Mina hål i verkligheten.
Jag hade ingenting att göra idag, så jag satt i receptionen och skrev. Jag citerar mig själv.
"Jag skapar mina egna hål i verkligenheten.
Det är inget originellt uttryck, men det är så det känns.
Kanske som i "Den mörka materian"-trilogin, där Will och Lyra kan skära sönder luften med sin konstiga kniv och kliva in i andra världar.
Jag kanske är som Alice, som kryper ner i ett kaninhål och hamnar någon helt annanstans där ingenting är som det brukar.
Fast i min värld skulle allting inte vara konstigt, som i Underlandet, kanske lite vrickat, men mest mycket bättre än den värld som råder.
Ja, jag har hamnat i en Alice i Underlandet-period.
I alla fall, när jag fick nekande svar igår, påminde jag mig själv om den tid när jag inte var beroende av någon, aldrig förväntade någonting, och så åkte jag till stan själv och slösade bort fyrahundra spänn på kläder och böcker. Det kändes bra.
När jag vaknade i morse var jag trött. Jag tvingade upp mig, tvingade mig själv ut i kylan.
Jag hade ingen inspiration till initiativ, så jag kröp upp i mitt fysiska verklighetshål, till skillnad från tidigare då jag brfunnit mig i det psykiska hålet, den yta framför nödutgången och brandsläckaren man absolut inte får blockera.
Jag satte mig på golvet och läste ut två böcker. Två barnböcker visserligen, men nu har jag läst nästan alla Per Nilsson-böcker.
Jag tyr mig till min plastmugg varm choklad, lokalen är för stor för att kunna hållas varm.
Jag håller mig undan uppgifterna eftersom huvudvärken och tröttheten är mer påtagliga än arbetslusten.
På lunchen lånar jag Alice i Underlandet på originalspråk för att träna upp min engelska.
Jag tror att jag älskar böcker.
Jag och familjen på pappas sida drar till Danmark (<3) på måndag och det är också ett slags hål för mig. När jag kommer dit finner jag frid. Jag ska nog flytta till Heather hills. Eller till Samsö, fast Poul bor inte kvar. Han har flyttat till Århus eller Aalborg, varför är det så svårt att hålla de två städerna isär?
Hur som helst, en gång drog jag parallellen att Danmark är för mig vad dörren i garderoben, till Narnia är för Peter, Susan, Edmund och Lucy. Jag håller fast vid det, fast utan isdrottning"
"Jag skapar mina egna hål i verkligenheten.
Det är inget originellt uttryck, men det är så det känns.
Kanske som i "Den mörka materian"-trilogin, där Will och Lyra kan skära sönder luften med sin konstiga kniv och kliva in i andra världar.
Jag kanske är som Alice, som kryper ner i ett kaninhål och hamnar någon helt annanstans där ingenting är som det brukar.
Fast i min värld skulle allting inte vara konstigt, som i Underlandet, kanske lite vrickat, men mest mycket bättre än den värld som råder.
Ja, jag har hamnat i en Alice i Underlandet-period.
I alla fall, när jag fick nekande svar igår, påminde jag mig själv om den tid när jag inte var beroende av någon, aldrig förväntade någonting, och så åkte jag till stan själv och slösade bort fyrahundra spänn på kläder och böcker. Det kändes bra.
När jag vaknade i morse var jag trött. Jag tvingade upp mig, tvingade mig själv ut i kylan.
Jag hade ingen inspiration till initiativ, så jag kröp upp i mitt fysiska verklighetshål, till skillnad från tidigare då jag brfunnit mig i det psykiska hålet, den yta framför nödutgången och brandsläckaren man absolut inte får blockera.
Jag satte mig på golvet och läste ut två böcker. Två barnböcker visserligen, men nu har jag läst nästan alla Per Nilsson-böcker.
Jag tyr mig till min plastmugg varm choklad, lokalen är för stor för att kunna hållas varm.
Jag håller mig undan uppgifterna eftersom huvudvärken och tröttheten är mer påtagliga än arbetslusten.
På lunchen lånar jag Alice i Underlandet på originalspråk för att träna upp min engelska.
Jag tror att jag älskar böcker.
Jag och familjen på pappas sida drar till Danmark (<3) på måndag och det är också ett slags hål för mig. När jag kommer dit finner jag frid. Jag ska nog flytta till Heather hills. Eller till Samsö, fast Poul bor inte kvar. Han har flyttat till Århus eller Aalborg, varför är det så svårt att hålla de två städerna isär?
Hur som helst, en gång drog jag parallellen att Danmark är för mig vad dörren i garderoben, till Narnia är för Peter, Susan, Edmund och Lucy. Jag håller fast vid det, fast utan isdrottning"
Kommentarer
Trackback