I'm talking to the ceiling

Att gå de sjuhundra metrarna från stationen och hem,
i mörker, ensamhet och småregn,
med Miller's angels på hög volym,
är något av det mest underbara jag har gjort på länge.
Även om det varit en skitdag,
även om jag grät halva tågresan,
även om jag till och med glömde ta medicinen igår.
Även om jag bestämt mig för att ta lite avstånd från vänner framöver.
Inte Sarah dock, hon får räknas som något annat. Beyond. Hon kommer nästa helg.
Jag behöver henne NU!
Imorgon åker jag till Linköping och lämnar telefonen hemma.
Distans, var det.
Jag har lugnat ner mig nu, men jag behöver fortfarande en bekräftelse.
"Jag gillar dig, du är en bra människa", fick jag höra idag. Tack tack men det räcker inte.
SHOW IT TO ME.
Förlåt Adam för att jag tvivlade på att du skulle kunna hjälpa mig mer, men This desert life var den enda medicinen idag. Jag tror att jag fortfarande tycker om dig väldigt väldigt mycket.
Köpte förresten Hanging around som singel, med en, 1999, tidigare unreleased track.

Don't wake me please
don't wake me
cause I was dreamin'
I might just stay inside today
I don't go out much these days
yes, sometimes I stay inside all day

True love. Maybe.