I'm talking to the ceiling

Klockan är kvart i sex men jag kunde bry mig mer.
Jag har inte feber, men jag önskar mig det,
önskar mig en anledning att krypa tillbaka dit jag kom ifrån.
Det är varmt i mitt rum, men golvet är kallt, kanske är det därför jag fryser.
Någon säger något han tror är sant,
men som klingar lögn i mina öron.
Jag vet inte varför jag skriver om sanningen som om jag kände den vid mer än namn,
för jag har aldrig varit värd den,
och alla omkring mig ser det, ser hur jag försummar förtroendet något har lagt i mina händer,
som ett barn ligger det i mina händer,
tills det rinner genom mina fingrar.
Eller är det mina händer, mitt barn, min likgiltighet?
Mitt minne suddas ut som om det var något som någon försökte dölja.