Räkna inte med mig.
Klockan åtta i morse stod jag i hallen och knöt skorna.
Då frågar mamma var jag ska, förstås. Och jag häver ur mig att jag ska träffa Julia.
Men går inte Julia i skolan?
Jag hittar snabbt på en ursäkt i hennes ställe och skyndar ut genom dörren.
Anton sitter också på tåget, det var inte meningen, det bara blev så. Jag är förberedd.
Jag följer med Julia till skolan, men vi stannar inte länge. Sedan åker vi till stadshuset. Julia hade verkligen inte trott att det skulle finnas bevakning där, men självklart spatserade det runt en säkerhetsvakt bland statyerna. Vad tror dem? Att vi ska försöka stjäla August Strindberg? Vi väntar tills vakten är i andra sidan av parken, och Julia låtsas vara väldigt intresserad av omgiviningen [det är nästan som telefonsex], medan jag dekorerar August lite. Ragnar-vad-han-nu-heter som ritade stadshuset blev också fin. Sedan fotograferade vi träden och tog bussen till Gamla stan, och satte oss på Edenborg, förstås.
Anton kom efter en liten stund, och vi satt på caféet i över tre timmar och drack te och choklad och planerade Gotland lite, planerade framtiden lite.
Julia blev sugen på att baka kanelbullar. Det var väl för att hon var hungrig, och jag tyckte inte att det lät som någon bra idé, för samarbetet mellan oss tre... nej, jag var skeptisk från början och så gick det som det gick också. Först åt vi tortellini och Julia blev otroligt glad över Million dollar hotel-skivan jag bränt åt henne (otroligt bra låtar, det med text till^^), vilket var väldigt bra.
Sedan gick jag och Anton och handlade ingredienser, det blev jag som betalade, det är oftast bara jag som har pengar. Men visst, Anton drar av lite från semesteravgiften.
För det första är Anton tonårskille. Bara det säger att det skulle gå dåligt. Att Julia dessutom är inne i en intensiv period där hon tar avstånd (så gott man kan antar jag, om man har pojkvän) från killar och män och pappor och allt som har med dem att göra.
Nej, stämningen blev lite pressad. Fast visst, vi hade rätt kul. Jag skulle tagit bilder, jag visste det.
Tjugo över fyra kommer vi på att vi bara har en timme på oss. Då har degen hunnit jäsa precis, och vi får stressa som fan, och det räcker ändå inte, bullar blir mest deg, och dessutom hade vi inget pärlsocker, och vi slänger ner dem i en Willys-påse och springer till tåget.
Jag kommer med all sannorlikhet må ordentligt illa snart, på grund av all bulldeg jag satt i mig, tack vare att bullarna inte var färdiggräddade.
I Trångsund får vi reda på att tåget är försenat, och att vi kommer få åka ersättningsbuss från Västerhaninge. Mellan Trångsund och Västerhaninge, tar det tjugo minuter att åka. När vi kommer fram till Västerhaninge står det ingen ersättningsbuss och väntar på oss. Dessutom kommer det ingen ersättningsbuss på hela tiden vi står där och fryser. Julia missar sista bussen hem medan vi står på en perrong i Västerhaninge och väntar på en buss som inte tänker dyka upp. Vi och alla andra tar nästa tåg istället, och Julia ägnar hela resan åt att prata med SL's kundservice, som inte kan säga mer än "Jag är ledsen", som om det skulle hjälpa när Julia inte har några pengar att åka taxi för, och en mamma som inte är att få tag på.
Jag spelar London underground i mitt huvud. Jag hatar egentligen sådana låtar, men den hjälper otroligt bra när man är otroligt arg på SL.
Joakim har fått sina filmer från Discshop idag, imorgon ska jag väl vara hemma och titta på dem. Det låter som en bra plan. Men vi har inget falu rågrut hemma. Jag känner mig handikappad utan Falu rågrut, jag kan inte använda min dyra extra lagarade grevéost, inte min smältost, inte min salami. Jag har ingenting att äta till frukost. Eller..? Jo! Jag har russinbullar. Tack Gud.
Micke är inte allergisk mot pälsdjur. Över huvudtaget. Vi kanske ska köpa katt. Vi kanske ska köpa hund. Goda nyheter, men kanske mest jobbiga nyheter. Om Micke aldrig var allergisk, behövde vi aldrig ha givit bort Cajsa och Taxi. Jag har förlorat två katter, helt i onödan. Det känns rätt tungt, ja.
Jag har fått tid hos en socionom. Men tiden kanske inte är idealisk, eftersom den infaller den dagen jag börjar som praktikant. Vi får se. Men jag har iaf kommit fram i kön, det känns bra.
Jag räknar skratt, jag ser inte ett enda.
Vad tänker du på?
