I'm talking to the ceiling

Det är alldeles för ljust ute för att jag ska vilja gå och lägga mig.
Under tiden jag väntar på att klockan ska bli alldeles för mycket för att jag ska orka upp imorgon,
håller jag ofattbara diskussioner med Kalle och passar på att skriva lite blogg.
Äntligen har jag varit hos Sarah.
Precis när jag klivit på tåget som skulle ta mig dit, fick jag världens panikattack.
När jag får det när jag är på biblioteket eller så, är det väldigt enkelt att gå därifrån, åka hem eller ta en promenad eller ett glas vatten i ett lugnt personalrum. Men jag hade inga alternativ där på tåget. Jag försökte svälja hårt, lyssna på depressiv musik, blunda, tänka på positiva saker, men det hjälpte inte, ingenting hjälpte. Det enda jag kunde tänka på var hur mycket jag skulle behöva prata med någon.
Så jag ringde Julia.
Hundra spänn kostade det samtalet till Julia. Hon är värd varenda krona. (originellt uttryck-varning!)
Hon försökte vara som vanligt. Berättade vad som hänt henne under dagen, samtidigt som om hon lät som att hon hade dåligt samvete för att hon inte släppte fram mig i samtalet, men det var ju inte det jag ville, jag vill bara höra henne prata. För att glömma bort mig själv ett tag.
Sedan ringde jag till Anton. Han skulle ut och fiska. Den människan är det konstigaste jag vet. Men det är ganska bra att ha sådana människor också. Jag menar inte att det konstigaste jag vet är folk som fiskar (även fast det är en ganska oförståelig hobby), det konstiga var att det var Anton som skulle fiska, och han hade köpt fiskegrejer för två tusen spänn. 
De fick mig iaf på bättre humör, som väntat, tillsammans med Leonard Cohen, och annan utpräglad gubbrock. 
Det är något hos mig som döljer sig ganska bra helt vanliga dagar, men som kommer fram, till och med tydligt, när jag träder in i någon annans hem.  Eller i någon annans familj, rättare sagt.
Det är något i mig som skulle kunna liknas vid svartsjuka, men jag tror inte att det är det. Jag tror snarare att det är någon slags längtan. Som jag inte lyckats förstå mig på ännu.
Sarahs mamma är gift med en man som heter Peter, som har den mest underbara humor. Jag vet inte ens om man kan kalla det humor, för det är mer sättet han är på, som är så underbart bittert, fyndigt och ironiskt att jag kan sitta och lyssna på honom i timmar och fortfarande bli imponerad över hur kvicktänkt han är.
Exakt så vill jag bli när jag blir stor. Fast det finns annat han har som jag vill vara utan. Jag önskar att jag kunde göra ett collage av egenskaper som jag vill ha, och stoppa in i mig.
(Nu lyssnar jag på Counting crows' Love and addiction och det har jag inte gjort på evigheter och jag blir helt sjuk i huvudet av all den skönhet som kan bo i fyra minuter. Helt underbart. Jag älskar Adam.)
Ångesten växer i mig ju närmare sommarlovet kommer.
Om bara några dagar kommer jag att slungas ut i ett stort svart hål. Det gör mig livrädd.
En hel sommar full av planer, visserligen, men det är inte det som räknas. Sommaren kommer ju alltid tillbaka. Tyvärr, tänkte jag nästan skriva. Det är bara det, att jag och Sarah varit ute och gått lite i helgen, och det har varit så varmt så man bara vill lägga sig ner och dö. Hur kan folk tycka om det här, längta efter det här? Jag hatar solen.
Tänk om lovet kunde sträcka sig från september till november istället. Underbara värld. Skulle inte göra någonting att jobba/gå i skolan på somrarna, jag sitter ändå bara inne när det är så där varmt. På höstarna vill jag springa på tomma Stockholmsgator, hoppa i vattenpölar med mockaskor och blåsa såpbubblor och känna mig ensam i hela världen, så som jag och Julia gjorde förra året, medan Anton satt inne och var tråkig och läste Män som hatar kvinnor.
Jag kanske ska åka in till stan imorgon förresten. Köpa biljetter, kolla in lite skivor. Köpa nagellack och kajal.
Eller, så åker jag helt enkelt hem och tittar på någon av de sju filmerna jag har lånat hem från Sarah, eller någon av de två som jag har köpt för fyrtio kronor styck. (David Bowie <3)
Kanske.
Nu har det blivit mörkt, Counting crows har tystnat och jag ska gå och lägga mig. Skönt!
Imorgon ska jag till biblioteket. Skönt!