I'm talking to the ceiling

Nej, det räckte inte med att jag citerade mig själv i det förra inlägget.
Alldeles för mycket bubblar i mig.
Inte som tankar som måste ut,
mer som känslor,
i något sorts psykiskt illamående.
Eller är det hunger?
Det kan vara svårt att skilja dem åt ibland, särskilt på mornarna, men då brukar det hjälpa att drick ett par glas apelsinjuice.
Jag har lyssnat på Taking back Sunday oavbrutet i tre dagar.
Jag känner igen mig i dem, precis som jag gjorde förut, när jag var lite mindre kräsen när det gällde musik. Ja, det känns som om jag backar istället för att röra mig framåt, men samtidigt mår jag nog bäst av att vika mig inför det, mår jag bra av överdramatisk depressionstonårsmusik, så varför inte lyssna på det?
Nu har jag iaf planer för helgen igen.
Från att ha varit helt normalplanerad, till att bli helt tom, till att övergå till stressig.
Fredag: Hem till Julia, vara statist till Molly när hon och klasskamrater ska spela in film. Sova över.
Lördag: Vara hos Julia hela dagen, åka in till stan på kvällen och se när Anton uppträder
Söndag: Packa, och åka till Borlänge
Jag ska ta med mig lite film och skivor, och vi har mycket att prata om.
Jag tror att jag ska ha på mig min nya kjol så att Julia får se den.

Ja, nu har jag några fler Taking back Sunday-låtar iaf.
Tack Gud för att det finns möjlighet till att vara olaglig utan att få dålig samvete.

To hell with you and all your friends.
I just wanna break you down so badly.
It's not a lie if you believe it,
it's no mistake if it's always repeating
I don't nee to hear it from you

Tänk att få tillåtelse av sig själv att få vara tonåring igen.