I'm talking to the ceiling

Sista veckan, har jag bestämt.
Jag säger upp mig och är hemma nästa vecka,
frenetiskt letande efter en ny plats att vara på.
Men min fantasi kommer inte räcka långt.
Pappa tycker att jag ska vara hos tullen.
Det tycker inte jag.
Mamma säger att hon känner en veterinär.
Men nej.
Problemet med mig är att jag är alldeles för kräsen.
Hur blev det så?
Jag saknar biblioteket, på ett sätt vill jag bara gå tillbaka dit.
Det skulle aldrig falla mig in, det är för länge sedan avslutat, men det skulle vara så skönt.
Människor man känner och trivs med. Rutiner. Nya saker att lära sig hela tiden. Ett växande ansvar.
Fast jag måste nog ta en fråga i taget.
Skulle jag orka åka in till stan, till exempel, för att få vara någonstans där jag trivs?
Ja, om jag måste.
Stockholm är stort. Skulle jag kunna tänka mig att jobba i butik?
Butiksbiträde känns rätt dött, möjligtvis en specialinriktad butik, men helst inte.
Stockholm blev genast lite mindre.
Café? Nej!
Ett lugnt ställe med rutinmässiga uppdrag.
Lugnt? Kan inte komma på ett enda. Det är kanske lugn jag inte behöver?
Okej, vi provar motsatsen. Ett ställe det finns mycket att göra fast samtidigt inte blir stressigt.
Jag kommer snabbt att tänka på polisen. Jag älskade att praoa hos polisen. Fast man får nog inte vara där om man inte är aspirant, och det är jag inte. Jag kanske ska bli polis. Jag gjorde ett yrkestest på Internet en gång, och det sa att jag skulle passa som det^^ (min pappa skulle bli glad).
Jag kommer också att tänka på museet igen, förstås. Lära mig allt om kinesiskt sidenväveri, stå i entrén och svara på frågor. Vi hade väldigt roligt, jag och Sanna, vad jag minns, jag kanske inte ska krossa den illusionen.
Nej, jag orkar inte tänka på det mer. Vi får se.
Idag är jag på skolan iaf, klockan är tjugo minuter över åtta, och jag vill redan packa ihop mina saker och åka hem.
Vädret ute är helt underbart, jag önskar att jag fick vara ensam idag, att inga barn kommer in och stör, men sannorlikt kommer det inte bli så.
Helg.
Ett hemskt ord med en underbar innebörd.
Helg.
Imorgon ska jag träffa Jennie och Julia inne i stan, men där tar planerna slut.
Julia är i övrigt upptagen, så det blir väl filmkvällar med brorsan och kanske hinner jag jobba lite, jag har sådan otrolig pengaångest just nu. För om jag köper skorna, så har jag absolut noll kronor över. Visserligen ska jag få 1500 av mamma, men jag är inte säker på att hon har lust att de dem till mig just nu, och dessutom måste jag köpa biljetter till Jonas Gardell innan de tar slut, och sedan släpps The Cure biljetterna på tisdag och kostar en förmögenhet, och jag borde verkligen jobba som fan nu så att jag kan få min lön, som inte kommer bli så mycket, men definitivt låta mig överleva ett tag till. Dessutom har jag ingen jacka. Tur för mig att pappa erbjudit sig att betala mina Rufus Wainwright-biljetter. Tur för mig att resten av konserterna inom den närmaste tiden är väldigt tråkiga.

Förresten vill jag slå ett slag för Burma idag. Jag har faktiskt en röd tröja på mig.