Onsdag.
Jag kunde inte låta bli att undra varför man måste leva.
Eller varför det måste vara så jobbigt.
Jag undrar vad Benita hade sagt nu.
Det var ju bara tur att jag fick träffa Julia idag igen. Jag har träffat henne väldigt mycket i veckan, Anton också, och jag kan ju inte säga att det gör mig någonting.
Vi hade iaf inställd mattelektion i förmiddags, så jag fick sovmorgon. Skönt. Jag passade på att klippa av mig håret. Dumt, jag vet, men det går inte att ångra sig nu.
Så skrev jag klar intervjun också. Det blev inget bra, men det spelar mindre roll.
Jag och Andie avvek från engelskan. Mest för att vi inte fattade någonting. Eller jag vet inte varför. Hon är söt, men det är inte mycket mer än så.
Och, idag har jag bestämt att jag verkligen inte kan gå kvar på mediagymnasiet, jag trivs verkligen inte. Jag vill läsa sam. Jag vet! Skittråkigt, men allting jag kan tänka mig att bli utgår ifrån sam, och dessutom vill jag skriva, och vara lite neutral och träffa lite människor som inte ska vara så jävla alternativa. Det var väl det som var bra med att få prata med Julia, hon ska inte heller gå kvar, och Anton ska också krångla lite, så jag behöver inte känna mig så ensam, fast jag känner mig ensam om att absolut inte veta vad jag vill. I det syftet iaf, annars har ju Julia ganska lätt för att bli lite velig.
Hon följde med mig hem, bara för att vänta på sin mamma. Vi hann klippa av hennes hår.
Och sedan ringde Sarah. Det är nog första gången vi pratar i telefon på...väldigt länge. Det är väl inte en sådan relation, vi är väl inte sådana. Det spelar definitivt ingen roll, men lite lustigt är det.
Pappa har tagit ledigt vecka 44, så får vi se om vi kan flyga till Tromsö eller om han kommer ner istället.
Jag Julia och Anton har iaf bestämt oss för att sova i tält, för att spara åtta hundra kronor, som vi kan dricka te för istället. Tio te om dagen i fyra dagar på Edenborg. Fast vi får säga till våra föräldrar att vi sover på vandrarhem så att de håller sig lite lugna. När jag frågade mamma om jag ens fick åka till Gotland med Anton och Julia, undrade hon bara var vi skulle bo, och jag sa vandrarhem då förstås, och hon sa bara "ja, det får du väl", och det trodde jag aldrig. Inte för att hon brukar förbjuda mig att göra saker, knappast, men hon brukar ändå vilja veta saker. Det blir bra. Tre veckor kvar och jag längtar verkligen.
Jag tänkte på en grej, om jag får hoppa tillbaka till föregående ämne, att Internationella engelska gymnasiet skulle vara ganska praktiskt. I need to speak with my mother.
Vi ska anordna barnkalas på söndag, med Inez och Oskar och Ludvig och Martin och allt vad de heter. Jag hoppas att jag får plats på Odengatan då, eller vad de har tänkt att hålla till.
Eller varför det måste vara så jobbigt.
Jag undrar vad Benita hade sagt nu.
Det var ju bara tur att jag fick träffa Julia idag igen. Jag har träffat henne väldigt mycket i veckan, Anton också, och jag kan ju inte säga att det gör mig någonting.
Vi hade iaf inställd mattelektion i förmiddags, så jag fick sovmorgon. Skönt. Jag passade på att klippa av mig håret. Dumt, jag vet, men det går inte att ångra sig nu.
Så skrev jag klar intervjun också. Det blev inget bra, men det spelar mindre roll.
Jag och Andie avvek från engelskan. Mest för att vi inte fattade någonting. Eller jag vet inte varför. Hon är söt, men det är inte mycket mer än så.
Och, idag har jag bestämt att jag verkligen inte kan gå kvar på mediagymnasiet, jag trivs verkligen inte. Jag vill läsa sam. Jag vet! Skittråkigt, men allting jag kan tänka mig att bli utgår ifrån sam, och dessutom vill jag skriva, och vara lite neutral och träffa lite människor som inte ska vara så jävla alternativa. Det var väl det som var bra med att få prata med Julia, hon ska inte heller gå kvar, och Anton ska också krångla lite, så jag behöver inte känna mig så ensam, fast jag känner mig ensam om att absolut inte veta vad jag vill. I det syftet iaf, annars har ju Julia ganska lätt för att bli lite velig.
Hon följde med mig hem, bara för att vänta på sin mamma. Vi hann klippa av hennes hår.
Och sedan ringde Sarah. Det är nog första gången vi pratar i telefon på...väldigt länge. Det är väl inte en sådan relation, vi är väl inte sådana. Det spelar definitivt ingen roll, men lite lustigt är det.
Pappa har tagit ledigt vecka 44, så får vi se om vi kan flyga till Tromsö eller om han kommer ner istället.
Jag Julia och Anton har iaf bestämt oss för att sova i tält, för att spara åtta hundra kronor, som vi kan dricka te för istället. Tio te om dagen i fyra dagar på Edenborg. Fast vi får säga till våra föräldrar att vi sover på vandrarhem så att de håller sig lite lugna. När jag frågade mamma om jag ens fick åka till Gotland med Anton och Julia, undrade hon bara var vi skulle bo, och jag sa vandrarhem då förstås, och hon sa bara "ja, det får du väl", och det trodde jag aldrig. Inte för att hon brukar förbjuda mig att göra saker, knappast, men hon brukar ändå vilja veta saker. Det blir bra. Tre veckor kvar och jag längtar verkligen.
Jag tänkte på en grej, om jag får hoppa tillbaka till föregående ämne, att Internationella engelska gymnasiet skulle vara ganska praktiskt. I need to speak with my mother.
Vi ska anordna barnkalas på söndag, med Inez och Oskar och Ludvig och Martin och allt vad de heter. Jag hoppas att jag får plats på Odengatan då, eller vad de har tänkt att hålla till.
Kommentarer
Trackback