Lördag.
Nyss hemkommen från Norrköping. Det finns inte så mycket att säga om den trippen.
Pappa reser idag. Jag har ingen aning om när jag träffar honom nästa gång. Kanske till höstlovet, kanske till jul. Kanske inte. Vi får se, säger han. Det är inte mycket jag kan göra åt det.
Som vanligt mår jag obra, så där trött och jobbig. Jag är alltid så här, jag måste verkligen göra något åt det snart, för jag orkar inte leva så här länge till. Just nu skulle jag kunna göra tusen andra saker än att sitta här. Titta på film med Johan, Daniel och Joakim till exempel. Eller ringa Julia, som jag faktiskt har lovat, om vad vi ska göra imorgon. Men jag orkar inte. Så det blir att jag sitter här, vilket kommer att leda till att jag slösar bort hela mitt liv, sitter framför datorn och blir så där fet och mysig så att jag måste lyftas ut genoom fönstret med lyftkran eller nåt. I see the light.
Jag orkar inte ens lyssna på musik. Det är bara en låt jag står ut med just nu, Superman [FfF], som jag spelar om och om och om.
Min bror fyller år om en vecka, och jag vet inte vad jag ska köpa eller för vilka pengar, och på liknande sätt förvandlas allt som skulle kunna vara något trevligt, till stress- och orosmoment i min vardag. Jag tror att jag ska skriva ett brev till Peter någon dag, som han bad mig om, som jag sa att jag skulle göra, som en bekräftelse på överlevnad. Bara det att jag vet inte vad jag ska skriva. Helst något kort och sammanfattande fast samtidigt personligt. Jag kanske får jobba på det.
Det känns inte om att det är lördag idag [jag tror att det känns som söndag], det kändes inte som fredag igår, jag håller inte i sär dagarna, eller känslorna, eller tankarna. Jag känner mig som en enda stor röra, och jag vet inte alls var jag ska börja att ta tag i det, i vilken ände.
Jag tror att jag ringer Julia nu, och hoppas på att det löser åtminstone någonting.
[Abonenten du söker kan inte nås för tillfället. Var god att försök igen.]
I do hate this--
Pappa reser idag. Jag har ingen aning om när jag träffar honom nästa gång. Kanske till höstlovet, kanske till jul. Kanske inte. Vi får se, säger han. Det är inte mycket jag kan göra åt det.
Som vanligt mår jag obra, så där trött och jobbig. Jag är alltid så här, jag måste verkligen göra något åt det snart, för jag orkar inte leva så här länge till. Just nu skulle jag kunna göra tusen andra saker än att sitta här. Titta på film med Johan, Daniel och Joakim till exempel. Eller ringa Julia, som jag faktiskt har lovat, om vad vi ska göra imorgon. Men jag orkar inte. Så det blir att jag sitter här, vilket kommer att leda till att jag slösar bort hela mitt liv, sitter framför datorn och blir så där fet och mysig så att jag måste lyftas ut genoom fönstret med lyftkran eller nåt. I see the light.
Jag orkar inte ens lyssna på musik. Det är bara en låt jag står ut med just nu, Superman [FfF], som jag spelar om och om och om.
Min bror fyller år om en vecka, och jag vet inte vad jag ska köpa eller för vilka pengar, och på liknande sätt förvandlas allt som skulle kunna vara något trevligt, till stress- och orosmoment i min vardag. Jag tror att jag ska skriva ett brev till Peter någon dag, som han bad mig om, som jag sa att jag skulle göra, som en bekräftelse på överlevnad. Bara det att jag vet inte vad jag ska skriva. Helst något kort och sammanfattande fast samtidigt personligt. Jag kanske får jobba på det.
Det känns inte om att det är lördag idag [jag tror att det känns som söndag], det kändes inte som fredag igår, jag håller inte i sär dagarna, eller känslorna, eller tankarna. Jag känner mig som en enda stor röra, och jag vet inte alls var jag ska börja att ta tag i det, i vilken ände.
Jag tror att jag ringer Julia nu, och hoppas på att det löser åtminstone någonting.
[Abonenten du söker kan inte nås för tillfället. Var god att försök igen.]
I do hate this--
Kommentarer
Trackback