I'm talking to the ceiling

Idag kändes det bra att ha en destination, att vara på väg någonstans, att inte behöva ställa sig mitt i gången till tunnelbanan och undra varför man åkte dit överhuvudtaget.
Det dröjde ett ganska bra tag innan jag upptäckte vilken extrem huvudvärk jag har.
Det här är första dagen jag är i skolan sedan i måndags, jag har förklarat mig själv frisk, detta utan att ha fått varken vaniljglass mjölkchoklad kardemummabullar.
Jag satt i Centralhallen och tänkte att mannen i caféet tittade på mig, när det bara var jag som tittade på honom.
Jag känner att tiden börjar bli knapp. Jag tror att det är den värsta känslan jag vet. Den är helgen har jag inte tid med någonting, men jag vet samtidigt att jag inte kommer göra det enda som jag egentligen har tid med, för det kommer jag inte ha ork med, eller bara tänka att jag kan göra det senare, vilket kommer vara en rak lögn.
Fredagar går i stort ut på att läsa och sedan antingen diskutera film eller se på film. Idag ska vi se på film. Idag gäller även lite privata efterforskningar angående blåvalar. Det är inte det längsta djuret på jorden, det har jag lärt mig efter att ha halvsovit framför Animal planet i tre dagar.