I'm talking to the ceiling

Torsdagar kan inte bli bra. Det bara är så.
Jag kom för tidigt till bussen i morse. Jag visste om det, egentligen visste jag om det, men tunnelbanan kändes inte som något alternativ idag, jag hade glömt att ta med mig kollegieblocket. Det är svårt att fördriva tid utan det.
Som tur var träffade jag Lilo på bussen. She's just one of these who makes me nervous. Jag har så svårt att prata då. Men iaf, vi hittade en varsin dator, stod där i en halvtimme, tills lektionen skulle börja, då Andie anslöt till truppen, och jag har nästan börjat tycka att det är jobbigt att träffa henne, just på grund av de här likheterna med Malin, för helt seriöst, de är nästan precis likadana i sättet. Malin i 'alternativ' tappning.
Svenskan var rätt kul. Jag menar, jag älskar att skriva, och jag blev nöjd med min beskrivning över Samsö, och jag längtar tillbaka dit jättemycket ibland, som idag, för allting var helt underbart där. Min trista svensklärare Agneta tycker också att jag skriver bra, så jag jobbar med att försöka få upp självförtroendet den vägen.
Vi åt lunch i caféterian. Stressig miljö, samma känsla som i en matsal, och Andie är alltid stressad, och Anna började mycket tidigare än oss, och hon ville ha sällskap. Vad är det med folk och verkligen inte klara sig ensamma i ens fem minuter, jag fattar inte.
Arbetssätt och lärande. Bara smaka på det. Arbetssätt och lärande. Marie-Louise, en lärare jag hade en period på lågstadiet, uppmanade oss alltid att smaka på orden. AoL är ett riktigt riktigt grått och dammigt ord.
Idag skulle vi se på Döda poeters sällskap, och jag blev helt chockad, när bara tre och en halv redan sett den, för det är ett otroligt inoriginelt val av film att visa i skolor. Jag tycker om den filmen ganska mycket, det är så typiskt mig att göra det, men jag har sett den typ fyra gånger, eller kanske tre, och jag hatar att se film i skolan, och jag hatar att analysera filmer, och jag hatar att analysera filmer man tycker om, särskilt när man är trött.
En av de sista scenerna i filmen, direkt efter att Neil tagit livet av sig, föreställer Niels vänner ute på skolgården. Det är snö, säkert en halvmeter, allting är vitt, och allting är totalt tyst. Snön dämpar alla ljuden, stannar av världen. Efter att Todd kräkts och gråtit, där mitt i snön, mitt på skolgården, bryter han tystnaden ytterligare och försöker ta sig fram genom snön, över den hala marken, han skriker, han får flocken med fåglar att lyfta ifrån marken. Det är nog första gången på väldigt väldigt länge jag faktiskt längtat efter vintern, när filmen var slut kunde jag bara tänka att jag absolut inte ville ut i solen igen, jag ville inte ha den där värmen, jag hatar den. Nu vill jag bara att hösten ska komma, för att sedan övergå i vinter. I januari kommer jag verkligen inte förstå att jag kunde skriva det här. Men sommaren är verkligen inte min årstid.
Iaf var diskussionen efteråt helt värdelös. Jag är alltid trött på torsdagar, och det är klart att jag blir ännu tröttare av att se på film, så jag var otroligt trött när Agneta tvingade oss att tänka, men Lilo och Andie och jag slösade tiden med annat. Det blir lätt så.
Pendeltågsresor på torsdagar är en direkt plåga. I regel får jag alltid huvudvärk när jag blir trött, och när jag har huvudvärk står jag inte ut med oljud, och på pendeltåg är det i regel aldrig tyst. Mannen framför mig satt och hostade, och det är sånt som verkligen stör mig när jag är på det humöret. Jag orkade inte lyssna på musik, orkade verkligen inte läsa, kunde inte skriva, men skulle inte orkat det heller om jag hade möjlighet, och då återstår bara att sitta och stirra framför mig, och vid de tillfällena känner jag mig som en otroligt känslig soundrecorder och alla ljuden får mig att vilja gå i sjuhundra bitar.
Så, när jag kom hem orkade jag inte engagera mig i Emma, vilket hon verkade ta personligt, men som tur var kom Micke ganska snart.
Och sedan dess och fram tills bara för en stund sedan har jag jobbat på mitt tävlingsbidrag, och jag är verkligen inte nöjd, men idag är sista dagen, så jag var tvungen att rafsa ihop ett slut och klicka på 'skicka'. Så, nu är det gjort. Skönt. Jag har fortfarande inte gjort mediakunskapsuppgiften,, vilket är väldigt dumt. Hoppas vi får göra ngt roligt imorgon, jag orkar inte ha tråkigt. Fast bara att jag inte träffar Nora, Sabina och Sophia på varken torsdagar eller fredagar är tråkigt. I need something else to think about than just all the problems of mine.
Fast allting känns ändå helt okej idag, eftersom jag vet att Sarah kommer imorgon. Tur att jag slutar tidigt, och tur att hon kommer sent, i det avseendet att jag inte hunnit/orkat städa ännu. Och det behövs verkligen. Jag skäms lite, men jag har aldrig någon kraft över. Salme har inte svarat på mitt meddelande än, hon kanske inte har för avsikt att göra det heller, jag hoppas att Kajetan shows some mercy.
Nu, ska jag gå och titta på Svampbob.