Tisdag.
Tisdag. Varför känns det alltid som om det är onsdag på tisdagarna? Jag vet inte.
Det var en bra dag på biblioteket idag.
Jag hade saker att göra hela tiden, det fanns mycket böcker att sätta tillbaka, och efter lunch gav mig Johanna en hel del uppgifter inne på hennes kontor så att jag fick vara för mig själv. Det är det bästa. Imorgon ska jag göra en massa skyltar till barnavdelningen, ska bli skönt, fast jag är inte så bra på layout. Efter mina månader på Mediagymnasiet kanske jag lärde mig något, men inte mycket. Undrar om barnen som kommer för att låna böcker bryr sig mycket..?
Jag åkte till Ruth sen. Jag träffade Jennie i Haninge, men hade ingen större lust att berätta allt för henne, det är konstigt egentligen, att jag inte kan..fast varför skulle jag det egentligen? Jag vet inte. Det kanske skulle kännas bättre. Hon såg glad ut, efter omständigheterna. Hon vill åka till stan med mig och Julia någon gång, det tycker jag låter bra.
Mötet med Ruth var en katastrof. Jag känner inte att jag skulle ha någon glädje av att gå tillbaka dit, men jag måste väl. För att kunna säga att jag har försökt.
Natten till idag, drömde jag att Julia ringde till mig. Jag satt i min säng och höll mobilen i handen, och Julia ringde. Men jag svarade inte. Jag bara satt där, och kände vibrationerna ifrån telefonen. Om och om ringde hon, men jag svarade inte.
Idag ringde Julia på riktigt, och jag svarade. Jag hatar när folk inte svarar i telefon, det gör mig stressad och ångestfull, jag vet inte varför, men det är så. Samma sak när folk låter micron stå och pipa ett tag innan de klickar på Stop.
Iaf kommer Julia hit imorgon, och sover över. Bara för att hon inte kommer hem, eftersom sista bussen går halv sju, och hon kommer till Nynäs sju, och Benita är bortrest. Jag tyckte det kändes jätteskönt,, för jag har väl liksom samlat på mig saker att berätta, sådant jag inte kan säga i telefonen utan att hon tappar intresset.
Idag har mamma beställt biljetter till Stockholm international horseshow, bara för att hon tycker så mycket om hästar, och för att jag egentligen också gör det. Eller jag vet inte riktigt hur mitt förhållande till djuren är. Malin håller väl det vid liv, undrar om familjen Boberg ska dit i år?
Jag skrev idag! Wow, jag har inte skrivit på jättelänge, men på lunchen, som jag tog ut alldeles för tidigt, kände jag mig tillräckligt deppad för att få ner något på papper. Jag har så svårt att få ner känslor i mina noveller,, kanske jag ska skriva dagbok i ett par år och häfta ihop och skicka till ett bokförlag, lite som med Linda Skugge. Fast då kanske jag måste bli känd först. Provokation är inte en av mina svagaste sidor, inte diskussion heller. Det kanske är så jag ska börja. Det är kanske så jag har börjat. Jag undrar hur bänken mår idag, eller om regnet har förstört konsten.
Det var en bra dag på biblioteket idag.
Jag hade saker att göra hela tiden, det fanns mycket böcker att sätta tillbaka, och efter lunch gav mig Johanna en hel del uppgifter inne på hennes kontor så att jag fick vara för mig själv. Det är det bästa. Imorgon ska jag göra en massa skyltar till barnavdelningen, ska bli skönt, fast jag är inte så bra på layout. Efter mina månader på Mediagymnasiet kanske jag lärde mig något, men inte mycket. Undrar om barnen som kommer för att låna böcker bryr sig mycket..?
Jag åkte till Ruth sen. Jag träffade Jennie i Haninge, men hade ingen större lust att berätta allt för henne, det är konstigt egentligen, att jag inte kan..fast varför skulle jag det egentligen? Jag vet inte. Det kanske skulle kännas bättre. Hon såg glad ut, efter omständigheterna. Hon vill åka till stan med mig och Julia någon gång, det tycker jag låter bra.
Mötet med Ruth var en katastrof. Jag känner inte att jag skulle ha någon glädje av att gå tillbaka dit, men jag måste väl. För att kunna säga att jag har försökt.
Natten till idag, drömde jag att Julia ringde till mig. Jag satt i min säng och höll mobilen i handen, och Julia ringde. Men jag svarade inte. Jag bara satt där, och kände vibrationerna ifrån telefonen. Om och om ringde hon, men jag svarade inte.
Idag ringde Julia på riktigt, och jag svarade. Jag hatar när folk inte svarar i telefon, det gör mig stressad och ångestfull, jag vet inte varför, men det är så. Samma sak när folk låter micron stå och pipa ett tag innan de klickar på Stop.
Iaf kommer Julia hit imorgon, och sover över. Bara för att hon inte kommer hem, eftersom sista bussen går halv sju, och hon kommer till Nynäs sju, och Benita är bortrest. Jag tyckte det kändes jätteskönt,, för jag har väl liksom samlat på mig saker att berätta, sådant jag inte kan säga i telefonen utan att hon tappar intresset.
Idag har mamma beställt biljetter till Stockholm international horseshow, bara för att hon tycker så mycket om hästar, och för att jag egentligen också gör det. Eller jag vet inte riktigt hur mitt förhållande till djuren är. Malin håller väl det vid liv, undrar om familjen Boberg ska dit i år?
Jag skrev idag! Wow, jag har inte skrivit på jättelänge, men på lunchen, som jag tog ut alldeles för tidigt, kände jag mig tillräckligt deppad för att få ner något på papper. Jag har så svårt att få ner känslor i mina noveller,, kanske jag ska skriva dagbok i ett par år och häfta ihop och skicka till ett bokförlag, lite som med Linda Skugge. Fast då kanske jag måste bli känd först. Provokation är inte en av mina svagaste sidor, inte diskussion heller. Det kanske är så jag ska börja. Det är kanske så jag har börjat. Jag undrar hur bänken mår idag, eller om regnet har förstört konsten.
Kommentarer
Trackback