I'm talking to the ceiling

Bara för att det nästan är natt,
och jag sitter och lyssnar på Sanningsdan, även om jag är alldeles för trött för sanningar.
Jag sitter och svarar på sådant som jag skulle ha svarat på för flera veckor sedan.
Det är lite typiskt mig att tänka att alla är så tråkiga och bryr sig inte om mig,
innan jag kommer på att det är faktiskt jag som inte har hört av mig.
Balansgång.
Kanske. Någonstans ska det ju vara värt det också.
Jana har, är jag övertygad om, slutat skriva för gått.
Det var nog mitt fel.
Jag vet inte alls vad det är jag väntar på.
För några minuter sedan skrev jag ett mail till Peter Karlsson, min forna NO-lärare,
och jag citerade Annika Norlin och Linda Skugge för honom.
Eller kanske mest för mig själv.
Vilken jävla lögn att det ska va ens bästa tid.
Nej, jag hoppas det går över snart.
Imorgon kanske jag ska skriva ut lite texter och göra collage att täcka tapeterna med.
Om inte Ola ringer. Förhoppningsvis ringer inte Ola.
Jag ska vara hundvakt, sitta hemma och titta på friidrott, titta på Mr. Bean, hämta Emma.
Det blir bra.
Julia ringde mig, förresten. Det kändes väldigt bra, även om vi inte sa så mycket. De går alldeles för mycket i skolan tycker jag, Anton och Julia.
Jag hoppas att Anton gillade Donnie Darko. Själv har jag legat i soffan och tittat på Gilmore girls. Det är inte så dåligt ändå. Även om rivalitet tonårstjejer emellan är väldigt uttröttande.