I'm talking to the ceiling

Jag borde gå och lägga mig,
men jag kan inte komma mig för.
Jag sitter hellre uppe en stund och lyssnar på Tell all your friends,
och sumpar alla mina chanser att få en bra onsdag.
Men vem bryr sig om onsdagar egentligen,
Anders har säkert inte ens pass imorgon.
Jag ska bara iväg och försöka vara trevlig,
och sedan kanske jag ska till Birgitta, om jag ska vara ärlig så minns jag inte.
Jag borde skicka ett sms och fråga,
men jag kommer mig inte för
med det heller.
Jag låter helt enkelt någon annan rädda mitt liv idag,
jag själv känner mig oförmögen.
(Jag fick en impuls att klippa av allt mitt hår,
det var en dålig impuls eftersom jag lovat mig själv att aldrig mer göra det).

Don't believe me when I tell you, it's something unforgivable.