Söndag.
Så har ännu en söndag förflutit. Sakta sakta.
Jag ringde till Julia i förmiddags men hon hade inte tid med mig, och det hade jag inte heller förväntat.
Egentligen borde jag ha städat här inne, men det har jag inte orkat. Snart måste jag dock, verkligen, så här har det aldrig sett ut här. Dessutom kommer ju Sarah på fredag. Tur att jag slutar tidigt på fredagar.
När jag kom ner till det stora huset efter uppvaknandet och morgonduschen stod Micke och mamma (och Emma) och bakade äppelkakor, och så borde alla söndagar börja, med kaneldoft. Jag ska nog införa den lagen, faktiskt.
Jag har suttit framför datorn mest hela dagen. Det blir så. Jag är för trött och för fantasilös för att någonsin göra något annat. Lite senare på eftermiddagen samlade jag faktiskt ihop mig själv och gick ner och titta på film, As good as it gets, eller Livet från den ljusa sidan, men jag tycker så bra om den engelska titeln, då det är precis så han säger när han passerar väntrummet till psykologen, den bästa repliken i hela filmen. Dock är jag nöjd med den svenska översättningen för en gång skull, mest för att Jack spelar Bright side of life på sitt piano. Det är synd att jag har svårt för Helen Hunt, annars hade jag nog tyckt bättre om den här filmen. Ännu bättre.
Iofs var det lite svårt att koncentrera sig på slutet, när Emma kom hem från ett besök hos sin farfar som fyller år idag. Grattis Lennart^^
JAG HATAR ATT SLÖSA BORT TID.
Alla tomma dagarna här gör mig så frustrerad, och jag var på väg att åka någonstans i förmiddags, men det blir liksom..jag har ingenstans att ta vägen. Jag hade åkt till biblioteket, en fristad, om det bara varit öppet. Jaa,, jag blev faktiskt sugen på att läsa idag, fast jag gjorde det aldrig, men bara det känns som ett framsteg.
Lyssnar ännu mer på Motion city soundtrack, kommer på mig själv att önska mig pengar, även då jag vet att jag har en del sparpengar, och jag vet inte varför jag inte bara spenderar dem på det jag vill ha. Kanske för att jag försöker ta avstånd från min samhällsroll som tacksam konsument, kanske för att jag har gått i den fällan som Peter alltid sa att jag skulle. "Ni kämpar så mycket för att vara oförutsägbara, att det gör er otroligt förutsägbara." Jag kunde hata hans sanningar så otroligt mycket ibland.
Btw älskar jag att Justin Pierre, sångaren i MCS, lider av ADHD, för det speglar sig i musiken, och jag tänker på..jag vet inte vad jag tänker på, bara det att det blir så laddat med allt möjligt, glädje och frustration och känslor överhuvudtaget, och allting bara exploderar.
Och ja, någon gång i mitt liv ska jag sluta tjata om samma saker sjuttio gånger.
[Feel like rain <3]
Jag ringde till Julia i förmiddags men hon hade inte tid med mig, och det hade jag inte heller förväntat.
Egentligen borde jag ha städat här inne, men det har jag inte orkat. Snart måste jag dock, verkligen, så här har det aldrig sett ut här. Dessutom kommer ju Sarah på fredag. Tur att jag slutar tidigt på fredagar.
När jag kom ner till det stora huset efter uppvaknandet och morgonduschen stod Micke och mamma (och Emma) och bakade äppelkakor, och så borde alla söndagar börja, med kaneldoft. Jag ska nog införa den lagen, faktiskt.
Jag har suttit framför datorn mest hela dagen. Det blir så. Jag är för trött och för fantasilös för att någonsin göra något annat. Lite senare på eftermiddagen samlade jag faktiskt ihop mig själv och gick ner och titta på film, As good as it gets, eller Livet från den ljusa sidan, men jag tycker så bra om den engelska titeln, då det är precis så han säger när han passerar väntrummet till psykologen, den bästa repliken i hela filmen. Dock är jag nöjd med den svenska översättningen för en gång skull, mest för att Jack spelar Bright side of life på sitt piano. Det är synd att jag har svårt för Helen Hunt, annars hade jag nog tyckt bättre om den här filmen. Ännu bättre.
Iofs var det lite svårt att koncentrera sig på slutet, när Emma kom hem från ett besök hos sin farfar som fyller år idag. Grattis Lennart^^
JAG HATAR ATT SLÖSA BORT TID.
Alla tomma dagarna här gör mig så frustrerad, och jag var på väg att åka någonstans i förmiddags, men det blir liksom..jag har ingenstans att ta vägen. Jag hade åkt till biblioteket, en fristad, om det bara varit öppet. Jaa,, jag blev faktiskt sugen på att läsa idag, fast jag gjorde det aldrig, men bara det känns som ett framsteg.
Lyssnar ännu mer på Motion city soundtrack, kommer på mig själv att önska mig pengar, även då jag vet att jag har en del sparpengar, och jag vet inte varför jag inte bara spenderar dem på det jag vill ha. Kanske för att jag försöker ta avstånd från min samhällsroll som tacksam konsument, kanske för att jag har gått i den fällan som Peter alltid sa att jag skulle. "Ni kämpar så mycket för att vara oförutsägbara, att det gör er otroligt förutsägbara." Jag kunde hata hans sanningar så otroligt mycket ibland.
Btw älskar jag att Justin Pierre, sångaren i MCS, lider av ADHD, för det speglar sig i musiken, och jag tänker på..jag vet inte vad jag tänker på, bara det att det blir så laddat med allt möjligt, glädje och frustration och känslor överhuvudtaget, och allting bara exploderar.
Och ja, någon gång i mitt liv ska jag sluta tjata om samma saker sjuttio gånger.
[Feel like rain <3]
Kommentarer
Trackback