I'm talking to the ceiling

Jag vet inte om det var smart,
eller helt totalt urblåst av mig,
att plocka fram Du och jag, döden-skivan, efter så lång tystnad.
Det känns så otroligt sjukt, och jag är bara på första låten ännu.
Jag vet bara att jag behöver någonting. Om Kent är rätt bot vet jag inte än.
Sofie loggade in och jag överföll henne direkt,
jag skulle kunna dö för att få prata med någon som hon
någon som förstår.
Du är ånga och Sofie i kombination när man helst av allt aldrig vill vakna mer, funkar bra för att lätta på ångesten.
Jag har aldrig träffat Sofie, men jag ska! I sommar ska jag.
Imorgon blir det sommarlov och det känns inte bra.
Det gjorde det inte förra året heller.
Avslutningsdagen förra året, efter att jag kommit hem, ägnade jag åt att gråta.
Inte för att jag var så ledsen över att ha lämnat klassen eller så, inte alls, jag saknar dem aldrig, utan bara för att allting kändes så jävla jobbigt. Kanske mest för att jag inte hade någonstans att ta vägen. Ingen att fira med. Mamma hade fixat tårta såklart, och egentligen kunde jag ha haft det väldigt bra, men jag valde inte det alternativet. Kanske har jag alternativ nu också. Andra än Kent. Kanske ska jag bara försöka hitta dem.
Jag skulle kunna sätta mig i soffan och titta på The Constant garderner med min nya favorit Ralph Finnes. Jag skulle kunna ringa till Julia för att få känna mig lite tryggare. Eller pappa. Eller vem fan som helst som skulle stanna kvar i luren.
Jag vill inte ha sommarlov om det bara kommer innebära att jag känner mig oviss och har ångest över att jag inte vet någonting, och har ångest över solen och värmen och det blir kvavt inomhus och jag inte kan andas.
På midsommar ska iaf jag och Joakim vara ensamma hemma för att passa Mio. Det ska bli skönt. Förra årets midsommar var en katastrof. För min del. Alla andra hade det säkert trevligt. Grannarna var över, de grannar jag inte tycker så mycket om, men som mamma och Micke gillar. Vi åt säkert god mat, jag minns inte, men det är ju så otroligt jobbigt att äta med folk man inte känner och inte tycker om, och jag satt i mitt hus och tryckte hela dagen.
Så ska det inte bli i år! Men fan, vem bryr sig om midsommar egentligen. Jag har värre problem.
Hjärnspöken till exempel. Det var väl därför jag tog fram Kent-skivan egentligen. Deras låt heter i och för sig Järnspöken, men jag älskar den, även om Romeo återvänder ensam är den som fastnat mest.
Äh, fan jag vill inte posta det här. Jävla skitinlägg. Eller så postar jag bara för att jag inte ska må dåligt för att jag raderade allt. Så gör vi. Sorry.