Torsdag.
Antidrogdag.
Fick lite smått panik när Andie hörde av sig igår med beskedet att hon blivit för sjuk för att komma idag.
Då var det både bra och dåligt att vi hade tagit oss an ansvaret om Lilla monstret Anna. Bra för att hon gav mig ett skäl att gå till skolan, annars hade jag stannat hemma och fått frånvaro. Dåligt för att hon i stort sett gav mig en anledning att tvinga mig själv till skolan, när jag kunde ha fått vara hemma och vila upp mig lite utan att missa något.
Fast det var nog bra att jag gick, tror jag.
Filmen i Nacka gymnasiets aula var lite jobbig, eftersom jag tycker att det är lite ångestframkallande att folk måste dö hela tiden, men den var inte gråtjobbig, som en del andra tjejer verkade tycka.
Sedan var det bara att gå i regnet, tillbaka till våran egen skola. Åt lunch direkt, fick lite ångest eftersom jag var ensam om att äta, jag och mat är inte den bästa kombination, vilket jag inte vet anledningen till. Skönt att få sitta i kafeterian och äta, istället för att hänga med Tammy till McDonald's, dels för att jag lovat mig själv att aldrig mer gå dit, dels för att Tammy är lite.. märklig.. Eller,, hon är en sådan där som jag inte står ut med, en sån där som ska veta ALLT hela tiden, så där som fyraåringar är, ungefär. "Vad skriver du?" "Vad ska du göra nu?" "Vaddå, bor inte dina föräldrar tillsammans? Varför inte?"
Sedan, den första aktiviteten. Tomas. Helt underbar på att föreläsa, och en cool person, han var någon slags blandning av Peter Karlsson och Michael Nyqvist som Rolf i Tillsammans [två personer jag känner stark sympati för].
Andra aktiviteten var inte lika underhållande, men det var nog inte den vilsna polisens fel lika mycket som det var de dryga treornas fel. Man kan tröttna på fnittriga besserwisser-treor ganska fort, ska jag tala om. "Hallå, det är visst 18-års gräns på typ hälften av alla ställen på Stureplan!" Jag har ingen förståelse för folk som inte har vettigare saker för sig än att hålla reda på sådana saker. De har inte ens fyllt arton.
Det är torsdag idag, men det känns som något annat, något mycket tråkigare, typ tisdag. Det känns alltid som att det är tisdag, jag förstår inte varför, det är ganska jobbigt då man blir en aning förvirrad, även om det är lite bra också eftersom man kan överraska sig själv positivt. Imorgon har vi bara en lektion, och då kan jag spara min rikskupong^^
Igår var Idol i Falun, jag såg Giesela, och den där killen som sjöng på Hedens tvåhundraårsjubileum, och så Sarahs musiklärare, även om jag inte träffat honom personligen. Coolt :)
Har precis gjort klart mitt collage över Nynäshamn, det blev inte lika snyggt som jag ville, men jag har iaf en tanke bakom det, ifall det är så att vi ska prata om dem.
Så började jag läsa A long way down idag, Fallhöjd på engelska. Jag har haft en Nick Hornby-abstinens ett tag nu, har inte läst honom sedan mars, då jag läste Om en pojke för femte gången. Dock längtar jag inte längre efter Om en pojke, förutom då och då när jag kan bli sugen på att se filmen. Jag tror inte att jag ska läsa den så många fler gånger, då mer slitage riskerar leda till direkt ogillande. Vilket jag inte vill riskera. Så jag får börja slita på Fallhöjd istället, otroligt mysig bok det också, och det gladde mig en del när jag fick reda på att Andrea också läst en del Nick Hornby och faktiskt tycker om det. Det finns alltså folk som förstår och uppskattar ironi.
Ska väl ner och se Idol nu, kan inte hjälpa att jag roas av det..