Då frågar mamma var jag ska, förstås. Och jag häver ur mig att jag ska träffa Julia.
Men går inte Julia i skolan?
Jag hittar snabbt på en ursäkt i hennes ställe och skyndar ut genom dörren.
Anton sitter också på tåget, det var inte meningen, det bara blev så. Jag är förberedd.
Jag följer med Julia till skolan, men vi stannar inte länge. Sedan åker vi till stadshuset. Julia hade verkligen inte trott att det skulle finnas bevakning där, men självklart spatserade det runt en säkerhetsvakt bland statyerna. Vad tror dem? Att vi ska försöka stjäla August Strindberg? Vi väntar tills vakten är i andra sidan av parken, och Julia låtsas vara väldigt intresserad av omgiviningen [det är nästan som telefonsex], medan jag dekorerar August lite. Ragnar-vad-han-nu-heter som ritade stadshuset blev också fin. Sedan fotograferade vi träden och tog bussen till Gamla stan, och satte oss på Edenborg, förstås.
Anton kom efter en liten stund, och vi satt på caféet i över tre timmar och drack te och choklad och planerade Gotland lite, planerade framtiden lite.
Julia blev sugen på att baka kanelbullar. Det var väl för att hon var hungrig, och jag tyckte inte att det lät som någon bra idé, för samarbetet mellan oss tre... nej, jag var skeptisk från början och så gick det som det gick också. Först åt vi tortellini och Julia blev otroligt glad över Million dollar hotel-skivan jag bränt åt henne (otroligt bra låtar, det med text till^^), vilket var väldigt bra.
Sedan gick jag och Anton och handlade ingredienser, det blev jag som betalade, det är oftast bara jag som har pengar. Men visst, Anton drar av lite från semesteravgiften.
För det första är Anton tonårskille. Bara det säger att det skulle gå dåligt. Att Julia dessutom är inne i en intensiv period där hon tar avstånd (så gott man kan antar jag, om man har pojkvän) från killar och män och pappor och allt som har med dem att göra.
Nej, stämningen blev lite pressad. Fast visst, vi hade rätt kul. Jag skulle tagit bilder, jag visste det.
Tjugo över fyra kommer vi på att vi bara har en timme på oss. Då har degen hunnit jäsa precis, och vi får stressa som fan, och det räcker ändå inte, bullar blir mest deg, och dessutom hade vi inget pärlsocker, och vi slänger ner dem i en Willys-påse och springer till tåget.
Jag kommer med all sannorlikhet må ordentligt illa snart, på grund av all bulldeg jag satt i mig, tack vare att bullarna inte var färdiggräddade.
I Trångsund får vi reda på att tåget är försenat, och att vi kommer få åka ersättningsbuss från Västerhaninge. Mellan Trångsund och Västerhaninge, tar det tjugo minuter att åka. När vi kommer fram till Västerhaninge står det ingen ersättningsbuss och väntar på oss. Dessutom kommer det ingen ersättningsbuss på hela tiden vi står där och fryser. Julia missar sista bussen hem medan vi står på en perrong i Västerhaninge och väntar på en buss som inte tänker dyka upp. Vi och alla andra tar nästa tåg istället, och Julia ägnar hela resan åt att prata med SL's kundservice, som inte kan säga mer än "Jag är ledsen", som om det skulle hjälpa när Julia inte har några pengar att åka taxi för, och en mamma som inte är att få tag på.
Jag spelar London underground i mitt huvud. Jag hatar egentligen sådana låtar, men den hjälper otroligt bra när man är otroligt arg på SL.
Joakim har fått sina filmer från Discshop idag, imorgon ska jag väl vara hemma och titta på dem. Det låter som en bra plan. Men vi har inget falu rågrut hemma. Jag känner mig handikappad utan Falu rågrut, jag kan inte använda min dyra extra lagarade grevéost, inte min smältost, inte min salami. Jag har ingenting att äta till frukost. Eller..? Jo! Jag har russinbullar. Tack Gud.
Micke är inte allergisk mot pälsdjur. Över huvudtaget. Vi kanske ska köpa katt. Vi kanske ska köpa hund. Goda nyheter, men kanske mest jobbiga nyheter. Om Micke aldrig var allergisk, behövde vi aldrig ha givit bort Cajsa och Taxi. Jag har förlorat två katter, helt i onödan. Det känns rätt tungt, ja.
Jag har fått tid hos en socionom. Men tiden kanske inte är idealisk, eftersom den infaller den dagen jag börjar som praktikant. Vi får se. Men jag har iaf kommit fram i kön, det känns bra.
Jag räknar skratt, jag ser inte ett enda.
Vad tänker du på?
Kommentarer
Postat av: Pim
Jag tänker på... dig. Och på hur gott det är med kanelbullsdeg ^^
Trackback