Tisdag.

Okej. Två nätter i rad har jag haft svårt att somna, och sedan har jag vaknat tidig morgon (runt fyra) och verkligen inte kunnat somna om. Jag hatar det. Jag är jättetrött, har varit hela dagen, så det har inte blivit så mycket plocka undan idag, mest rensa ur skrivbordet, och kollat igenom lite papper.
Imorgon måste jag träffa Julia. Jag lider av Julia-abstinens just nu. Iofs träffade jag henne i söndags, väldigt otippat, när jag var på väg hem ifrån Sarah, men då var jag inte direkt Julia-förberedd. Imorgon kommer jag att vara det.
Hon ska ta med sig rosetterna, och jag tar med mig pengar, så kan vi köpa målarfärg, om vi har någon inspiration, så att vi kan göra...jag vet inte. Pappa-grejen behöver en...jag hatar att tappa ord, men jag minns inte vad det heter, något på S, tror jag. Vi får se, i vilket fall.
Nej, tiden står stilla, och i morse frågade jag mig själv varför jag inte läser mer än det jag gör, och jag vet inte! Jag ska börja läsa alla mina vakna timmar, så att bokhögen på nattduksbordet minskar.
På tal om böcker har jag fått praktikplatsen på biblioteket! Yes! Jag ska dit på fredag och blir informerad om vad som gäller, ska jobba sex timmar. Sarah började sin praktik idag, jag kanske borde ringa och prata med henne?
Joakim hämtar ut sina filmer imorgon, det betyder att jag har väldigt mycket att se om jag råkar få tråkigt dessa dagar innan vi åker till Gotland. Sedan, efter lovet, är det slut på mina lediga dagar, fram till jul, och efter jul fortsätter praktiken till sommaren, och efter sommaren...skola igen. Jag orkar inte tänka på det, orkar inte tänka på vad Sanna, Nora och Tamara tycker. Försöker fokusera på vad jag behöver, men det är svårt eftersom det väcker motstånd överallt ifrån. Nej, jag har fortfarande inte sagt något till pappa.
Jag önskar att jag var kreativ och initiativtagande. Jag känner för att klippa av håret ännu mer, men med tanke på att jag ska ut på stan imorgon kanske det inte är någon god idé.
Hälften av skivan jag bränner till Julia är klar. Jag har sendrag, jag är hungrig. Det är mörkt ute, det är så vackert. Jag skulle vilja gå ut och drunka i det, men jag kan inte förmå mig, jag vågar väl inte. Vad jag är rädd för vet jag inte riktigt, men jag vet, åtminstone, att det finns en hel del att vara rädd för. Jag har inte lärt mig det den hårda vägen, och det är väl inte heller något jag önskar göra. Jag skulle vilja ta del av någonting som är trovärdigt.
Jag känner hur jag börjar förlora mig själv, det är lika bra jag slutar här, och skriver igen någon annan dag när jag har något att berätta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback