I'm talking to the ceiling

Dags att skriva här, känner jag, även om jag är trött och har huvudvärk, även om Alvedonen inte börjat verka ännu, och kanske inte har planer på att börja göra det heller.
Nu är jag iaf hemma igen.
Jag har bara varit borta i två veckor, men det känns som en evighet.
Inte så att tiden har gått långsamt, eller att jag har haft tråkigt, kanske mer att det har hänt så mycket att det känns som om två veckor egentligen inte borde räcka till.
Hänt så mycket. Det är ju inte mer än vad det är heller. En festival och den obligatoriska Danmarksresan.
Min första festival någonsin, Peace and love.
Så spännande var det inte.
Jag menar, vi kom dit, Anton hade redan slagit upp tältet, vi sov dåligt, vi såg några band, träffade några trevliga människor men lika många otrevliga, vi trängdes en del, vi stod i toalettköer, vi åt bara bönor och potatissallad.
Mycket mer var det inte.
Jag fick visserligen träffa Jonas Hassen Khemiri, och det var nästan det roligaste på hela veckan. Det tråkigaste var att jag missade Kristian Anttila, och Tough alliance, även om Tough alliance inte framför sin musik på sina livekonsterter, utan bara står och dansar till den typ, hade det varit trevligt att sitta inne i den varma trånga lokalen och bara lyssna till bra musik. Marit och Anna var höjdpunkterna.
Fast den riktiga höjdpunkten, top of the pops, kom ju veckan därpå. Den enda riktigt fina dagen på hela Danmarksvistelsen.
Jag åkte direkt från P&L till Danmark, i pappas bil som vanligt, klockan var fyra på natten och jag hade inte sovit någonting, jag hade varit uppe och tittat på Alice Cooper och The Horrors, så jag sov i bilen, nästan hela vägen. Ändå var jag extremt trött när vi kom fram, och ganska mosig även dagen efter.
Den första Danmarkssemestern ever som vi inte slösat bort all tid på standen. Jag badade inte en enda gång, och det går att skylla på vädret för det, det regnat nästan oavbrutet, och här borde jag säga att det har varit helt udnerbart, och till viss del har det så klart varit helt underbart, jag älskar regn, men på Köpenhamns gator vill jag hellre gå i solsken, eller åtminstone uppehåll, för någonstans går gränsen till hur våt man vill bli, och Köpenhamn är en underbar stad, men den är svår att beundra genom ett butiksfönster.
Det jag kommer komma ihåg av just den här resan, är regnet. Men det är också den där enda soliga dagen, som var så perfekt helt igenom.
Det började med sen frukost och en promenad med hunden längst stranden, men så började alla dagar, vi åt något lätt till lunch och tog bilen in till Köpenhamn, ända ut till Operan, den nya Operan vi beundrat en gång tidigare, och sedan åkte vi båt därifrån, i strålande sol, tog en dricka och en glass i Nyhavn, kokossorbet är det bästa som finns.
Vi tog båten tillbaka till Operan efter några timmar och en pölse, vi satt utanför och drack Campari, och Operan ligger precis vid vattnet, och solen glittrade däri, och glittrade i Operahusets stora fönster, och jag var aldrig nervös, bara glad.
Rufus Wainwright kom in sist av alla på scenen i vit kostym som glittrade, och han spelade alla låtar från nya skivan, och några jag känner igen från Want one, I don't know what it is gör sig riktigt bra live, och han bytte kläder i pausen och han slutar aldrig att förvåna mig, och nu har jag gjort en lista på de jag vill gifta mig med, och Rufus står på första plats, vilket betyder att han har petat ner Regina Spektor. Fast Regina är fortfarande snyggast, förstås.
När vi kom ut från Operan, efter tre timmars total lycka, var himlen otroligt vacker, skymande mörk, och jag ville inte åka hem, men det är bara pappa som förstår sig på det där, vilket påminde mig om när vi var i Grekland för några år sedan, när jag och pappa gick hem till hotellet sent på kvällen i mörker, det var nog det jag tyckte bäst om på hela den resan.
Nu är jag hemma igen, och får lägga det där bakom mig, har bara biljetten kvar.
En och en halv månad sommarlov kvar, sex tomma veckor i min kalender. Men jag har ringt till Sarah och hon ska komma hit så snart hon kan, och jag har skrivit till Andie, och jag och Julia filar på ett projekt, så jag tvivlar på att det kommer hinna bli särskilt tråkigt. Jag har filmer att se och böcker att läsa.