I'm talking to the ceiling

Onsdagen känns lite som räddningen.
Allt kommer bli bra imorgon, så jag kan stå ut med hur dåligt det varit idag.
Allt det dåliga har kommit inifrån. Självförvållat.
Det började med att jag försov mig en timme, jag hatar att försova mig,
jag vill inte verka nonchalant. Dessutom så kände jag mig så jävla trött.
Så har jag frusit hela dagen. Jag hade kortärmat, så det är klart att det var kallt,
men det var inte den typen av kyla.
Jag åkte hem klockan ett. Jag hade planerat att åka hem två, men jag frös så mycket, och kände mig allmänt obra, så jag drog en timme tidigare. Satt i tv-rummet på övervåningen och tittade på Hoodwinked (Sanningen om Rödluvan), för det är sådant man behöver. Jag låg under en och en halv filt och frös iaf, så jag bestämde mig för att ta ett bad. Jag vet att jag hatar att bada. Men det var inte så farligt idag, vattnet fick inte vara så varmt, och jag körde med en massa bubblor och grejer, och låg kvar en halvtimme och hade det ganska bra.
Igår var jag ute med Mio klockan sju, vi gick runt kvarteret. Det var helt mörkt ute, och tyst, jag mötte inte en enda människa, såg inte någon vara ute i trädgården heller. Det låg någon slags dimma, ett höje, för himlen, så jag kunde inte se stjärnorna, men det spelade ingen roll. Luften var kylig och fick mig att koppla bort alla jobbiga tankar.
Idag gick jag ut med Mio vid fyra, inte alls mörkt då, men vi gick till skogen, och det var så skönt att vara där, komma undan. Jag är glad att vi skaffade hund så att jag har anledning att söka mig ut om kvällarna och eftermiddagarna.
Sedan dess har jag suttit och läst, först tidningen, sedan böcker, suttit framför datorn och ätit soppa och pratat med Anton, som sa att vi kanske kunde träffas någon kväll i helgen, även om han skulle vara upptagen på dagarna så skulle han kunna låta mig komma över och se en film eller så.
Bra, tycker jag.
Imorgon ska jag träffa Julia. Jag träffar Julia ofta, men imorgon är det onsdag. Vi ska ha vårat andra möte. Vi har nämligen startat upp ett nytt projekt, och det känns så otroligt bra. Vi ska prata med Magnus. Jag saknar Magnus. Jag ska passa på att fråga om Peter jobbar kvar, han har inte svarat på mitt mail, det är jobbigt, jag vill att han ska göra det. Sedan ska vi fika så klart. På café Fulkatten. Och prata och läsa igenom texter. Och så igenom dagsordningen. Jag har inte letat reda på några texter än, vet bara att jag ska ha med mig Myggdikten. Kanske biblioteksdikterna också.
Imorgon ska jag inte vara så trött. Då kanske jag till och med kan tycka om att vara på biblioteket. Bra dagar gillar jag verkligen att vara där. Dåliga dagar gillar jag också att vara där, men jag stör mig alltid på allting, och det blir så jobbigt, särskilt med Ethel. Och Gunilla, inte original-Gunilla, utan hon som är typ ny och som jag knappt pratat med. Jag gillar inte riktigt henne.
Jag har skaffat mig en ny favoritlåt på tal om ingenting. Helt underbar. Alla borde lyssna på den.
The Postal Service - Sleeping in.

"..Concerns about the world getting warmer
people thought that they were just being rewarded
for treating others as they'd like to be treated
for obeying stop signs and curing diseases
for mailing letters with the address of the sender.
Now we can swim any day in November. "

Nu börjar House om tio minuter. Tur för mig, annars hade jag blivit deprimerad. Efter House ska jag se House. Det är det som är så bra med tisdagar. Det blir House så att det räcker för hela veckan. Nästan. Men får man absolut-abstinens kan jag ju alltid ta fram DVD-boxen <33