I'm talking to the ceiling

Jag vet inte var jag ska göra av mig själv.
Jag satt hela tågresan hem och önskade att det skulle gå fort så att jag kunde få komma hem och lyssna på August and everything after, men först skulle jag vara barnvakt, och det gick ut på att titta på Shrek och äta godis.
Jag känner mig konstig,
klockan är tio, det är fredag och jag är trött,
jag önskar att det var bingolotto ikväll, men jag har missat alla filmerna på tv som jag tänkte se,
och jag kanske bara behöver sova. Egentligen.
Jag lyssnar på Perfect blue buildnings och jag vet inte om det är en belöning eller ett straff.
Jag är trött på att behöva människor.
Efter jul ska jag vara mer med mig själv.

Sweet oblivion, open your arms, mässar Wednesday i första Familjen Addams-filmen,
och jag önskar att jag hade de filmerna här,
och jag önskar att glömskan kunde öppna sina armar för mig
och jag önskar att jag var bra på någonting,
bara någonting.