Stay positive.
Don't call my name through your window,
I'm leaving.
Idag orkar inte jag anstränga mig för att inte vara en hardcore teenager,
jag har lyssnat på Tell all your friends oräkeneliga gånger,
och jag tycker om det,
jag tycker om att det får mig att känna saker, jag är inte förmögen att känna mina egna känslor,
jag får sno andras.
Jag ska aldrig bli desperat, det är ett löfte.
So obviously desperate, so desperatly obvious.
Idag har jag inte gjort ingenting, det känns bra.
Jag har fikat med Julia,
jag har fixat i rummet,
jag har läst.
Sammafattningsvis måste jag ju säga att det har varit ganska bra idag,
jag har till och med ring till min SYO. Jag är så duktig.
Om en vecka får jag lov som alla andra, och sedan börjar skolan, och jag hatar att tänka på det, jag är livrädd att jag inte ska klara av det. Vad som helst kan gå fel, och alla saker som kan gå fel kan också gå rätt, jag vet, men det krävs mycket mer ansträngning.
Att lära känna nya människor känns inte jobbigt, att försöka hitta sin roll, komma in i systemet känns inte heller så jobbigt, det jag är mest orolig för är att jag inte ska kunna andas. Tänka att jag hellre åker till Gamla stan än pluggar matte. För det gör man ju. Hur ska jag kunna hålla reda på mig själv?
All I really know is I don't wanna know.
Jag ska inte tänka på det nu.
Jag ska vara positiv.
Jag ska titta på dåliga program på tv.
I'm leaving.
Idag orkar inte jag anstränga mig för att inte vara en hardcore teenager,
jag har lyssnat på Tell all your friends oräkeneliga gånger,
och jag tycker om det,
jag tycker om att det får mig att känna saker, jag är inte förmögen att känna mina egna känslor,
jag får sno andras.
Jag ska aldrig bli desperat, det är ett löfte.
So obviously desperate, so desperatly obvious.
Idag har jag inte gjort ingenting, det känns bra.
Jag har fikat med Julia,
jag har fixat i rummet,
jag har läst.
Sammafattningsvis måste jag ju säga att det har varit ganska bra idag,
jag har till och med ring till min SYO. Jag är så duktig.
Om en vecka får jag lov som alla andra, och sedan börjar skolan, och jag hatar att tänka på det, jag är livrädd att jag inte ska klara av det. Vad som helst kan gå fel, och alla saker som kan gå fel kan också gå rätt, jag vet, men det krävs mycket mer ansträngning.
Att lära känna nya människor känns inte jobbigt, att försöka hitta sin roll, komma in i systemet känns inte heller så jobbigt, det jag är mest orolig för är att jag inte ska kunna andas. Tänka att jag hellre åker till Gamla stan än pluggar matte. För det gör man ju. Hur ska jag kunna hålla reda på mig själv?
All I really know is I don't wanna know.
Jag ska inte tänka på det nu.
Jag ska vara positiv.
Jag ska titta på dåliga program på tv.
Kommentarer
Postat av: Andiee
min mamma (haha, vad bra det där lät), säger att man inte ska oroa sig i onödan, för det gör ingenting bättre (ska hon säga som är överdrivet orolig). men jag håller nog med om det, även om det är svårt att inte oroa sig. det får bli som det blir, ta en sak i taget.
Trackback