I'm talking to the ceiling

Jag tänkte,
att om brorsan inte var hemma,
så skulle jag kunna sno något ur hans garderob.
Han var hemma,
men efter lite om och men så lyckades jag få med mig hans skjorta.
Det känns bra att se lite desperat rolig ut ibland,
det är precis så jag ser ut idag, och jag tycker om det.
Jag ska åka in till stan och träffa Julia,
det ingick inte i planerna som jag gjorde innan helgen,
att träffa Anton ingick inte heller i de planerna,
jag har ju alltid vetat att planer är omöjliga att följa
när det har att göra med Julia och Anton,
ändå kan jag fortfarande bli förvånad.
Idag har jag kunnat lyssna på Laakso utan att må illa,
det gick fortare än det gjord med The tought alliance,
som jag lyssnade på hela vägen hem med Gotlandsfärjan för ett år sedan,
när jag blev riktigt sjösjuk,
och ett bra tag efter det, upplevde jag sjösjukan varje gång jag lyssnade på The new school.
Laakso lyssnade jag på för några veckor sedan när jag var sjuk och trodde att jag skulle dö,
den känslan kommer inte längre tillbaka när jag lyssnar på Mother am I good looking, däremot
kan jag inte vara inne på Record hunter någon längre tid.
Jag trodde inte att jag skulle iväg idag, så jag har inte laddat mp3:n, som förresten inte funkar även om man laddar den, så jag får väl ta med mig Will igen, för jag orkar inte lyssna på en massa jobbiga tanter och gubbar, som på tåget igår, när jag och Anton fick fly fältet, vilket var ganska bra egentligen, för vi träffade Birgitta, och även om jag inte ursäktade mig inför henne, som jag borde ha gjort, så kändes det bra att...jag vet inte, få slut på känslan av att jag undviker henne, för det gör jag inte.

Min mobil har lagt ner för tillfället,
Julia föreslog att det kunde vara Comviq's fel, jag kör på det spåret.
Jag hatar att vara utan mobil, det har helt klart blivit ett beroende,
men det är väl inte själva mobilen egentligen, som är beroendet, utan mer människorna som man hör av sig till via den. Den känns skönt att nästan alla som man känner får plats i min jeansficka. Tryggt.
Så, tryggheten är rämnad (=sprucken på ett dramatiskt sätt), och jag får klara mig på egen hand. Vi får se hur det går.
Jag hatar att jag inte har tagit mig tid att måla naglarna...