Vad som krävs för att stoppa min upprymdhet.
Frost.
Löven regnar från träden.
Jag blåser ånga ur mina lungor och kan inte låta bli att le.
För ett tag sedan skrev jag i bloggen, att min längtan till snö tunnats ut lite, och att jag var nöjd med den kyliga höstluften.
Jag har ändrat mig. De otroligt vackra frosttäckta gräsmattorna har lockat fram längtan i mig igen.
Lyckan satt inte i länge. Min mp3 dog i Nynäsgård och alla människor behöver sitt soundtrack, och jag blev av med mitt, det kändes jobbigt. På jobbet fick jag iaf positiva kommentarer om min färgglada klädsel, jag är nämligen helt orange idag, den färg som löven på träden borde ha, men hoppade över, gick direkt från gult till brunt.
En död mp3-spelare kan inte stoppa min upprymdhet.
Men Ethel kan.
Idag har hon inte gjort något speciellt jobbigt, men det känns som... Nej. Ingenting sådant. Jag har lämnat mellanstadiet. Okej, Josefine, du får lära dig att hanskas bättre med folk. Jag skulle vilja vara Dorota i det avseendet.
Jag fick också en sån fruktansvärd längtan efter snö idag. Det var jättekallt och mörk när jag gick till bussen strax innan sju imorse, och jag bara undrade varför snön inte var där. Den hade varit så välkommen.
Jag glömde min mp3 i mammas bil, så jag var liksom du utan soundtrack. Allting går så långsamt när man reser utan musik, även fast det är vackert ute när det är kallt och solen håller på att gå upp.
Första snön kom hit idag, helt otroligt var skönt det är att se när flingorna föll mot marken, även om den inte kommer ligga kvar speciellt länge.
Att vara utan musik är inte bra, jag har för tillfället inga lurar, jag tror man har svårt om man inte har något att relatera till verkligheten.
Ingen snö här, bara regn. :o
är det bara jag som är paranoid eller har det typ inte varit "riktig" höst i år?