Fredag.
Okej, fredag igen.
Har inte känts som fredag. Jag vet inte varför dagarna aldrig känns rätt.
Jag har bara haft en lektion idag - mediekunskap, och jag gjorde ingenting, vilket mest berodde på att både Andrea och Lee var alldeles för trötta respektive hungriga. Kanske låter konstigt, men det är logiskt för mig.
Har alltså pratat med Lee för första gången in real life idag, och hon verkar otroligt konstig. Inte dåligt dåligt konstig, men jag vet inte heller om hon är bra konstig. Ni kanske känner typen, sådana där som har dejtat Håkan Hellströms basist och har en italiensk pappa som bor i Australien. Inget fel i det, självklart, jag bara.. Jag känner typen. [Lidingö.]
Förresten är Lee tjejen med de fina ögonen som jag såg första dagen, och jag har inte ändrat mig angående det.
Så, nu är jag hemma igen. Jag är faktiskt stolt över mig själv, eftersom jag överlevt två dagar på ett batteristreck på mp3:n, och istället för att lyssna på musik på tåget ägnat mig åt något nyttigare som att läsa. Iofs vet jag inte om en självmordsbok är det bästa när man är deprimerad, fast jag vet inte om A long way down är klassad som självmordsbok, de tar ju faktiskt inte livet av sig någon av dem, även om alla fyra skulle vilja^^
Jag har inte så mycket att skriva om idag, måste jag påstå. Jag har inte känt så mycket, inte tänkt så mycket, och det har inte hänt så mycket. Förutom att jag upptäckte att Tammy har ett otroligt gällt skratt, vilket är ganska pinsamt, när man går på T-centralen, där det dessutom ekar lite grann. Det var ju dessutom ingenting särskilt roligt hon skrattade åt. Jaja, världen är full av sådana folk man måste skämmas för. Haha,, men varför gör man det egentligen? Det ska jag verkligen sluta med.
Ringde till Julia från Andrea's mobil och lovade att ringa tillbaka runt fyra, men hennes mobil säger alltid till mig att abonnenten inte kan nås, och jag blir galen, jag hatar det. Jag skickade ett SMS istället, och hoppas att hon har fått det, annars blir det väldigt jobbigt, eftersom vi egentligen skulle träffas, men jag kan inte, då jag måste köpa något till min bror, som fyller år imorgon. Så, jag hoppas på att få träffa Julia, och kanske Anton, på söndag istället. Jag har inte pratat med dem på en vecka^^
Och, på tal om veckor, idag är det bara en vecka kvar tills Sarah kommer. Wiie :)
Har inte så mycket mer att delge, förutom att min bläckpenna lade av mitt i min inspirationsrusning, vilket var väldigt, väldigt irriterande. Jag hatar gratispennor. Jag ska köpa mig en riktig penna....
Lite fler låtar med Counting crows, Love and addiction är fortfarande favoriten, men jag ryser när jag hör Shallow days, jag fattar inte hur de lyckas så underbart med allting. Har även skivan från bandet som CC-sångaren Adam, och CC-bassisten, som jag glömt namnet på, tillhörde innan CC, The Himalayans, de är inte lika bra, inte ens nästan, mest för att musiken känns så rörig. Fast Ordinary Superman, och deras version av Round here, de var faktiskt de som gjorde den först. Ja,, jag har tänkt att bli Counting crows-fanatiker. Och jag har inte en enda fysisk skiva. Bra början.
Klockan är bara tio, och det känns som om det är jättesent, jag är jättetrött av ingen anledning alls. Förut att det är fredag, och förutom att trötthet är ett känt symptom.
Imorgon lördag, är det en andra inspark, skulle kunna kallas en vanlig fest som de äldre eleverna har fixat. Och nej, jag ska inte gå, fast Andie snackar mycket om det, om att hon är för rädd eller för nyfiken, och jag vet inte om hon ska gå eller inte. Och så här, jag tycker om Andrea, men jag tycker inte om att hon hela tiden söker sig till.. helheten. Alla gör det. Därför var det så skönt att träffa Lee idag ["Men de har ju inga krav på livet"], därför hade jag velat träffa Julia, och därför längtar jag till Sarah kommer. För att jag behöver sådana människor omkring mig. [Och det är väl därför jag är rädd att förlora kontakten med Pim, skulle jag anta.]
Imorgon fyller min kära bror sjutton år, och vi har köpt presenter till honom idag, och jag hoppas han blir nöjd.. Jag orkar inte koncentrera mig på den här texten längre. Jag borde skriva om regnet, men jag orkar inte, kan inte. Däremot kan jag skriva om månen, jag tänker alltid på Sarah när det blir fullmåne, det är väl något hon sa, något hon gjorde. Jag minns inte. Men jag älskar fullmånen. Inte för att man sover särskilt bra under sådana nätter, men den är vacker att se på, och det är väl det relevanta just nu. Förresten vet jag inte ens om det är fullmåne idag. Det ser så ut, men jag är dålig på att se sådant, måste jag påstå. Iaf, en ljuspunkt från en mörk himmel. Ett bra exempel att använda till någon bildlig jämförelse.
Nu ska jag försöka catch sleep och imorgon ska jag städa upp lite här.