I'm talking to the ceiling

Idag har det hänt massor med saker.
För det första var Inger och hälsade på.
Underbara Inger. Ni kanske minns henne. Hon jobbade på biblioteket till december förra året, nu har hon flyttat till strax utanför Borås. Hennes blotta närvaro gjorde mig glad, hon blev min favorit direkt när jag började praktiken, och jag hatade att hon flyttade.
Inger bjöd på tårta, massiv chokladtårta som man knappt orkade sig igenom. Men så har vi inte fått fikabröd på flera dagar. "Så kan man ju låta bli och äta något sånt här ett tag. En dag eller kanske två" sa Inger, och var precis som vanligt.
Förmiddagsuppgifterna var som vanligt, det kommer aldrig att förändras, därför tog jag fram mitt kollegieblock och tränade på signum istället, för det har jag inte gjort på jättelänge. Kanske för att det är jättetråkigt.
Eftersom jag hade tråkigt tog jag lunch klockan elva, men jag var inte hungrig eftersom jag ätit en hel bit chokladtårta, men jag behövde en paus, och jag satte mig i fikarummet med kyckling och vatten och en bok.
Jag läser alldeles för sällan (men jag har fortfarande läst över tjugo böcker i år, vilket är mer än det har varit veckor, vilket betyder att jag har läst mer än en bok i veckan, vilket är helt okej).
På eftermiddagen faxade jag för första gången i mitt liv. Det var jätteläskigt, det lät hela tiden och ingen kunde säga till mig om jag gjorde rätt eller inte, men jag sa till tjejen vars papper det var jag faxade, att det gick bra, så jag hoppas att det gjorde det, och att hon får jobbet (det var arbetssökarpapper) för jag känne rigen henne, och hon är väldigt trevlig.
Jag och Dorota letade lite böcker, men hittade inte det vi sökte efter, jag fick ett par plocklappar, och hittade alla böckerna, i början när jag satt i disken kom det ganska mycket folk, det är alltid roligast, och Dorota pratade med mig, och sedan fick jag tag på Nynnes dagbok och satt mig och läste den istället för att vara engagerad i arbetet.

Det var ganska mycket Nynne under påsklovet, vi såg filmen, och första avsnittet i serien, och boken är precis som filmen, eller tvärtom, fast de har ändrat lite namn, och allting är mycket dråpligare i filmen, de har gjort henne mer pinsam och klumpig. I boken är hon mest rolig för att hon tänker roliga saker. Jag tycker bättre om när folk tänker roliga saker än när de gör bort sig.

Jag hann till sidan 58, sedan tröttnade jag på det också.

Gunilla kom fram till mig för att småprata lite, och hon undrade om jag skulle plugga till bibliotekarie senare, eftersom att hon sett att jag lärt mig mycket i jobbet de veckor jag varit där.

Och jag svarade att jag inte vet, men att det fungerar som skyddsnät för mig, eftersom jag vet att det finns ett yrke jag kan stå ut med.

Gunilla tyckte iallafall att jag är duktig på det jag gör där, och det är ju rätt skönt att veta, att folk inte bara ser en som ett problem (jag är säker på att det finns folk där som ser mig som ett problem, och jag hatar den känslan).

På vägen till tåget, när jag slutat, när jag gått i solen över torget, ser jag Ellinor. Julia berättade för mig häromdagen att hon också träffat på Ellinor, och att hon inte hade förändrats ens lite sedan senast. Och det stämde verkligen, samma skenglädje, samma kläder, frisyr, samma naturliga look. Som alltid. Som alltid sedan jag träffade henne för första gången för två och ett halft år sedan. Att börja gymnasiet var verkligen inget uppvaknande för de där tjejerna. Jag önskar att de någonsin kunde reagera.

Längre ner på gatan träffade jag Jennie. Henne stannade jag iallafall och pratade med. Hon verkade glad, men det gjorde nog jag också, jag frågade hur hon mådde, om hon trivdes i skolan, om hundarna mådde bra (båda var halta^^), om hon tänkte följa med till stan någon dag.

Sedan fick jag bråttom till tåget.

Det känns så konstigt, att den här staden som jag trodde jag skulle lämna bakom mig, fortfarande är dit jag åker varje morgon, och fortfarande är det samma människor på gatorna och jag som trodde jag skulle vara därifrån by now. Visserligen gjorde jag ett tappert försök att fly till Nacka, men det var heller inte plats för mig, så kanske har jag blivit bunden till den här staden. På två och ett halft år. Jag kan verkligen inte ha varit uppmärksam i början.

Genom att skriva ut ansökan till Skeppsholmens folkhögskola igår, kändes iallafall som att jag är ett steg närmare till att hitta nyckeln till den fotboja jag är fängslad i vid staden.

Det första jag gjorde när jag kom hem var att blanda saft och bre mackor, och sätta mig iträdgårdssoffan med Alice i Spegellandet, och jag hann nästan läsa ut den tills mamma och Emma kom hem från dagens äventyr i grannkommunen, men sedan kom Emmas kompisar Oskar och Ludvig och hälsade på, och det blev det alldeles för livligt ute på gården, så jag gick in till mig.

Jag ringde till Julia. Hon är på Gotland nu, och verkar ha det okej, även om hon längtar hem mest.

Sedan ringde jag till Anton, men sa inte alls allt det jag ville säga, så nu försöker jag få tag på honom igen, men det verkar då stört omöjligt.

Det bästa med idag har ändå varit att jag har mått ganska bra, och även om jag gick och lade mig för sent igår, kände jag mig inte ovanligt trött i morse.
Jag hittade några kortfilmer av regissören till Eternal sunshine of the spotless mind idag, men de var värdelösa, särskilt...One day, tror jag den hette. The letter var den enda som var okej.
Och sedan har jag bestämt att jag ska köpa lite film från Discshop, typ Ebba och Didrik (<3) och Bottle rocket (Wes Anderson - the one and only). Så vill jag köpa The squid and the whale också, men den kostar 179 på Discshop, men bara 85 på Filmia, men jag vet inte om jag gillar att betala två fraktavgifter och lite annat sånt där praktiskt. Let's see, shall we?