(Helgen)
Det blev inte riktigt som jag tänkt mig den här helgen, men att jag fortfarande försöker lägga upp planer när Julia och Anton är inblandade är ju ganska otroligt, jag borde ha lärt mig by now att det inte går att planera tillsammans med de två, de är alldeles för...Julia är mest impulsiv, Anton är mer spontan, var i skillnaden ligger får man reda ut själv.
Med det har jag inte sagt att det varit en dålig helg. Tvärtom. Men det har varit en intensiv Julia/Anton-helg.
Jag trodde att jag skulle få träffa Julia över en fika i fredags, men när jag ringde var hon hemma på Torö, och då var det ingen idé, men hon frågade om jag inte ville komma ut till henne på kvällen och äta sushi. Ävn om jag gärna hoppar över sushin, ville jag komma såklart, och det blev faktiskt första gången jag sov över hos Julia.
Jag skulle kunna sitta i timtal och bara lyssna på när Benita, Julia och Benitas vän Maria för ett samtal, och känna allt det där som inte finns att uppleva någon annanstans än just där på Torö. Molly var inte hemma, hon hade väl pappavecka, kan jag tro, det var ganska tråkigt. Fast det kanske var bra. Iaf, när jag satt där vid köksbordet och hade massor av tid att bara observera, märkte jag hur lik Julia är sin mamma. Inte till utseendet, det finns inte så många likheter där, även om Fiffi är väldigt lik Benita, och Joanna kanske. Men till sättet. Och tänkandet. Nästan skrämmande.
Det var en bra kväll hursomhelst, och följande dag gick vi upp tidigt för att kunna ta elva tåget in till stan. Det var ju dags för shoppingdagen. Anton skulle inte ha följt med först, men sedan ringde han när vi satt på tåget och undrade om han inte kunde göra det iaf. Vi gick till Myrornas på Sveavägen, som inte ligger på Sveavägen, men som räknas dit. Vi hittade världens finaste gula sjuttiotalströja, som var lite för stram över axlarna, vilket var jättesynd, men jag tror att jag måste tillbaka dit och köpa den iaf, för man kan nästan inte leva utan den.
Det bästa med Julia: ärligheten och impulsiviteten
(Det värsta med Julia: ärligheten och impulsiviteten)
Det är så skönt att veta att hon alltid säger exakt vad hon tycker, till skillnad från så många andra som jag träffat genom mina dagar.
Jag köpte ett par byxor. Fast det var ju ingen succé, för de var ju svarta, och själva uppdraget kan nästan stämplas som misslyckat, men vi ger inte upp i första taget. Det var bara så att Julia var trött redan från början, och sedan blev det ju bara värre, och det enda vi kunde göra då, det enda man någonsin kan göra, är att åka till Edenborgs. Jag tog lite mysiga dricka-te-kort till projektet.
Så bestämde Julia sig för att ta fyra-tåget hem för att kunna åka med fembussen till Torö, hämta sina handbollskläder, åka tillbaka, sova hos Anton i Sorunda, åka till matchen i Ösmo lite tidigare på söndagen.
Jag var på väg av tåget, det skulle faktiskt vara ganska skön att komma hem, äta god chokladglas,, duscha, titta på Unbreakable, men när båda två faktiskt bad mig att följa med, tänkte jag över alternativen, som jag har börjat göra på senare tid, och valde det alternativet som jag ansåg var det bästa. Jag satt kvar.
Jag kom från Gamla stan, till Centralen, till Nynäshamn, till Torö, tillbaka igen, till Sorunda, på tio kronor. Jag är ganska stolt över det faktiskt.
När jag och Anton satt kvar och väntade på att bussen skulle vända ute förbi Ankarudden, där jag aldrig varit förut, tog vi ett par solbländade bilder på utsikten, Anton som alltid klagar på digitalkameror. Men systemkameror blir mycket dyrare, och det är till och med jag som betalat filmen, så han fick inte använda den. Däremot, fick Julia en bild på Anton när vi stod och väntade på bussen till Sorunda, som jag är väldigt spänd på att se. Och nu när vi skaffat oss delad ekonomi hoppas jag att den filmen blir fortare framkallad än den Anton och Julia har kvar från i påskas.
Det var första gången jag träffade Håkan igår, och han var full. Jag tycker att det är så pinsamt, och det tyckte Anton också. Han gav sig av sedan, till någon trubadurgrej, och vi var ensamma. När Anton ätit sin middag, drog vi in en stol i badrummet och Julia klippte av mig håret och jag har väl fått någon typ av syntfrisyr. Det första Anton sa var "Oj", vilket inte var det jag behövde, men det är iaf mycket bättre än innan...När vi till slut var färdiga med det tittade vi på Tillsammans, och det är helt underbart att se den med Julia, för det blir liksom...vi reagerar på samma saker. Så åkte Anton iväg och hyrde film till oss, och kom tillbaka med Riding the bullet, jag har sett den förut, och jag tycker väldigt mycket om den, allra mest för att den är konstig. Jag älskar sånt som är konstigt. Vi fick vara ensamma där ända till elva-tolv tiden när Birgitta kom hem, och då var filmen nästan slut. Sen sov alla tre uppe på loftet som är Antons rum, som är helt underbart förutom att man inte kan stå rakt och att det inte finns något lyse knappt.
Vi fick gå upp tidigt idag för att Anton skulle vara hos sin farmor klockan tio, så vi fick ta niobussen, vilket var lite jobbigt, för jag är jättemosig nu. Vi åt varsin ungkarlsmacka och gav oss av, och jag hade ingen aning om hur de tänkt lösa dagen, men jag frågade inte heller.
Vi hoppade på Stockholmståget, och Julia hade tydligen bestämt sig för att vara hos mig tills handbollsmatchen skulle börja.
Vi hann göra ganska mycket på två timmar, först så tänkte vi ut vad som ska vara nästa steg i våran förändra världen-kampanj, och sedan gjorde vi grunden till schablonen, och ska fortsätta så fort Julia minns att ta med sin skärare. Jag tror på den här idén. Sedan gjorde Julia upp en plan om vad som ska förandras här, men vi hade ingen tid att göra något idag.
Sedan hon åkte med halv tolv-tåget har jag underhållit min lillasyster som ska ha sitt första barnkalas idag, vilket är jättejobbigt, men Gittan kommer, det är bra, jag älskar när hon kommer och mamma får någon att prata med som inte bara muttrar till svar. 
Anton stylar 
Iofs mörk bild när Julia dricker te
Haha, vet du vad? ^^
Jag har precis en sån där mössa som Anton har xD