I'm talking to the ceiling

Okej.
Jag lyssnar på Laguage. Sex. Violence. Other?, Stereophonics lite mer tumulta skiva.
Tumult är nog vad jag behöver.
Röra om lite i mitt huvud.
Tänka i nya banor.
Idag har jag varit hemma med hunden.
Men jag har inte brytt mig så mycket om hunden,
istället har jag legat uppe i soffan och tittat på friidrott.
Mer än så har jag inte åstadkommit idag, det känns inte vidare ångestframkallande, jag känner mig bara trött,
men det gör jag ju alltid nuförtiden.
Ola har ringt.
Ola har ringt och sagt att jag inte få gå i skolan i höst.
Praktik igen, alltså.
Vardå?!
Jag har ingen aning.
Café säger Anton alltid. Fantasilöst, tycker jag.
Jag tänkte att jag skulle fundera ut vad det är jag tycker om att göra, men det gick inget vidare bra.
Vad är det jag tycker om att göra?
Vara hemma, läsa böcker, titta på film, skriva lite, typ.
Yes, jag vet bästa arbetsplatsen för det. Kanske inte.
Jag har faktiskt ingen aning.
En tidning? För seriöst, jag kommer ändå bara få hämta kaffe.
Bokhandel? Sarah praktiserade på Akademibokhandeln, det var okej, men jobbiga arbetstider.
Bibliotek? Inte tillbaka på biblioteket. Möjligtvis ett annat bibliotek, men min pappa tycker inte det.
Att bara stå i kassa är jag för ung för, och dessutom söker jag efter något som kan motivera mig att komma upp ur sängen på mornarna. Statoil wont do that.
Mamma skulle prata med någon på sitt jobb. Det skulle vara okej. Men inte ultimat.
Jag har funderat på ett museum, men jag tror att anledningen till att jag gillade att vara på Östasiatiska är att jag hade Sanna med mig. Dessutom är anledning till att jag kan tänka mig att jobba på museum att jag ska få sköta mitt eget, vilket jag inte lär göra om jag är där som praktikant.
Jag måste ha någon att bolla ideér med.
Det känns ändå inte som ett stort problem. Det känns som att det kommer lösa sig på ett okej sätt, och jag känner mig inte särkskilt stressad med det. Men ovisshet har väl aldrig varit någon lycka direkt.