Dagens diss.
Mina hittills tre sjukdagar har jag spenderat framför tv:n.
När alpina VM är slut för dagen brukar jag bläddra emellan våra numer endast tre musikkanaler VH1, MTV och Voice (plus VH1 classic som bara körs efter klockan 6). Vocie spelar ofta och gärna Beyonce's, vad jag förmodar, senaste singel Irreplacealbe.
Tro inte för en sekund att du är oersättlig, sjunger hon i den låten.
Det jag först trodde var en smäktande ballad är alltså motsatsen, likt Rihanna försöker Beyonce vinna sympati hos alla hjärtekrossade genom att sjunga som om hon var en av dem.
Nej, jag tror inte att kända människor är mer stålsatta än 'vanliga', men det finns flera logiska brister. Det första är att hon, Beyonce, ler under ungefär hela videon, samtidigt som hennes pojkvän försvinner i en taxi med alla hans saker utan tanke på att komma tillbaka. Även om jag kan inse att hon har drabbats av en självförtroendekick, med självkänslan som adrenalin genom kroppen, är ett konstant leende lite för mycket för att jag ska tro på henne.
Jag kan ha fel, jag är ingen expert på amerikanska r'n'b-stjärnor, men senast jag hörde från Beyonce, i någon av de utomordentligt intressanta skvallertidningarna, höll hon på att planera bröllop med Jay-z. Ännu en anledning för mig att inte tro henne.
Snygg, skulle hon nog även klassas, själv tycker jag att det är ganska motbjudande faktiskt. Hon skulle säkert vara snygg om hon inte gick så djupt in i det. Men det gör hon. För en större publik, kan man anta. Där rök det som var över av chansen för henne att vinna mitt förtroende.
Dagens diss: Beyonce Knowles.
Dagens hiss: Marie Öhman
Jag såg om Hugo och Josefin idag, Marie spelar Josefin, hon är oerhört söt och trovärdig, filmen är helt underbar, och suget efter att läsa Maria Gripe blev så starkt att jag nu sitter här med Agnes Cecilia.
Det är ju det jag säger. Alla bra filmer gjordes för länge sen. 1967 är Hugo och Josefin ifrån, 1962 skrevs boken. Allt som nyproduceras nu är av samma mening.
Nej, jag ljuger ju. Jag tycker om en hel del av filmerna, böckerna och musiken som kommit under 2000-talet också, men ärligheten kan man glömma.
När alpina VM är slut för dagen brukar jag bläddra emellan våra numer endast tre musikkanaler VH1, MTV och Voice (plus VH1 classic som bara körs efter klockan 6). Vocie spelar ofta och gärna Beyonce's, vad jag förmodar, senaste singel Irreplacealbe.
Tro inte för en sekund att du är oersättlig, sjunger hon i den låten.
Det jag först trodde var en smäktande ballad är alltså motsatsen, likt Rihanna försöker Beyonce vinna sympati hos alla hjärtekrossade genom att sjunga som om hon var en av dem.
Nej, jag tror inte att kända människor är mer stålsatta än 'vanliga', men det finns flera logiska brister. Det första är att hon, Beyonce, ler under ungefär hela videon, samtidigt som hennes pojkvän försvinner i en taxi med alla hans saker utan tanke på att komma tillbaka. Även om jag kan inse att hon har drabbats av en självförtroendekick, med självkänslan som adrenalin genom kroppen, är ett konstant leende lite för mycket för att jag ska tro på henne.
Jag kan ha fel, jag är ingen expert på amerikanska r'n'b-stjärnor, men senast jag hörde från Beyonce, i någon av de utomordentligt intressanta skvallertidningarna, höll hon på att planera bröllop med Jay-z. Ännu en anledning för mig att inte tro henne.
Snygg, skulle hon nog även klassas, själv tycker jag att det är ganska motbjudande faktiskt. Hon skulle säkert vara snygg om hon inte gick så djupt in i det. Men det gör hon. För en större publik, kan man anta. Där rök det som var över av chansen för henne att vinna mitt förtroende.
Dagens diss: Beyonce Knowles.
Dagens hiss: Marie Öhman
Jag såg om Hugo och Josefin idag, Marie spelar Josefin, hon är oerhört söt och trovärdig, filmen är helt underbar, och suget efter att läsa Maria Gripe blev så starkt att jag nu sitter här med Agnes Cecilia.
Det är ju det jag säger. Alla bra filmer gjordes för länge sen. 1967 är Hugo och Josefin ifrån, 1962 skrevs boken. Allt som nyproduceras nu är av samma mening.
Nej, jag ljuger ju. Jag tycker om en hel del av filmerna, böckerna och musiken som kommit under 2000-talet också, men ärligheten kan man glömma.
Kommentarer
Postat av: Pim
Du borde bli krönikör. Eller jornalist.
Trackback