Hjälp, jag föll från balkongen
Idag vaknade jag halv tolv.
Jag låg kvar en stund, tills jag kom på hur mycket jag ville gå upp,
värma något från frysen och lägga mig i soffan för att titta på Joakims franska drama.
Så jag gjorde det.
Ma saison préféré är en film som syftar mest på dialog och karaktärer, vilket passar mig utmärkt.
Det var precis vad jag behövde idag.
När jag sett klart på den var klockan mycket, och jag gick för att hämta Emma.
Hon blev glad när jag kom, och på vägen hem plockade hon maskrosor i dikena.
Vi satte dem i vatten när vi kom hem, och tittade på Krambjörnarna. Ett filmiskt mästerverk.
Trots alvedonen jag tog på förmiddagen har jag lidit av huvudvärk närapå hela dagen,
och i soffan framför animerad film somnade jag nästan.
Mamma kom hem sent, det kändes jobbigt, jag ville prata med henne, men det har jag fortfarande inte gjort.
Kanske är det inte prata jag vill, utan bara slippa känna mig ensam.
I all min besatthet av de underbara sjuttiotalsfärgerna brunt och orange, har jag glömt bort vilken vacker färg svart är.
Jag kom på det igen när jag satt och målade naglarna. Förut hade jag bara svarta naglar, nu var det länge sedan, det har varierat mellan glitterblå och orange. Nu vill jag vara svart ett tag.
Lyssnar på Rufus Wainwrights nya skiva över MySpace, Release the stars, och jag är så glad att jag ska se honom i sommar, och jag är glad över allt jag har planerat i sommar, jag vill vara ledig nu.
Hur jag, Julia och Anton ska sitta uppe hela nätterna och titta på film,
och alla de platser jag ska besöka, nya som gamla.
Igår var jag i Södertälje för första gången i mitt liv.
Det kändes som att jag skulle fylla i det någonstans, för nuförtiden fyller jag i det mesta nya jag tar del av.
Filmer, böcker, sånt där, men jag har ingen lista för nya platser jag besökt.
Jag ska nog skapa en sådan:
Nya platser jag besökt:
Plats: Södertälje
Syfte: Julia ville fika
Upplevelse: Någolunda. Har ingenting emot Södertälje
Anton ringde till mig för en stund sedan. Egentligen skulle han bara fråga om Simon ringt (jag förstod aldrig varför Simon skulle ha ringt, jag känner inte Simon), men han uttryckte också hotet han känner över att jag ligger före honom på filmtipset. Han tyckte också att jag var värd att stanna hemma hela veckan. Det kändes bra att han sa så, för mitt dåliga samvete minskade lite. Det enda jag vill är att det ska bli helg. Mamma har sagt att vi ska ladda upp med en riktig nörd-kväll framför Eurovision song contest.
Idag ska jag inte annat än att läsa böcker och titta på film resten av tiden jag kan hålla mig vaken.
Eller så ringer jag till pappa. Kan hända. När nagellacket torkat.
Jag låg kvar en stund, tills jag kom på hur mycket jag ville gå upp,
värma något från frysen och lägga mig i soffan för att titta på Joakims franska drama.
Så jag gjorde det.
Ma saison préféré är en film som syftar mest på dialog och karaktärer, vilket passar mig utmärkt.
Det var precis vad jag behövde idag.
När jag sett klart på den var klockan mycket, och jag gick för att hämta Emma.
Hon blev glad när jag kom, och på vägen hem plockade hon maskrosor i dikena.
Vi satte dem i vatten när vi kom hem, och tittade på Krambjörnarna. Ett filmiskt mästerverk.
Trots alvedonen jag tog på förmiddagen har jag lidit av huvudvärk närapå hela dagen,
och i soffan framför animerad film somnade jag nästan.
Mamma kom hem sent, det kändes jobbigt, jag ville prata med henne, men det har jag fortfarande inte gjort.
Kanske är det inte prata jag vill, utan bara slippa känna mig ensam.
I all min besatthet av de underbara sjuttiotalsfärgerna brunt och orange, har jag glömt bort vilken vacker färg svart är.
Jag kom på det igen när jag satt och målade naglarna. Förut hade jag bara svarta naglar, nu var det länge sedan, det har varierat mellan glitterblå och orange. Nu vill jag vara svart ett tag.
Lyssnar på Rufus Wainwrights nya skiva över MySpace, Release the stars, och jag är så glad att jag ska se honom i sommar, och jag är glad över allt jag har planerat i sommar, jag vill vara ledig nu.
Hur jag, Julia och Anton ska sitta uppe hela nätterna och titta på film,
och alla de platser jag ska besöka, nya som gamla.
Igår var jag i Södertälje för första gången i mitt liv.
Det kändes som att jag skulle fylla i det någonstans, för nuförtiden fyller jag i det mesta nya jag tar del av.
Filmer, böcker, sånt där, men jag har ingen lista för nya platser jag besökt.
Jag ska nog skapa en sådan:
Nya platser jag besökt:
Plats: Södertälje
Syfte: Julia ville fika
Upplevelse: Någolunda. Har ingenting emot Södertälje
Anton ringde till mig för en stund sedan. Egentligen skulle han bara fråga om Simon ringt (jag förstod aldrig varför Simon skulle ha ringt, jag känner inte Simon), men han uttryckte också hotet han känner över att jag ligger före honom på filmtipset. Han tyckte också att jag var värd att stanna hemma hela veckan. Det kändes bra att han sa så, för mitt dåliga samvete minskade lite. Det enda jag vill är att det ska bli helg. Mamma har sagt att vi ska ladda upp med en riktig nörd-kväll framför Eurovision song contest.
Idag ska jag inte annat än att läsa böcker och titta på film resten av tiden jag kan hålla mig vaken.
Eller så ringer jag till pappa. Kan hända. När nagellacket torkat.
Kommentarer
Trackback