I'm talking to the ceiling

Det luktar cigarettrök utanför ingången till biblioteket,
och jag tänker, att det är nog vad jag behöver för att dämpa smärtan i bröstet.
Det är mycket folk i lokalen,
jag försöker se upptagen ut,
jag vet inte om jag lyckas.
Jag hör Anders skratta, och blir lugn av vetskapen om att det finns folk jag tycker om.
Jag sitter vid fikabordet länge och vet inte riktigt var jag ska ta vägen,
jag vill inte stanna
och jag vill inte åka hem,
jag skulle vilja ha förmågan att teleportera mig.
Jag skulle vilja besitta ett lugn.
Men om några timmar ska jag hem och räkna födelsemärken.