt. Jag älskar det.
På fikat. Tomas försöker göra skuggspel på den vita väggen, men man kan inte urskilja något av skuggan.
Anders: Vad föreställer det där?
Tomas: (tänker efter) Det är en..bibliotikarie. En grå fläck.
Tomas slutar om två veckor,, det kommer bli mycket tråkigare då. Inger ska också sluta, det är så tråkigt, varför vill alla härifrån? (jagvetvarförjagvetvarför)
Distansen, är det. Jag ska bli så där när jag blir stor. Jag tänkte på det, när jag hörde Tomas ta emot några besökare, att han inte lät särskilt trevlig, och först störde det mig, han ger helt fel intryck av sig själv genom att göra så, men varför skulle man vilja vara snäll? Då blir man som Helena, eller som AoL-läraren Agneta, eller som vem som helst, man blir bara "snäll", och resten av personligheten drunkar i det ord folk hittar först. VARFÖR ÄR DET ORIGINELL ALLA VILL VARA?
Det är en tillfredsställande tanke, att praktiken ska fortsätta ända till sommaren, och kanske längre om jag får för mig att söka sommarjobb. Det måste jag nästan om vi ska åka på Peace and love, och det vill jag verkligen att vi gör. Dessutom kanske vi åker till Köpenhamn i påsk. Jag vill!
Jag träffade Erica i sju sekunder efter att jag slutat, jag vet inte om det gav mig så mycket, jag har kanske blivit kräsnare på senare tid, det skulle inte förvåna mig, och jag vet ju varför och jag trivs med det. Jag vill inte vara så där godtrogen och tråkig.
Pappa ringde mig igår, och det var ju som Joakim sagt tidigare, att pappa är ju den av dem som skulle ta mitt sabbatsår bäst. Han verkade inte särskilt förfärad, bara nyfiken, och varje gång jag pratar med honom i telefon, börjar jag saknar honom, och nu vill jag bara att det ska bli jullov. Det är faktiskt inte så lång tid kvar. Fem veckor, skulle jag tippa på.
Julia kom med fyra-tåget inifrån stan, jag hann prata med henne uppskattningsvis fyrtiofem sekunder innan hon var tvungen att gå till bussen, och jag hann inte ens tänka på att berätta för henne att jag tagit reda på vilken Tintin som lånats ut flest gången. (Enhörningens hemlighet 1 från 1974, har lånats ut 130 gånger sedan vi köpte in den, vet dock inte vilket år det var.)
Jag lånade fler böcker idag, jag kunde inte låta bli när jag satte alla pocketböcker i bokstavsordning, jag hittade flera stycken jag vill läsa, och nu har jag hur mycket som helst att ta itu med, och jag hatar mig själv när jag kommer med en massa undanflykter, jag har slutat lyssna på dem. Jag ska börja läsa alla mina vakna timmar. Dessutom har jag en massa film att se. Jag och Julia ska jag David Bowie-dag, och Roman Polanski-kväll, och sedan vill jag att hon och Anton ska se Resan till Melonia, och Fågelkriget, och sedan måste vi gå på Folkets bio. Jag tror att vi har sagt det sedan i våras, och enda gången vi kommit iväg till det var i Visby när vi såg Mot södern, som varken jag eller Anton tyckte särskilt bra om.
Jag vill köpa One plus one is one och Born in the UK och kanske I think it's a rainbow, bara för att complete the collection. Nu vet ni det också.
Ganska lik de andra dagarna, på förmiddagen plockade jag böcker, på eftermiddagen stod jag i disken. Men det gör mig ingenting. Tvärtom, det är skönt att alltid veta vad jag ska göra, att få vara för mig själv, bara jag och böckerna och bokstavsordningen. I bokhyllorna hemma i vardagsrummet får aldrig min bokstavsordning vara kvar, det är aldrig någon som orkar följa den, men på biblioteket gör de det, det är till och med krav på att allting måste stå perfekt. Jag älskar det.
På fikat. Tomas försöker göra skuggspel på den vita väggen, men man kan inte urskilja något av skuggan.
Anders: Vad föreställer det där?
Tomas: (tänker efter) Det är en..bibliotikarie. En grå fläck.
Tomas slutar om två veckor,, det kommer bli mycket tråkigare då. Inger ska också sluta, det är så tråkigt, varför vill alla härifrån? (jagvetvarförjagvetvarför)
Distansen, är det. Jag ska bli så där när jag blir stor. Jag tänkte på det, när jag hörde Tomas ta emot några besökare, att han inte lät särskilt trevlig, och först störde det mig, han ger helt fel intryck av sig själv genom att göra så, men varför skulle man vilja vara snäll? Då blir man som Helena, eller som AoL-läraren Agneta, eller som vem som helst, man blir bara "snäll", och resten av personligheten drunkar i det ord folk hittar först. VARFÖR ÄR DET ORIGINELL ALLA VILL VARA?
Det är en tillfredsställande tanke, att praktiken ska fortsätta ända till sommaren, och kanske längre om jag får för mig att söka sommarjobb. Det måste jag nästan om vi ska åka på Peace and love, och det vill jag verkligen att vi gör. Dessutom kanske vi åker till Köpenhamn i påsk. Jag vill!
Jag träffade Erica i sju sekunder efter att jag slutat, jag vet inte om det gav mig så mycket, jag har kanske blivit kräsnare på senare tid, det skulle inte förvåna mig, och jag vet ju varför och jag trivs med det. Jag vill inte vara så där godtrogen och tråkig.
Pappa ringde mig igår, och det var ju som Joakim sagt tidigare, att pappa är ju den av dem som skulle ta mitt sabbatsår bäst. Han verkade inte särskilt förfärad, bara nyfiken, och varje gång jag pratar med honom i telefon, börjar jag saknar honom, och nu vill jag bara att det ska bli jullov. Det är faktiskt inte så lång tid kvar. Fem veckor, skulle jag tippa på.
Julia kom med fyra-tåget inifrån stan, jag hann prata med henne uppskattningsvis fyrtiofem sekunder innan hon var tvungen att gå till bussen, och jag hann inte ens tänka på att berätta för henne att jag tagit reda på vilken Tintin som lånats ut flest gången. (Enhörningens hemlighet 1 från 1974, har lånats ut 130 gånger sedan vi köpte in den, vet dock inte vilket år det var.)
Jag lånade fler böcker idag, jag kunde inte låta bli när jag satte alla pocketböcker i bokstavsordning, jag hittade flera stycken jag vill läsa, och nu har jag hur mycket som helst att ta itu med, och jag hatar mig själv när jag kommer med en massa undanflykter, jag har slutat lyssna på dem. Jag ska börja läsa alla mina vakna timmar. Dessutom har jag en massa film att se. Jag och Julia ska jag David Bowie-dag, och Roman Polanski-kväll, och sedan vill jag att hon och Anton ska se Resan till Melonia, och Fågelkriget, och sedan måste vi gå på Folkets bio. Jag tror att vi har sagt det sedan i våras, och enda gången vi kommit iväg till det var i Visby när vi såg Mot södern, som varken jag eller Anton tyckte särskilt bra om.
Jag vill köpa One plus one is one och Born in the UK och kanske I think it's a rainbow, bara för att complete the collection. Nu vet ni det också.
Kommentarer
Trackback