I'm talking to the ceiling

Nu har jag inte skrivit på ett tag,
det är dumt,
men jag har inte orkat,
jag har nämligen varit sjuk, och det har varit allmänt synd om mig.
Det känns lite lindrigare nu,
jag kan till och med sitta upp utan att få jätteyrsel, jag ser det som ett enormt framsteg.
Idag har varit en hyfsad dag,
jag har legat hemma och tittat på en massa filmer jag har sett tusen gånger förut,
typ Sleepy hollow,
och min favoritfilm Adams äpplen,
och sedan Seven, som jag bara sett delvis tidigare.
Ätit mer frukt på en dag än vad jag vanligtvis äter på ett år,
vilket nog säger mer om hur lite frukt jag äter på ett år.
I alla fall, imorgon vill jag vara på benen igen, men jag tvivlar på det faktiskt.
Anton säger att jag borde äta massor av vitamintabletter, det hade min pappa också sagt,
vad är det med män egentligen och deras tro på vitaminer? Jag vet inte.
Eftersom jag varit hemma de två senaste dagarna så har jag inte så mycket att berätta,
okej att min födelsedag har kommit och gått, men det hände ingenting igår, jag mådde bara dåligt och låg hemma och tittade på Kenny Starfighter som vanligt, tvingade i mig lite tårta för principernas skull.
Jag måste sluta titta på House. Jag har romantiserat det här med att vara sjuk väldigt mycket,
det är åt helvete jättejobbigt,
jag vill aldrig mer vara sjuk,
det spelar ingen roll att man får stanna hemma och titta på danska komedier,
det är inte värt det.
Det är lite mer allvar i Cityakuten, tror jag.
Det som är jobbigast med sjukdomen är att jag är sugen på en massa maträtter hela tiden,
guacamole och hamburgare och baguetter och allt möjligt konstigt,
men jag vet att om jag äter så kommer jag bara må sämre, min kropp kan inte riktigt deala med matsmältningen just nu, bara om det gäller apelsiner, mandariner eller äpplen.
Jag fick en David Bowie-biografi av Joakim i present,
jag har suttit och bläddrat lite i den,
och varje gång så blir jag deprimerad över att jag inte är gift med David Bowie.
Han är både snygg och intressant och cool och hur bra som helst på att skriva.
Det finns alldeles för lite David i mitt liv.
Nu ska jag läsa en bok, gå igenom Anders kompis filmlista samt vänta på att Anton ringer.