Looking back
De senaste åren har jag gått runt och trott att jag mådde ganska bra när jag gick i åttonde klass.
Idag när jag läste igenom mina gamla kollegieblock dog den illusionen.
Fy fan vad dåligt jag mådde.
Eller gjorde jag?
Jag tänker tillbaka en stund.
Jag minns att jag umgicks med folk där man egentligen skulle må dåligt. Det ingick liksom.
Inträdesbiljett.
Vid närmare eftertanke kanske det är det dummaste jag gjort i mitt liv. Någonstans mådde jag ju ändå bra, med omstart, ny stad, ny skola.
Men det var svårt att hitta en ny plats.
Jag provade att vara med de ointressanta människorna, eller de allmäna människorna som är med alla, eller de coola människorna, eller de pretantiösa människorna.
Hamnade till slut bland de som ville vara de utstötta och kände att den rollen var lättast att spela.
Jag vet inte varför det tog så lång tid att upptäcka de smarta och intressanta människorna. Eller våga mig på dem. För jag visste ju att de fanns där. Hela tiden fanns de där, och i stort sett väntade på mig, och jag var dum och feg och slösade bort ett år av mitt liv.
Eller kanske inte.
Här har vi det här med erfarenhet igen. Viktigt, säger de flesta. Så det gäller väl att ta hand om det, vårda det, minnas det.
Det jag egentligen minns från åttonde klass, med lite hjälp från mina kollegieblock (God bless the note books) är biblioteket efter skolan i väntan på tåget, och skatepunken och min ständiga känsla av osäkerhet och ensamhet. Som inte borde ha funnits.
Fuck åttonde klass.
I nionde klass blev allt bättre, för jag blev modigare, eller, någonting hände iaf. Sommaren förändrade människorna, och kanske mig allra mest.
Peter säger att hans bästa tid i livet var när han gick på högstadiet. Detta är bara en av de saker som skiljer oss åt.
Idag när jag läste igenom mina gamla kollegieblock dog den illusionen.
Fy fan vad dåligt jag mådde.
Eller gjorde jag?
Jag tänker tillbaka en stund.
Jag minns att jag umgicks med folk där man egentligen skulle må dåligt. Det ingick liksom.
Inträdesbiljett.
Vid närmare eftertanke kanske det är det dummaste jag gjort i mitt liv. Någonstans mådde jag ju ändå bra, med omstart, ny stad, ny skola.
Men det var svårt att hitta en ny plats.
Jag provade att vara med de ointressanta människorna, eller de allmäna människorna som är med alla, eller de coola människorna, eller de pretantiösa människorna.
Hamnade till slut bland de som ville vara de utstötta och kände att den rollen var lättast att spela.
Jag vet inte varför det tog så lång tid att upptäcka de smarta och intressanta människorna. Eller våga mig på dem. För jag visste ju att de fanns där. Hela tiden fanns de där, och i stort sett väntade på mig, och jag var dum och feg och slösade bort ett år av mitt liv.
Eller kanske inte.
Här har vi det här med erfarenhet igen. Viktigt, säger de flesta. Så det gäller väl att ta hand om det, vårda det, minnas det.
Det jag egentligen minns från åttonde klass, med lite hjälp från mina kollegieblock (God bless the note books) är biblioteket efter skolan i väntan på tåget, och skatepunken och min ständiga känsla av osäkerhet och ensamhet. Som inte borde ha funnits.
Fuck åttonde klass.
I nionde klass blev allt bättre, för jag blev modigare, eller, någonting hände iaf. Sommaren förändrade människorna, och kanske mig allra mest.
Peter säger att hans bästa tid i livet var när han gick på högstadiet. Detta är bara en av de saker som skiljer oss åt.
Kommentarer
Postat av: Marcus
Jag tror det är svårt att säga exakt hur man mådde för flera år sen, visst kan man säga att man mådde dåligt, eller inte gjorde det, men det är ändå den övervägande känslan.
Och även om man säger att man mår dåligt fortfarande, så är det ju aldrig på samma sätt, så, mår man bättre nu? eller är det bara att den dåliga känslan är av en annan karaktär?
Jag gissar på att du fick vara dig själv i nian, då mår man alltid bättre, och det är lättare att vara sig själv när man väl provat.
Why try to be normal when you can be yourself?
sköt om dig.
Postat av: Marcus
Eller ett citat från Oscar Wilde:
"-Be yourself; everyone else is already taken"
Trackback