Maktbegär.
Sedan jag började här har jag sett min vänlighet som en makt.
Det har alltid varit ett val - vara trevlig, eller inte.
Det har alltid berott på om besökarna förtjänat det eller inte.
Vänlighet, leenden och allmänt trevligt bemötande från min sida har alltid varit en belöning till dem som uppträtt liknande mot mig, eller bara varit generellt intressanta människor. Det finns ett fåtal sådana.
Idag känner jag mig allmänt glad.
Det slutade inte så igår kväll, det började inte så den här morgonen, men tillsammans med det fina vädret och dragspelsmusik har det bara vuxit inuti mig hela dagen.
Dock har jag inte träffat någon intressant människa ännu idag, förutom att jag har sagt hej till Anders. Jag vet inte om han har pass idag, jag skulle inte tro det, men jag hoppas, just nu är Pirjo och Helen här, den tråkigaste kombinationen, förutom på fredagar när det är Helena och Pirjo.
Tomas och Inger var det ultimata paret, jag saknar båda två emellan åt.
Vid fikat planerar dem semesterveckor.
Det är ett evigt diskuterande, anpassande, uppoffrande, pusslande.
Man är så otroligt bortskämd med sommarlov, jag kanske ska bli lärare iallafall, bara för att få så många veckor ledigt. Mamma har ju alltid varit ledig samtidigt som jag och Joakim, jag har aldrig tänkt på att föräldrar ofta inte är det, oftast inte är hemma hela somrarna, eller på sportloven.
Anton säger att jag har ett bra liv och ingenting att vara ledsen över.
Imorgon har jag tid hos Majlis.
Det har alltid varit ett val - vara trevlig, eller inte.
Det har alltid berott på om besökarna förtjänat det eller inte.
Vänlighet, leenden och allmänt trevligt bemötande från min sida har alltid varit en belöning till dem som uppträtt liknande mot mig, eller bara varit generellt intressanta människor. Det finns ett fåtal sådana.
Idag känner jag mig allmänt glad.
Det slutade inte så igår kväll, det började inte så den här morgonen, men tillsammans med det fina vädret och dragspelsmusik har det bara vuxit inuti mig hela dagen.
Dock har jag inte träffat någon intressant människa ännu idag, förutom att jag har sagt hej till Anders. Jag vet inte om han har pass idag, jag skulle inte tro det, men jag hoppas, just nu är Pirjo och Helen här, den tråkigaste kombinationen, förutom på fredagar när det är Helena och Pirjo.
Tomas och Inger var det ultimata paret, jag saknar båda två emellan åt.
Vid fikat planerar dem semesterveckor.
Det är ett evigt diskuterande, anpassande, uppoffrande, pusslande.
Man är så otroligt bortskämd med sommarlov, jag kanske ska bli lärare iallafall, bara för att få så många veckor ledigt. Mamma har ju alltid varit ledig samtidigt som jag och Joakim, jag har aldrig tänkt på att föräldrar ofta inte är det, oftast inte är hemma hela somrarna, eller på sportloven.
Anton säger att jag har ett bra liv och ingenting att vara ledsen över.
Imorgon har jag tid hos Majlis.
Kommentarer
Trackback