I'm talking to the ceiling

Kan vi utelämna några detaljer,
som ett avslut
kan jag få behålla min hemlighet
som en sista bit värdighet
Det är sådant man gör
för att verka oberörd
när allting faller samman

Så känner jag idag.
Klockan är tjugo över tio, och jag har varit vaken i mer än tre timmar och jag är otroligt trött idag,
och jag ville inte gå upp i morse,
men jag är glad för det, för idag har vi haft den mysigaste fikastunden någonsin.
Hur ska jag kunna lämna det här, om bara två veckor?
Jag har ingen aning.
Jag kommer att slussas ut i ovisshet och tomrum.
Idag kändes det som om jag skulle på skolavslutning,
kanske mest för att jag har min bruna manchesterkjol och mina orangea strumpbyxor
och mammas slitna bruna sommarskor.
Bara för att det är sommar nu,
och jag hatar känslan av skolavslutning, och jag är så glad att jag slipper sådant i år.
Skolavslutning är för mig kraftlöshet och ett enda "Och nu då?" och mycket annat jag inte vill uppleva
ens en gång om året.