Take a walk on the wild side
Jag såg pigg och glad ut, sa Helen, när jag kom in på biblioteket.
Kanske var det så jag kände mig, i sommarsolen kände jag mig pånyttfödd.
Precis när tågets dörrar stängts för att ta mig hem igen, började det att regna.
Att komma tillbaka till biblioteket idag, kändes ingenting speciellt. Jag fick med mig två böcker, men nästa vecka har jag fyra stycken att hämta. Alltså har jag tagit åt mig mer än jag kommer orka och hinna.
Jag öppnade ett kuvert med 202 modepass idag, 202 kort med adresser som jag ska skriva in i datorn.
Det låter så enkelt. Det är enkelt. Men det är tröttsamt. Jag har gjort mitt för idag, egentligen vill jag bara sätta mig i soffan och titta på About Schmidt (nästa i ordningen, även om det är Sarah's film), men vi ska iväg till grannarna och grilla om inte så länge, och det känns mest jobbigt.
Jag hade hoppats på att få träffa Anton på biblioteket, men han var inte där. Istället träffade jag Carro på väg dit, vi pratade inte länge, vi har väl ingenting att säga varandra egentligen, ibland kan jag sakna den tid när vi hade det. Sedan träffade jag Soma när jag skulle gå ner mot stationen igen, och hon log mot mig, ett falskt leende, jag log lika falskt tillbaka.
Jag måste sitta mindre vid datorn resten av lovet. Förutom jobbet ska jag försöka att inte sitta här alls mer än nödvändigt, för det finns annat som är nyttigare att slösa bort tid på. Jag måste intala mig själv det, och jag måste skriva till Sarah och se om hon har några planer än, på när hon ska komma ner. Hon är faktiskt rik nu.
Jag är också rik, så jag ska gå in på diverse hemsidor och se om jag kan få hem lite film och böcker med posten.
Nej, inget mer blogg idag, det har jag inte tid med.
Kanske var det så jag kände mig, i sommarsolen kände jag mig pånyttfödd.
Precis när tågets dörrar stängts för att ta mig hem igen, började det att regna.
Att komma tillbaka till biblioteket idag, kändes ingenting speciellt. Jag fick med mig två böcker, men nästa vecka har jag fyra stycken att hämta. Alltså har jag tagit åt mig mer än jag kommer orka och hinna.
Jag öppnade ett kuvert med 202 modepass idag, 202 kort med adresser som jag ska skriva in i datorn.
Det låter så enkelt. Det är enkelt. Men det är tröttsamt. Jag har gjort mitt för idag, egentligen vill jag bara sätta mig i soffan och titta på About Schmidt (nästa i ordningen, även om det är Sarah's film), men vi ska iväg till grannarna och grilla om inte så länge, och det känns mest jobbigt.
Jag hade hoppats på att få träffa Anton på biblioteket, men han var inte där. Istället träffade jag Carro på väg dit, vi pratade inte länge, vi har väl ingenting att säga varandra egentligen, ibland kan jag sakna den tid när vi hade det. Sedan träffade jag Soma när jag skulle gå ner mot stationen igen, och hon log mot mig, ett falskt leende, jag log lika falskt tillbaka.
Jag måste sitta mindre vid datorn resten av lovet. Förutom jobbet ska jag försöka att inte sitta här alls mer än nödvändigt, för det finns annat som är nyttigare att slösa bort tid på. Jag måste intala mig själv det, och jag måste skriva till Sarah och se om hon har några planer än, på när hon ska komma ner. Hon är faktiskt rik nu.
Jag är också rik, så jag ska gå in på diverse hemsidor och se om jag kan få hem lite film och böcker med posten.
Nej, inget mer blogg idag, det har jag inte tid med.
Kommentarer
Trackback