Där trapetskonstnärer inte stinker sprit
Det var svårt att komma upp idag igen.
Som någon slags överdriven gravitation.
Kanske hade det med att göra att jag glömt ta medicinen.
Jag kom en halvtimme för sent, fick tränga in mig vid det redan överbefolkade fikabordet,
jag minns inte att det brukar vara så fullt, men antagligen är det så varje måndag.
Jag höll hårt i min kopp choklad, som den enda räddningen, som det enda att hålla fast vid, min egen fasta punkt i tillvaron. Ja, det var så det kändes, och jag kunde inte ens lyssna till de andras samtal.
Jag höll mig inne på ungdom. Jag hade i uppgift att städa där med Johanna, fast hon gick till barn, det var skönt, jag fick vara ensam. Fast jag brukar vara mycket på ungdom, jag brukar städa ofta, jag visste redan att det inte var mycket fel, så jag gick igenom fantasy, häst och sport efter kvitton istället. Jag hittade nitton stycken och ett bokmärke.
Så hittade jag ett nytt hörn. Inte så att jag inte sett det förut, mer att jag inte har tänkt på möjligheterna.
Det är en insänkning i väggen för en nödutgång och en brandsläckare. Utrymmet är inte särskilt brett, en och en halv meter, typ, och det enda stället man är synlig ifrån är hcf, och ingen befann sig där.
Så till slut, när jag blev sysslolös, och alla vet hur jag blir när sysslorna tar slut och jag inte tagit min medicin, så kröp jag ihop i mitt nya hörn med en bok där Ylva Eggehorn (haha,, henne har jag kramat^^) samlat dikter från diverse poeter och sångtextförfattare som hon tycker passar unga. Jag och Julia har ju bestämt att vi måste börja läsa mer dikter, och jag tycker verkligen om det. Jag ska låna några av mammas Kristina Lugn-böcker, och sedan ska jag plöja (jag tycker om det uttrycket, jag kan se det framför mig) diktboken jag passande nog fick av Sarah.
Johanna kom förbi när jag satt där på golvet, med Hunger i händerna, undangömd för världen. Hon såg på mig, men verkade inte tycka att det var dumt att jag smitit undan från arbetet. Det enda hon sa var "Man kanske borde ha en fåtölj i det där hörnet" "Det är ett bra hörn svarade jag", och sedan lät vi varandra vara. Nästan som en överenskommelse.
Jag gick en halvtimme tidigare. På vägen hem lyssnade jag på Taking back Sunday. Det är sådana här dagar, ångestdagar, jag känner igen mig i texterna. De fick mig lugn. När jag sedan kom hem, drack jag Varma koppen, åt en bit kladdkaka, lade mig i soffan framför På andra sidan häcken och somnade. Trots de båda filtarna kände jag mig kall. Det som är bra, är att Filip och Fredrik träffar Arne Waise ikväll. Honom har jag också träffat. I Gävle. Fast jag bryr mig inte om Arne, det viktiga är att Filip och Fredrik är där och gör mig på bra humör igen.
Som någon slags överdriven gravitation.
Kanske hade det med att göra att jag glömt ta medicinen.
Jag kom en halvtimme för sent, fick tränga in mig vid det redan överbefolkade fikabordet,
jag minns inte att det brukar vara så fullt, men antagligen är det så varje måndag.
Jag höll hårt i min kopp choklad, som den enda räddningen, som det enda att hålla fast vid, min egen fasta punkt i tillvaron. Ja, det var så det kändes, och jag kunde inte ens lyssna till de andras samtal.
Jag höll mig inne på ungdom. Jag hade i uppgift att städa där med Johanna, fast hon gick till barn, det var skönt, jag fick vara ensam. Fast jag brukar vara mycket på ungdom, jag brukar städa ofta, jag visste redan att det inte var mycket fel, så jag gick igenom fantasy, häst och sport efter kvitton istället. Jag hittade nitton stycken och ett bokmärke.
Så hittade jag ett nytt hörn. Inte så att jag inte sett det förut, mer att jag inte har tänkt på möjligheterna.
Det är en insänkning i väggen för en nödutgång och en brandsläckare. Utrymmet är inte särskilt brett, en och en halv meter, typ, och det enda stället man är synlig ifrån är hcf, och ingen befann sig där.
Så till slut, när jag blev sysslolös, och alla vet hur jag blir när sysslorna tar slut och jag inte tagit min medicin, så kröp jag ihop i mitt nya hörn med en bok där Ylva Eggehorn (haha,, henne har jag kramat^^) samlat dikter från diverse poeter och sångtextförfattare som hon tycker passar unga. Jag och Julia har ju bestämt att vi måste börja läsa mer dikter, och jag tycker verkligen om det. Jag ska låna några av mammas Kristina Lugn-böcker, och sedan ska jag plöja (jag tycker om det uttrycket, jag kan se det framför mig) diktboken jag passande nog fick av Sarah.
Johanna kom förbi när jag satt där på golvet, med Hunger i händerna, undangömd för världen. Hon såg på mig, men verkade inte tycka att det var dumt att jag smitit undan från arbetet. Det enda hon sa var "Man kanske borde ha en fåtölj i det där hörnet" "Det är ett bra hörn svarade jag", och sedan lät vi varandra vara. Nästan som en överenskommelse.
Jag gick en halvtimme tidigare. På vägen hem lyssnade jag på Taking back Sunday. Det är sådana här dagar, ångestdagar, jag känner igen mig i texterna. De fick mig lugn. När jag sedan kom hem, drack jag Varma koppen, åt en bit kladdkaka, lade mig i soffan framför På andra sidan häcken och somnade. Trots de båda filtarna kände jag mig kall. Det som är bra, är att Filip och Fredrik träffar Arne Waise ikväll. Honom har jag också träffat. I Gävle. Fast jag bryr mig inte om Arne, det viktiga är att Filip och Fredrik är där och gör mig på bra humör igen.
Kommentarer
Trackback